Under hela min grundskoletid hade vi separata omklädningsrum för pojkar och flickor. Vi duschade också separat. I mellanstadiet var det ibland en sport att lyckas titta in i flickornas omklädesrum.
När jag studerade på universitetet i Lund, bodde jag med radikala, progressiva människor på korridor på Parentesen. Vi gav oss attan på att vi skulle kunna vara naturliga och civiliserade. Därför klädde män och kvinnor om i ett gemensamt rum och vi duschade gemensamt. Vi gav oss attan på att vi skulle kunna klara av att vara människor, när det krävdes, t ex vid gymnastik, och könsvarelser när det var läge för det, t ex vid kvällens dans.
Vår ambition på Parentesen var att vara civiliserade människor. Allt annat var det som jag idag kallar barbari.
Men vi förlorade vår kamp för ett värdigt, civiliserat samhälle.
Idag finns gym där det finns speciella kvinnoapartheidavdelningar, dvs avdelningar som endast kvinnor får vara på. De lär vara speciellt vanliga nära eller i utanförskapsområden. Numer finns det t o m kvinnoapartheidgym, dvs gym som blott är för kvinnor. (https://www.svd.se/a/q1mBVz/tjejgym-fristad-fran-toxisk-maskulinitet-eller-bakslag )
Kvinnor som är på sådana apartheidavdelningar säger att de uppskattar att komma undan från männens granskande blickar och goda råd. Speciella kvinnoapartheidgym möjliggör också för ortodoxa muslimska kvinnor, som minst måste bära hijab när män som inte är nära familj finns i närheten, att trimma sin kropp.
Det är onekligen så, att i dagens kultur, möjliggör kvinnoapartheidgym att fler kvinnor kan gå på gym. Att vara mot kvinnoapartheidgym eller speciella kvinnoapartheidavdelningar är att vara jämställdhetsfundamentalist, säger man.
Denna utveckling kanske började redan genom högerkantringen och de tilltagande konservativa krafterna på 80-talet, men accelererade progressivt genom invandringen av muslimer och andra folk som bar på skamkulturen. Genom normaliseringen av skamkulturen och islam i det svenska samhället, har också kvinnoapartheid, som är en integrerad del av islam och fundamentet i skamkulturen, blivit etablerad. I Sverige.
Männen har rättigheter gentemot kvinnor, om de inte skyller sig, genom klädesdräkt, eller genom speciella kvinnorum, kvinnoapartheidgym.
Sveriges ambition mot jämställdhet har inte retarderat. Sverige har lagt in backen.
Det anständiga samhället är ett samhälle där man har institutioner som innebär att individer kan vara kvinnor och män i speciella situationer, medan den kategoriseringen inte finns i andra situationer, varvid individerna kanske blott är människor. Det borde vara en viktig del i jämställdheten. Det innebär sannerligen inte att förneka att vi är könsvarelser. Absolut inte! Det innebär att vi lär oss att behandla varandra utifrån situationerna, där olika institutioner är verksamma.
Kvinnoapartheidavdelningar och kvinnoapartheidgym är att ge upp och att anpassa sig till en underutvecklad kultur, en barbarisk kultur. Kvinnoapartheidavdelningar och gym är de fränt konservativa och religiösa krafternas seger. Civilisationen får vänta.
Den 11 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
När jag studerade på universitetet i Lund, bodde jag med radikala, progressiva människor på korridor på Parentesen. Vi gav oss attan på att vi skulle kunna vara naturliga och civiliserade. Därför klädde män och kvinnor om i ett gemensamt rum och vi duschade gemensamt. Vi gav oss attan på att vi skulle kunna klara av att vara människor, när det krävdes, t ex vid gymnastik, och könsvarelser när det var läge för det, t ex vid kvällens dans.
Vår ambition på Parentesen var att vara civiliserade människor. Allt annat var det som jag idag kallar barbari.
Men vi förlorade vår kamp för ett värdigt, civiliserat samhälle.
Idag finns gym där det finns speciella kvinnoapartheidavdelningar, dvs avdelningar som endast kvinnor får vara på. De lär vara speciellt vanliga nära eller i utanförskapsområden. Numer finns det t o m kvinnoapartheidgym, dvs gym som blott är för kvinnor. (https://www.svd.se/a/q1mBVz/tjejgym-fristad-fran-toxisk-maskulinitet-eller-bakslag )
Kvinnor som är på sådana apartheidavdelningar säger att de uppskattar att komma undan från männens granskande blickar och goda råd. Speciella kvinnoapartheidgym möjliggör också för ortodoxa muslimska kvinnor, som minst måste bära hijab när män som inte är nära familj finns i närheten, att trimma sin kropp.
Det är onekligen så, att i dagens kultur, möjliggör kvinnoapartheidgym att fler kvinnor kan gå på gym. Att vara mot kvinnoapartheidgym eller speciella kvinnoapartheidavdelningar är att vara jämställdhetsfundamentalist, säger man.
Denna utveckling kanske började redan genom högerkantringen och de tilltagande konservativa krafterna på 80-talet, men accelererade progressivt genom invandringen av muslimer och andra folk som bar på skamkulturen. Genom normaliseringen av skamkulturen och islam i det svenska samhället, har också kvinnoapartheid, som är en integrerad del av islam och fundamentet i skamkulturen, blivit etablerad. I Sverige.
Männen har rättigheter gentemot kvinnor, om de inte skyller sig, genom klädesdräkt, eller genom speciella kvinnorum, kvinnoapartheidgym.
Sveriges ambition mot jämställdhet har inte retarderat. Sverige har lagt in backen.
Det anständiga samhället är ett samhälle där man har institutioner som innebär att individer kan vara kvinnor och män i speciella situationer, medan den kategoriseringen inte finns i andra situationer, varvid individerna kanske blott är människor. Det borde vara en viktig del i jämställdheten. Det innebär sannerligen inte att förneka att vi är könsvarelser. Absolut inte! Det innebär att vi lär oss att behandla varandra utifrån situationerna, där olika institutioner är verksamma.
Kvinnoapartheidavdelningar och kvinnoapartheidgym är att ge upp och att anpassa sig till en underutvecklad kultur, en barbarisk kultur. Kvinnoapartheidavdelningar och gym är de fränt konservativa och religiösa krafternas seger. Civilisationen får vänta.
Den 11 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
