Först när jag började föreläsa på Högskolan Kristianstad, år 2001, efter nästan 20 år i läraryrket, kunde jag föreläsa rakt ut, utan anteckningar, direkt från huvudet. Först då kände jag att jag kunde så mycket att jag kunde strukturera min kunskap i huvudet och meddela den genom föreläsningen. Först då erfor jag, kanske lite övermaga, att jag var bildad i mitt ämne. Så bildad att jag kunde göra anteckningslösa reflektioner t ex kring företaget du Pont på slutet av 1910-talet och Chandlers grundläggande tes.
Bildad är den som kan oerhört mycket om ett ämne och som kan reflektera kring denna kunskap. Sinnebilden för mig av den bildade personen är Svante Nordin, som på Filosofiklubben i Lund vecklade upp ett litet papper, där det möjligen kunde finnas fem, sex ord, och därefter genomförde en lärd föreläsning, med massor av utbroderingar, till åhörarnas oerhörda behag.
Jag blir däremot rejält störd i min begreppsuppfattning av begreppet lärd när teologer och än mer, när präster, rabbiner och imamer omtalas som lärda. De kan förvisso en massa. Men en massa om mänskliga absurda påhitt. De kan intet om verkligheten. De kan intet om teorier, dvs förklaringsförsök. Det de kan är en mängd rappakalja som utgår från premisser som är fullständigt absurda, och i många fall, omänskliga.
Att kalla dessa folkförförare, dessa flummare, dessa hart när vansinniga för lärda är att befläcka begreppet lärd. Ty, kallar du den som kan allt om horoskop för lärd? Kallar du den som kan allt om Walt Disneys skapelse, Kalle Anka och hans värld, för lärd?
Lärd kan man enbart vara kring det som är viktigt, som är betydelsefullt, som finns. Den som kan en mängd rappakalja har stor, omfattande kunskap. Men den skall inte inordnas bland de lärde, där Nordin och Hegel finns, ej heller till de som tangerar lärdomen, som den där läraren i Kristianstad, vars namn min blygsel förbjuder mig att nämna.
Den 23 april 2024
Sven-Olof Yrjö Collin