Jag och min kollega, Tagesson, professor i Redovisning vid Linköpings Universitet, hävdade i en debattartikel (https://www.svd.se/stora-brister-i-lararnas-akademiska-kompetens) att problemet med dagens akademiska utbildning är att lärarkårens kompetens är bristfällig. Den utsagan grundar sig på arbetserfarenheter från fyra universitet och två högskolor, samt från utvärderingsengagemang som omfattar både universitet och högskolor.
Vi hävdar att god akademisk utbildning får man om man har goda akademiska lärare, vilket är disputerade som kontinuerligt forskar. Blott då har man den strävsamma kritiska blicken, och den uppdatering i ämnet som krävs för kvalificerad akademisk utbildning.
Jag beslöt mig för att testa min utsaga. Jag har precis avslutat ett handledningsengagemang på Mittuniversitet på kandidatnivå. Jag bestämde mig för att gå in på en högskolas lärarutbildning och där, slumpmässigt ta första bästa uppsats som dök upp och granska den. Två kvinnor har skrivit uppsatsen. En adjunkt har varit handledare, medan examinator är en lektor som enligt hemsidan är aktiv i forskning.
Jag skall inte belasta dig med hela min bedömning. Sammanfattningsvis hade uppsatsen blivit underkänd, och med mig som examinator hade den fått stå ut med min avslutande bedömning: Outhärdligt oambitiös, ateoretisk och analytiskt på en gymnasienivå.
Analysen får representera kvaliteten. I uppsatsen presenterar man några medelvärden och några frekvenstabeller över några frågor från en enkät. Det är på den enklaste formen av beskrivande analys. Det hör hemma på gymnasiets specialarbete. Det är inte en akademisk analys på kandidatnivå.
Jag jämför med mina grupper på Mittuniversitetet. De fick operationalisera sin teori till en enkät genom ett omfattande arbete där de fick redogöra för hur de översatt teorins begrepp till observerbara variabler och där de relaterade till liknande studiers operationalisering. Dataanalysen innebar att de fick köra faktoranalyser upp och ner, och genomföra alfa-tester. Först därefter kunde de göra sina regressionsanalyser, där jag pinade dem med att de skulle testa residualernas normalfördelning. Regressionsanalys är ju en sambandsanalys, dvs studenterna måste ha en teori som är förklarande eller förståelse-orienterad, då beskrivande ambition sällan är intressant eller rekommendabel på så låg nivå som kandidaten.
Vem har fått en akademisk utbildning? Lärarstudenterna på högskolan och/eller ekonomstudenterna på Mittuniversitetet?
För mig, som givetvis talar i egen sak, är svaret enkelt. Jag tycker nog att min handledning håller rimlig akademisk nivå för att vara på kandidatnivå. Lärarutbildningens nivå är gymnasiets nivå.
Därav min slutsats, som jag försöker få mer allmänt spridd, att högskolor skall övergå till att ge gymnasial eller eftergymnasial utbildning, medan den akademiska utbildningen reserveras för universiteten, speciellt de gamla universiteten.
Mitt exempel visar att det inte är något problem att genomföra detta, ty det är ju redan genomfört. Det skulle bara innebära att man anpassar vokabulären till den rådande situationen. Om min helt slumpmässiga uppsats har något med verkligheten att göra, så är lärarutbildningen gymnasial, eller möjligen eftergymnasial, men inte akademisk.
Varför inte kalla saker för dess rätta namn?
Öllsjö den 17 april 2019
Vi hävdar att god akademisk utbildning får man om man har goda akademiska lärare, vilket är disputerade som kontinuerligt forskar. Blott då har man den strävsamma kritiska blicken, och den uppdatering i ämnet som krävs för kvalificerad akademisk utbildning.
Jag beslöt mig för att testa min utsaga. Jag har precis avslutat ett handledningsengagemang på Mittuniversitet på kandidatnivå. Jag bestämde mig för att gå in på en högskolas lärarutbildning och där, slumpmässigt ta första bästa uppsats som dök upp och granska den. Två kvinnor har skrivit uppsatsen. En adjunkt har varit handledare, medan examinator är en lektor som enligt hemsidan är aktiv i forskning.
Jag skall inte belasta dig med hela min bedömning. Sammanfattningsvis hade uppsatsen blivit underkänd, och med mig som examinator hade den fått stå ut med min avslutande bedömning: Outhärdligt oambitiös, ateoretisk och analytiskt på en gymnasienivå.
Analysen får representera kvaliteten. I uppsatsen presenterar man några medelvärden och några frekvenstabeller över några frågor från en enkät. Det är på den enklaste formen av beskrivande analys. Det hör hemma på gymnasiets specialarbete. Det är inte en akademisk analys på kandidatnivå.
Jag jämför med mina grupper på Mittuniversitetet. De fick operationalisera sin teori till en enkät genom ett omfattande arbete där de fick redogöra för hur de översatt teorins begrepp till observerbara variabler och där de relaterade till liknande studiers operationalisering. Dataanalysen innebar att de fick köra faktoranalyser upp och ner, och genomföra alfa-tester. Först därefter kunde de göra sina regressionsanalyser, där jag pinade dem med att de skulle testa residualernas normalfördelning. Regressionsanalys är ju en sambandsanalys, dvs studenterna måste ha en teori som är förklarande eller förståelse-orienterad, då beskrivande ambition sällan är intressant eller rekommendabel på så låg nivå som kandidaten.
Vem har fått en akademisk utbildning? Lärarstudenterna på högskolan och/eller ekonomstudenterna på Mittuniversitetet?
För mig, som givetvis talar i egen sak, är svaret enkelt. Jag tycker nog att min handledning håller rimlig akademisk nivå för att vara på kandidatnivå. Lärarutbildningens nivå är gymnasiets nivå.
Därav min slutsats, som jag försöker få mer allmänt spridd, att högskolor skall övergå till att ge gymnasial eller eftergymnasial utbildning, medan den akademiska utbildningen reserveras för universiteten, speciellt de gamla universiteten.
Mitt exempel visar att det inte är något problem att genomföra detta, ty det är ju redan genomfört. Det skulle bara innebära att man anpassar vokabulären till den rådande situationen. Om min helt slumpmässiga uppsats har något med verkligheten att göra, så är lärarutbildningen gymnasial, eller möjligen eftergymnasial, men inte akademisk.
Varför inte kalla saker för dess rätta namn?
Öllsjö den 17 april 2019
RSS-flöde
