I ett brottsmål (Skaraborgs Tingsrätt B 2031-21) stod en far och en mor åtalad för medhjälp till könsstympning. Det hävdas att både far och mor tagit sina döttrar till Egypten och där förmått en läkare att könsstympa dem. Lekmännen i domstolen fäller dem för medhjälp, med villkorligt straff, medan lagmannen vill frikänna i brist på bevis.
Mamman hävdar att henne svärmor bestämde helt över henne, där svärmodern tydligen bestämt att könsstympningen skulle äga rum, och denne svärmoder anges ha ett liv som ”präglades av traditioner och seder”. Efter könsstympningen hölls en fest för att fira det bisarra övergreppet.
I denna historia finns blott tragedier.
Den främsta och mest hjärtskärande tragedin är de två flickorna som berövas delar av sin kropp.
Att människor väljer att leva efter normer som är inhumana, ja, monstruösa, är den andra tragedin. Jag har tyngt denna bloggsida med mina utgjutelser över de abrahamitiska normernas omänsklighet, varför jag hänvisar den intresserade till de hundratals sidorna.
Den tredje tragedin är att det tycks vara kvinnorna, svärmodern som drivande och modern som inte förhindrande, som reproducerar inhumana normer som innebär ett magnifikt, ja pyramidalt kvinnoförtryck. Det är ett dubbelt kvinnoförtryck, ty det är ett förtryck av kvinnor, utfört av kvinnor. Kvinnor som förtrycker kvinnor. Det är kvinnoförtryck av…ja, guds, eller i detta fall, allahs nåde.
Den fjärde tragedin är moderns underlåtelsesynd. Tjänstemännen och militärerna i Nürnbergrättegången, likaså Eichmann i Jerusalem, försökte undkomma straff genom att hävda att de lydde order. Många av dem dömdes ändå till brott. Du kan inte undkomma ansvar genom att hävda att du lyder order, genom att hävda att du vände bort din blick, genom att du är underkastad någon. Du begår en underlåtenhetssynd.
Modern försöker förespegla att oaktat hennes inställning till könsstympning, skedde den då svärmodern var den styrande. Men modern hade kunnat gå emot. Hon hade kunnat vägra ge bort sin dotter. Hon hade kunnat flyga hem barnen. Förvisso med konsekvens att hon skulle kastas ut från familjen och släkten, och betraktas som oren. Men hon begick en underlåtenhetssynd.
Den femte tragedin är att modern svek sin föräldraplikt. Hon agerade inte på ett skyddande sätt. Oavsett normer och föreställningar, finns en norm som övergår alla andra, som är större än någon annan norm. Det är förälders plikt att skydda sina barn. Den femte tragedin är ingalunda den femte i ordningen, utan den som kommer efter tragedin som drabbade döttrarna. Att bli angripen på sin kropp är oerhört. Att ens moder inte beskyddar en från angreppet är oerhört.
Det måste finnas, det borde finnas, två lagar, en som säger att det finns underlåtenhetsbrott, som säger att under vissa omständigheter har man en skyldighet att ingripa mot brott. En som säger att föräldern har omsorgsplikt mot sina barn.
Om dessa lagar finns, vet jag inte. Men jag dömer modern till fyra års fängelse, två år för underlåtenhetsbrottet och två år för brottet mot föräldrarplikten.
Till detta dömer jag svärmoderns släkt till kontaktförbud, för att skydda modern och barnen i framtiden.
Slutligen uttrycker jag mig likt islam, på följande sätt: Må allah, islam, den kulturen och skamkulturen förtäras av helvetets lågor. Men, inte i evighet, utan snabbt brinna upp. På det att döttrar, ja, alla kvinnor, ja t o m alla män skall få vara fria människor.
Den 25 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Mamman hävdar att henne svärmor bestämde helt över henne, där svärmodern tydligen bestämt att könsstympningen skulle äga rum, och denne svärmoder anges ha ett liv som ”präglades av traditioner och seder”. Efter könsstympningen hölls en fest för att fira det bisarra övergreppet.
I denna historia finns blott tragedier.
Den främsta och mest hjärtskärande tragedin är de två flickorna som berövas delar av sin kropp.
Att människor väljer att leva efter normer som är inhumana, ja, monstruösa, är den andra tragedin. Jag har tyngt denna bloggsida med mina utgjutelser över de abrahamitiska normernas omänsklighet, varför jag hänvisar den intresserade till de hundratals sidorna.
Den tredje tragedin är att det tycks vara kvinnorna, svärmodern som drivande och modern som inte förhindrande, som reproducerar inhumana normer som innebär ett magnifikt, ja pyramidalt kvinnoförtryck. Det är ett dubbelt kvinnoförtryck, ty det är ett förtryck av kvinnor, utfört av kvinnor. Kvinnor som förtrycker kvinnor. Det är kvinnoförtryck av…ja, guds, eller i detta fall, allahs nåde.
Den fjärde tragedin är moderns underlåtelsesynd. Tjänstemännen och militärerna i Nürnbergrättegången, likaså Eichmann i Jerusalem, försökte undkomma straff genom att hävda att de lydde order. Många av dem dömdes ändå till brott. Du kan inte undkomma ansvar genom att hävda att du lyder order, genom att hävda att du vände bort din blick, genom att du är underkastad någon. Du begår en underlåtenhetssynd.
Modern försöker förespegla att oaktat hennes inställning till könsstympning, skedde den då svärmodern var den styrande. Men modern hade kunnat gå emot. Hon hade kunnat vägra ge bort sin dotter. Hon hade kunnat flyga hem barnen. Förvisso med konsekvens att hon skulle kastas ut från familjen och släkten, och betraktas som oren. Men hon begick en underlåtenhetssynd.
Den femte tragedin är att modern svek sin föräldraplikt. Hon agerade inte på ett skyddande sätt. Oavsett normer och föreställningar, finns en norm som övergår alla andra, som är större än någon annan norm. Det är förälders plikt att skydda sina barn. Den femte tragedin är ingalunda den femte i ordningen, utan den som kommer efter tragedin som drabbade döttrarna. Att bli angripen på sin kropp är oerhört. Att ens moder inte beskyddar en från angreppet är oerhört.
Det måste finnas, det borde finnas, två lagar, en som säger att det finns underlåtenhetsbrott, som säger att under vissa omständigheter har man en skyldighet att ingripa mot brott. En som säger att föräldern har omsorgsplikt mot sina barn.
Om dessa lagar finns, vet jag inte. Men jag dömer modern till fyra års fängelse, två år för underlåtenhetsbrottet och två år för brottet mot föräldrarplikten.
Till detta dömer jag svärmoderns släkt till kontaktförbud, för att skydda modern och barnen i framtiden.
Slutligen uttrycker jag mig likt islam, på följande sätt: Må allah, islam, den kulturen och skamkulturen förtäras av helvetets lågor. Men, inte i evighet, utan snabbt brinna upp. På det att döttrar, ja, alla kvinnor, ja t o m alla män skall få vara fria människor.
Den 25 mars 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
