https://www.svd.se/tyskland-infor-kvotering-i-bolagsstyrelser
I en debattartikel (https://www.svd.se/kvotering-till-styrelser-kan-ha-for-hogt-pris) framförde studenter och jag, att kvotering kan innebära att de som kvoteringen tydligt pekar ut, i detta fall kvinnor, kommer riskera att få svagare mandat som styrelseledamot, inte för att de är kvinnor, utan för att de är inkvoterade.
Följande historia från min lilla värld, ger mig anledning att tro på tanken om mandat. Jag satt i en nämnd som hanterade bl a forskarutbildning och doktorander. En diskussion rörde en doktorand och hennes finansiering. Jag framförde att man kunde ha en förlåtande attityd mot hennes lägre produktivitet p g a att hon var småbarnsmor. En ledamot, en docent, en kvinna, markerade mycket syrligt mot mig och mitt inlägg och menade att hennes kön och hennes barnförhållande minsann inte skulle läggas in i beaktandet.
Jag var förvisso benägen att hålla med henne. Alla har samma ansvar, oaktat om de är män eller kvinnor.
Något möte senare blev det aktuellt att utse två representanter från den nämnden, till en undergrupp som skulle förbereda en mycket viktig fråga. Jag hade övertygande instruerats av min vice-prefekt att göra mitt yttersta för att bli en av de två, för att vi, dvs min institution, skulle få inflytande över den saken.
Jag kämpade för att bli utsedd. Jag gick över gränsen för min egen karaktär, när jag höll ett sorts valtal. Jag kämpade mot en annan, som var lika intensiv i sin önskan att bli vald. Jag avgick med segern då han till slut gav med sig och avböjde sin kandidatur. Våra valtal var argument om vår egen förträfflighet och om vikten att just vi, med vår kompetens och med vår institutionsbakgrund, skulle väljas.
Men våra intensiva valtal hade föregåtts av en pinsamhet. Ordförande började utnämningarna till gruppen med att konstatera att det blott fanns en kvinna i nämnden som var minst docent (vilket hade uttalats som ett krav för att delta i undergruppen). Därför blir hon en av representanterna från oss, sade han torrt och med självklarhet. Så självklart var jämställdhet, med innebörden lika andelar män och kvinnor, att alla förstod att hans outtalade argument var jämställdhetsargumentet.
Hon log knappt, utan satt lugnt och utan synbar reaktion i stolen. Ingen argumentation från hennes sida om att hennes kön minsann inte fick vara grund för att bli speciellt uppmärksammad. Inget krav på att hon skall behandlas lika som alla andra. Nej, hon accepterade tyst förmånen att få bli utsedd, och kunde uppenbart svälja förtreten att utnämningen skedde enbart med grund i hennes fysiska kön.
Hon blev inkvoterad i undergruppen. Hon hade tidigare talat väl om att man inte skall se till kön. Hon visade med sin handling att hennes feminism var hyckleri, där könet dras fram i den mån det passar henne. Könet är inte ett mål, utan ett medel för eget välbefinnande.
Helt rätt har mina studenter i att en inkvoterad individ kan få svagare mandat. I mitt fall, där acceptansen av inkvotering var grundad i hennes monumentala hyckleri, stämde prediktionen in på mig. Efter den händelsen tillmätte jag henne ingen betydelse, annat än att passa på henne, då jag alltid undrade i mitt sinne, när hon hävdade något, vilken egoistisk grund hon hade för sitt hävdande. När hon hävdade någon princip, funderade jag blott på vilket sätt den principen gynnade henne. Hon blev för mig uttrycket för den mörka feminismen, den som inte ser till principer utan till individuell nytta.
Kan man då dra slutsatsen att kvotering är dåligt? Mja, för henne gick det bra, ty hon fick höga positioner, både i den akademiska hierarkin och i högskolans administrativa hierarki. Jag blev avskedad, när jag gjorde ett principiellt motiverat utspel.
Den 9 december 2020
Sven-Olof Collin