Med Lila gick lärarinna bet. Hon följde mer i sina föräldrars fotspår. Hon gifte sig rikt, och i klippet stoltserar hon med att vara vanlig, vara gift och ha barn. Lärarinnas bitterhet över hennes val att vara vanlig syns och hörs med en tydlighet som sårar Lila. Ty Lila förstår hennes reaktion och förstår vad hon menar.
Lärarinnan visar på lärarens två skyldigheter. Den främsta är att ge varje elev en möjlighet att utnyttja sina förmågor. Jag har på denna blogg berättat om hur jag har haft turen att ha några lärare som gett mig möjligheter att utnyttja de förmågor som naturen gett mig. Jag har väl inte utnyttjat dem med full kraft, och egentligen aldrig med avsikt, utan det har blivit som det blivit. Men jag fick möjligheterna och de utnyttjades delvis.
Då kommer jag till lärarens andra skyldighet, att göra sitt yttersta för att eleven inte bara skall ges möjligheter, utan också att eleven skall utnyttja sina möjligheter. Lärarinnans bitterhet i klippet kommer delvis av hennes insikt att hon inte lyckades förmå Lila att utnyttja sina förmågor. Hon fullgjorde sin första skyldighet, visade på möjligheterna, men misslyckades i den andra skyldigheten, att förmå henne att utnyttja möjligheterna.
Lärarens andra skyldighet, att förmå eleven att utnyttja möjligheterna, är en väg kantad av lock och pock, men också av krav och sanktioner.
Lock och pock består i att visa vad som kan ske om eleven utnyttjar sina möjligheter. Att utlova belöningar vid prestationer och att ge belöningar vid goda prestationer. Det svåra är att identifiera vad eleven anser är en belöning, ty det är ju elevens behag av belöningen som gör det till en belöning för eleven.
Krav och sanktioner är svårare, ty de kan leda till att eleven vänder sig från möjligheterna. En metod är att skapa en relation av lojalitet, där eleven erfar lärarens lojalitet mot eleven, och därmed skapar, via ömsesidigheten i mänskliga relationer, en lojalitet hos eleven gentemot läraren. När lojalitet finns, kan förvisso kravet från läraren upplevas som alltför ansträngande, men som ändå eleven försöker uppnå, för att föra läraren till freds, dvs uppfylla lojaliteten.
Den andra skyldigheten är därför en skyldighet som endast kan genomföras genom en intim relation mellan lärare och elev, där en personlig relation av ömsesidighet etableras.
Vad jag minns av de pedagogiska kurser jag gått, frivilligt eller av tvång, har aldrig lojalitet nämnts som en pedagogisk metod. Men det är min erfarenhet, främst i undervisningssituationer där möjligheter att bygga en personlig relation har funnits, dvs i stort sett blott vid handledning av examensarbeten, att ibland har jag förmått studenter till prestationer där deras vilja att behaga mig genom att uppfylla mina krav, varit en avgörande drivkraft hos studenten.
Således, dagens visdom är att läraren har två skyldigheter, att möjliggöra elevens utnyttjande av sina förmågor, och att förmå eleven att utnyttja sina möjligheter, där lojalitet är ett viktigt och effektfullt instrument.
San Bernardo den 8 augusti 2020