Om detta hade inget mer skett, om personen varit en vit, medelålders man, med lätt alkoholdoft från munnen. Inget hade hänt.
Men nu lever vi i nyrasismens Sverige, där det accepteras att man säger ’vit man’, men inte ’negerboll’.
Personen var en mörk, gravid kvinna med en liten flicka i sällskap. Intermezzot har skapat en oerhörd debatt. Och visat hur delat Sverige är.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJQ6Rg/gravida-kvinnan-var-radd-att-mitt-barn-skulle-do-i-magen
På ena sidan finns PK, nyrasisterna och etablissemanget, som kritiserar ordningsvakterna för deras ingrepp, där nyrasisterna högljutt skriver att detta aldrig hade skett om det inte hade varit en mörk kvinna. Dessa förekommer i traditionella media, som Aftonbladet.
På andra sidan finns de gamla rasisterna, som ser invandraren, det mörka skinnet och mullrar mot undfallenhet mot invandrarvåld. Dessa förekommer på flashback och liknande internetsajter.
Men det finns en tredje position, som inte kommer till tals, sannolikt beroende på att den är långt från nyrasisterna, men nära rasisterna. Men som är utanför rasismens sammanhang, där de två dominerande positionerna befinner sig.
Det är de som hävdar de gamla landskapslagarna devis, att ’Land skall med lag byggas’. Den positionen innebär att, oaktat vad ordningsvakter och Polis säger, måste man lyda dem, ty de är statens förlängda arm. Därefter, när intermezzot är över, kan man lagföra dem, om man anser att de gjort fel. I situationen får man finna sig i att lyda. Efteråt sätter man tillit till demokratin, att polis och ordningsmakt blott får göra vad de skall få göra.
Därför anser den tredje position att kvinnan gjorde fel och ordningsvakterna gjorde rätt. Land skall med lag byggas!
Det tredje positionen har en styrka i sitt argument, ty den tredje positionen frågar sig, vad är alternativet? Nyrasisterna måtte anse att mörka, gravida kvinnor med småbarn skall åka fritt i tunnelbanan, i alla fall de som fräckt plankar in. Rasisterna tycker att mörka kvinnor inte skall finnas, i alla fall inte i Sverige.
Den tredje positionen anser att Lagen skall vara tydlig och aldrig uppe för förhandling, utom i Riksdagen, ty annars öppnar sig ett laglöst samhälle där kriminalitet först tolereras, och därefter florerar och breder ut sig.
Den tredje positionen har stöd. Den fick det, lustigt nog, samma dag som intermezzot blev en nyhet.
Med en precision som är imponerande, men sannolikt utan avsikt, beskriver Olle Wästberg i Svenska Dagbladet, samma dag!, hur New York bekämpade sin kriminalitet, på ett mycket framgångsrikt sätt, genom att angripa den typ av brottslighet som det är att planka in på New Yorks tunnelbana. https://www.svd.se/teorin-om-brottslighet-som-haller-i-verkligheten
Genom nolltolerans, utan förhandling, utan att blunda för den småttiga kriminaliteten, som att planka in på tunnelbanan, säger Staten, tydligt, att Lagen är tydlig och inte förhandlingsbar. Staten har monopoliserat våldet, dvs kvinnan har inte rätt till det fysiska motstånd hon gör, hon har inte rätt att freda sig från statens våld, varför hon skall lagföras för sitt fysiska våld. Genom det agerandet hävdar den tredje positionen, bygger vi ett fungerande samhälle där relationer mellan människor respekteras. Och där alla har lika rätt, dvs ingen ges fördelar p g a hudfärg eller kön eller familjesituation. Inför Lagen är vi alla lika.
Den tredje positionen anser därför att ordningsvakterna skall hyllas för att de utför det nödvändiga arbetat att bekämpa kriminalitet. Den protesterande personen skall lagföras för sitt brott mot den grundläggande tanken i landskapslagarna, att Land skall med Lag byggas.
Öllsjö den 2 februari 2019