Laila Naraghi är en person som gör att jag skäms som demokratisk socialist. Hon är socialdemokrat,… tydligen…
Hon förekommer på ett videoklipp, som blott skapar politikerförakt, istället för att skapa respekt för den demokratiska socialismen och dess vilja att utveckla ett samhälle till människors frihet, med den fria tanken som ett utmärkande tecken.
https://www.youtube.com/watch?v=WbLGKRnMdzc
Hon säger att statistik visar att våldet minskat i Sverige och att immigration inte leder till våld. Hon gör ingen distinktion på typ av våld, och hon nämner inte att en svensk justitieminister, Morgan Johansson, hindrar statistik på just detta området, om och hur våld kan knytas till etnicitet.
Hon papegojar åsikten att den sociala oron, mord och bilbränder och hustrumisshandel och hedersvåld, inte har etnisk grund, utan grundar sig i socio-ekonomiska orsaker. Som om etnicitet inte är en socio-förklaring.
Vi demokratiska socialister har företrädesvis en materiell förklaring till sociala händelser. Vi tenderar att betona det materiella i det hon kallar socio-ekonomiska förklaringar. Inte minst är klass vår vanligaste förklaringsvariabel, dvs individens positions i produktionen.
Framväxten av Sverigedemokraterna i arbetarklassen förklarar vi gärna med att det är de som hotas av invandrarna, deras välstånd hotas, deras arbetstillfällen hotas, deras barns möjligheter att få lägenhet hotas genom flyktingkrisen. De reagerar då med politikerförakt och främlingsfientlighet.
Men vi kan också, och måste också vara öppna för sociala faktorer, som etnicitet. Det är omöjligt att förstå den oerhörda kvinnofientligheten som finns i de socialt oroliga områdena, utan att beakta att invandrarna kommer från semitiska miljöer, vars kvinnofientlighet är legendarisk, väl synlig i de semitiska religionerna, kristendomen, islam och judendomen. Idag har vi i Sverige problem genom en ännu inte pacificerad semitisk religion kommit in genom flyktingarna, islam. Utan insikter i islam och deras tankevärld, är det svårt att förstå kvinnofientligheten. Den kan jag inte förklara ekonomiskt, däremot ideologiskt, att den är vägledd av en kvinnofientlig ideologi, islam.
Vi måste också vara öppna för att flyktingarna kommer i stor grad från samhällen som karakteriseras av klanen. Med klansamhälle kommer en stark familjekänsla, och en svag känsla för staten. Staten är en bägare att ösa ur, men att bidra, det gör man till klanen. Därför uppstår skarpa konfrontationer mellan stat och klanindivid.
Laila Naraghi representerar en trångsynt, populär och, vill jag säga, icke-evidensbaserad grupp inom socialdemokratin, med Morgan Johansson som främsta företrädare. En grupp som förlorat två viktiga ankare, som kanske förklarar den försvinnande socialdemokratin. De har förlorat sin förankring i arbetarklassen och deras upplevelser. De har förlorat sin pragmatiska förmåga till analys. De är blinda för arbetarklassens upplevelse av sina materiella villkor och de är blinda för det ideologiska inflytandet som begränsar invandrargrupper.
Kanske det är dags för den siste socialdemokraten att gå in i partiet och ställa saker till rätta. Som om jag inte skulle ha lärt mig av mitt senaste agerande, där jag försökte ställa saker till rätta.
Det är omöjligt att gå mot tidens ström. Även om det är en skyldighet. En Plikt.
Sundsvall den 26 oktober 2018
Hon förekommer på ett videoklipp, som blott skapar politikerförakt, istället för att skapa respekt för den demokratiska socialismen och dess vilja att utveckla ett samhälle till människors frihet, med den fria tanken som ett utmärkande tecken.
https://www.youtube.com/watch?v=WbLGKRnMdzc
Hon säger att statistik visar att våldet minskat i Sverige och att immigration inte leder till våld. Hon gör ingen distinktion på typ av våld, och hon nämner inte att en svensk justitieminister, Morgan Johansson, hindrar statistik på just detta området, om och hur våld kan knytas till etnicitet.
Hon papegojar åsikten att den sociala oron, mord och bilbränder och hustrumisshandel och hedersvåld, inte har etnisk grund, utan grundar sig i socio-ekonomiska orsaker. Som om etnicitet inte är en socio-förklaring.
Vi demokratiska socialister har företrädesvis en materiell förklaring till sociala händelser. Vi tenderar att betona det materiella i det hon kallar socio-ekonomiska förklaringar. Inte minst är klass vår vanligaste förklaringsvariabel, dvs individens positions i produktionen.
Framväxten av Sverigedemokraterna i arbetarklassen förklarar vi gärna med att det är de som hotas av invandrarna, deras välstånd hotas, deras arbetstillfällen hotas, deras barns möjligheter att få lägenhet hotas genom flyktingkrisen. De reagerar då med politikerförakt och främlingsfientlighet.
Men vi kan också, och måste också vara öppna för sociala faktorer, som etnicitet. Det är omöjligt att förstå den oerhörda kvinnofientligheten som finns i de socialt oroliga områdena, utan att beakta att invandrarna kommer från semitiska miljöer, vars kvinnofientlighet är legendarisk, väl synlig i de semitiska religionerna, kristendomen, islam och judendomen. Idag har vi i Sverige problem genom en ännu inte pacificerad semitisk religion kommit in genom flyktingarna, islam. Utan insikter i islam och deras tankevärld, är det svårt att förstå kvinnofientligheten. Den kan jag inte förklara ekonomiskt, däremot ideologiskt, att den är vägledd av en kvinnofientlig ideologi, islam.
Vi måste också vara öppna för att flyktingarna kommer i stor grad från samhällen som karakteriseras av klanen. Med klansamhälle kommer en stark familjekänsla, och en svag känsla för staten. Staten är en bägare att ösa ur, men att bidra, det gör man till klanen. Därför uppstår skarpa konfrontationer mellan stat och klanindivid.
Laila Naraghi representerar en trångsynt, populär och, vill jag säga, icke-evidensbaserad grupp inom socialdemokratin, med Morgan Johansson som främsta företrädare. En grupp som förlorat två viktiga ankare, som kanske förklarar den försvinnande socialdemokratin. De har förlorat sin förankring i arbetarklassen och deras upplevelser. De har förlorat sin pragmatiska förmåga till analys. De är blinda för arbetarklassens upplevelse av sina materiella villkor och de är blinda för det ideologiska inflytandet som begränsar invandrargrupper.
Kanske det är dags för den siste socialdemokraten att gå in i partiet och ställa saker till rätta. Som om jag inte skulle ha lärt mig av mitt senaste agerande, där jag försökte ställa saker till rätta.
Det är omöjligt att gå mot tidens ström. Även om det är en skyldighet. En Plikt.
Sundsvall den 26 oktober 2018
RSS-flöde
