Den 9:e mars, dagen efter kvinnodagen, ser jag att Sata Kukka-Salam, ordförande för den socialdemokratiska grenen ’Tro och Solidaritet’, att det är rasism att gå emot den muslimska kvinnans rätt att alltid bära sin hijab. Samtidigt ser jag, från SvT, att ungdomsidrotten är mycket ojämlik, där ungdomar boende i resursstarka områden idrottar betydligt mer än de som bor i resurssvaga områden.
https://www.expressen.se/debatt/muslimska-kvinnor-soker--jobb-utan-bild-pa-sig-sjalv/
https://www.svt.se/special/den-ojamlika-ungdomsidrotten/
Mitt inlägg idag börjar med idrottandet, för att återkomma till rasismen.
Jag tog fram data från SvT-sidan om ungdomsidrottandet för Kristianstads kommun. Man delar in resursområden i fem klasser, där 1 är det absolut resurssvagaste området, medan 5 är den starkaste. Sedan har man andel totalt engagerade i idrott och uppdelat på kön.
I den resursstarka gruppen (5) deltog, i genomsnitt, 57%, medan i den svagaste (1) deltog 21%. Det är denna stora skillnad i idrottande, 36 procentenheter, beroende på, ja, låt oss kalla det KLASS, som Svt rapporterar om och som diskuteras.
Men deltagandet finns också uppdelat på pojkar och flickor. För pojkar gäller att 56% är engagerade i idrott i de resursstarka områdena, medan 29% i de resurssvaga, en genomsnittlig skillnad på 27 procentenheter. För flickor gäller 58% i de resursstarka, dvs något mer än pojkarna i samma område, medan för flickor i resurssvaga områden gäller 13%, dvs hälften relativt pojkarnas deltagande i samma områden. Den genomsnittliga skillnaden mellan flickor i resursstarka och resurssvaga områden är 45 procentenheter.
Gör man mer analys, t ex genom spearman korrelation eller regressionsanalys, så att man fångar hela variationen, kommer samma slutsats fram. Flickor tappar mer idrottande än pojkarna när områdena blir mer resursfattiga.
Jag har funnit att ungdomar idrottar i mindre grad utifrån vilket resursområde de bor i, och att den minskningen är mycket starkare för flickorna än pojkarna. Alla förlorar idrottande genom svaga resurser, men flickorna förlorar mest. Det finns både en klassdimension och en könsdimension i idrottandet!
Jag påstår att detta är ett uttryck för kvinnoapartheid. Flickorna som lever i de svagare områdena drabbas först av att området är svagt, dvs får samma minskning som pojkarna, men sedan drabbas de av att de är flickor. Det finns en klassdel, den som rapporteras i media. Men det finns en stark könsdel, den som inte rapporterades om i media. Trots att nyheten presenterades den 8 mars, kvinnodagen.
De resurssvaga områdena i Kristianstad är utanförskapsområdena, där förekomsten av flyktingar, muslimer och hijaber är som störst. Vi vet förvisso inte vilken religion föräldrarna tillhör, eller vilken etnicitet och flyktingstatus de har, men det är en föga vild gissning att påstå att flickorna är som mest undanskuffade i de muslimska och av skam karakteriserade etniciteterna, som finns mest frekvent i utanförskapsområden, där flickor förlorar mest av idrottande.
Jag påstår, utan empiriskt stöd, men med indicier, att könsdelen är delvis ett resultat av klass, men också av etnicitet, där flickornas lägre idrottande är resultat att etnisk kvinnoapartheid.
Låt oss då gå tillbaka till socialdemokraten. Hon som värnar om kvinnors rätt att alltid, oberoende av situation, få demonstrera sin världsåskådning med hijaben, även på arbetsplatser. Hijaben är en del i det förtryck, i den kvinnoapartheid, som visar sig i andelen flickor som idrottar. Hon kallar motstånd mot hijaben för rasism. Jag kallar hennes ståndpunkt antifeministisk, ty den legitimerar en kulturell inriktning som förtrycker flickor, där förtrycket visar sig genom en dramatiskt lägre grad av idrottande.
Det är inte rasism att storma mot hijabens utbredning och acceptans. Det är att föra en kamp mot kvinnoapartheid och är därför ren och skär feminism, där man värnar de unga flickorna och deras möjligheter att idrotta.
Den 10 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.expressen.se/debatt/muslimska-kvinnor-soker--jobb-utan-bild-pa-sig-sjalv/
https://www.svt.se/special/den-ojamlika-ungdomsidrotten/
Mitt inlägg idag börjar med idrottandet, för att återkomma till rasismen.
Jag tog fram data från SvT-sidan om ungdomsidrottandet för Kristianstads kommun. Man delar in resursområden i fem klasser, där 1 är det absolut resurssvagaste området, medan 5 är den starkaste. Sedan har man andel totalt engagerade i idrott och uppdelat på kön.
I den resursstarka gruppen (5) deltog, i genomsnitt, 57%, medan i den svagaste (1) deltog 21%. Det är denna stora skillnad i idrottande, 36 procentenheter, beroende på, ja, låt oss kalla det KLASS, som Svt rapporterar om och som diskuteras.
Men deltagandet finns också uppdelat på pojkar och flickor. För pojkar gäller att 56% är engagerade i idrott i de resursstarka områdena, medan 29% i de resurssvaga, en genomsnittlig skillnad på 27 procentenheter. För flickor gäller 58% i de resursstarka, dvs något mer än pojkarna i samma område, medan för flickor i resurssvaga områden gäller 13%, dvs hälften relativt pojkarnas deltagande i samma områden. Den genomsnittliga skillnaden mellan flickor i resursstarka och resurssvaga områden är 45 procentenheter.
Gör man mer analys, t ex genom spearman korrelation eller regressionsanalys, så att man fångar hela variationen, kommer samma slutsats fram. Flickor tappar mer idrottande än pojkarna när områdena blir mer resursfattiga.
Jag har funnit att ungdomar idrottar i mindre grad utifrån vilket resursområde de bor i, och att den minskningen är mycket starkare för flickorna än pojkarna. Alla förlorar idrottande genom svaga resurser, men flickorna förlorar mest. Det finns både en klassdimension och en könsdimension i idrottandet!
Jag påstår att detta är ett uttryck för kvinnoapartheid. Flickorna som lever i de svagare områdena drabbas först av att området är svagt, dvs får samma minskning som pojkarna, men sedan drabbas de av att de är flickor. Det finns en klassdel, den som rapporteras i media. Men det finns en stark könsdel, den som inte rapporterades om i media. Trots att nyheten presenterades den 8 mars, kvinnodagen.
De resurssvaga områdena i Kristianstad är utanförskapsområdena, där förekomsten av flyktingar, muslimer och hijaber är som störst. Vi vet förvisso inte vilken religion föräldrarna tillhör, eller vilken etnicitet och flyktingstatus de har, men det är en föga vild gissning att påstå att flickorna är som mest undanskuffade i de muslimska och av skam karakteriserade etniciteterna, som finns mest frekvent i utanförskapsområden, där flickor förlorar mest av idrottande.
Jag påstår, utan empiriskt stöd, men med indicier, att könsdelen är delvis ett resultat av klass, men också av etnicitet, där flickornas lägre idrottande är resultat att etnisk kvinnoapartheid.
Låt oss då gå tillbaka till socialdemokraten. Hon som värnar om kvinnors rätt att alltid, oberoende av situation, få demonstrera sin världsåskådning med hijaben, även på arbetsplatser. Hijaben är en del i det förtryck, i den kvinnoapartheid, som visar sig i andelen flickor som idrottar. Hon kallar motstånd mot hijaben för rasism. Jag kallar hennes ståndpunkt antifeministisk, ty den legitimerar en kulturell inriktning som förtrycker flickor, där förtrycket visar sig genom en dramatiskt lägre grad av idrottande.
Det är inte rasism att storma mot hijabens utbredning och acceptans. Det är att föra en kamp mot kvinnoapartheid och är därför ren och skär feminism, där man värnar de unga flickorna och deras möjligheter att idrotta.
Den 10 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
