Idag skall jag orda om kursutvärderingar. Jag hoppas övertyga dig om titelns riktighet, att de kan fungera som en termometer på högskolans hälsa, att de är ett symtom på den akademiska anstaltens hälsa.
Idag är det över tre månader sedan som kandidatuppsatskursen slutade på Högskolan Kristianstad. Den sista HKr-kurs jag någonsin deltar på, enligt avtal med högskolans rektor. Jag har väntat på kursutvärderingen. Jag är alltid nyfiken på studenternas omdöme, om hur de upplevt kursen, om de olika kursdelarna, om mig som handledare och vilka skriftliga kommentarer som de ger. Men jag är också mycket intresserad av att få veta hur hög genomströmningen var, vad andra lärare anser och, slutligen, vad kursansvarige anser och föreslår för förändringar.
Som du noterar av min uppräkning, avser jag med kursutvärdering inte studenternas kursutvärdering. Högskolor som håller sig med det begreppet av kursutvärdering, vad studenterna uttryckt, är oambitiösa skolor som brister i den kvalitetsutveckling som reflektion kring studenternas omdöme ger möjlighet till.
Men idag, tre månader senare, har jag inte ens fått studenternas utvärdering. Högskolan Kristianstad är således inte ens oambitiös. Högskolan är outhärdligt oambitiös som inom loppet av tre månader inte ens klarar av att sammanställa studenternas utvärdering, än mindre att lämna en bedömning av deras omdöme och en beskrivning av genomströmning m m.
En förklaring kan vara att den kursansvarige sade upp sig och lämnade HKr. Men det är en dålig förklaring, ty det är institutionens ansvar, ytterst den programansvarige som ansvarar för utbildningens kvalité, att säkerställa kursutvärdering. Saknas en person, får en annan sättas in. Så görs ju om en person saknas till en föreläsning. Men en föreläsning anses viktig, kursutvärdering inte så.
En annan förklaring kan vara att studenternas kursutvärdering gjordes med den blankett som jag själv använde när jag var kursansvarig. Och den innehåller sprängstoff. Den innehåller saker som det finns personer och grupper inte vill skall finnas till. Jag tror att man gömmer undan kursutvärderingen för att det finns information man inte vill skall vara offentlig.
Så, vad är det för sprängstoff som finns på min blankett? Jo, jag tror, och har viss erfarenhet som jag baserar min tro på, att det kommer från följande frågor:
What is your opinion of your supervisor’s supervision?
What is your opinion of your supervisor’s availability?
What is your opinion of the chairperson’s contribution?
What is your opinion of the language teachers support?
What is your opinion of stat-teachers support?
Jag ber således studenterna värdera de lärare de kommer i kontakt med. Inte vad de så där allmänt tycker om dem, om de är snälla och rara och luktar gott, utan om det som de är anställda för att göra, att handleda, att vara tillgänglig, att bidra och ge understöd. Dessa lärare är anställda, de uppbär lön och viss samhällelig ställning. Just för att utföra det som jag frågar studenterna att bedöma.
Eftersom studenter kan färgas i sitt omdöme hur det går för dem själva, och inte enbart hur handledarens insats är, och eftersom omdömet kan färgas av en lättjefull students irritation över en krävande handledare, kan inte studenternas omdöme stå okommenterat. Därför kan man inte, överhuvudtaget, ge ut studenternas kursutvärdering utan kommentarer. Som jag skrev ovan, det är oambitiöst.
Men att inte ge ut deras utvärdering överhuvudtaget är outhärdligt oambitiöst. Ja, det är ett förljuget handlingssätt. Det är ett ovärdigt agerande på en akademisk anstalt, vars grundläggande värde borde vara öppenhet. Det är en kränkning av den akademiska värdegrunden.
För den som är kursansvarig är studenternas utvärdering av handledarna viktig. Jag har själv använt utvärderingen för att diskutera med handledare vad de gör och inte gör, dvs i syfte att utveckla handledaren.
Jag har använt den en gång för att sparka ut en handledare från uppsatskursen. Han som sparkades fick enbart femmor av studenterna (det var så länge sedan, innan jag förstått att standarden var en sju-gradig skala, så jag använde de gamla skolbetygens skala 1-5). Jag tittade på uppsatserna och såg på betygen de fick. Alla hans uppsatser gavs betyget Väl Godkänt (det var på den tiden då enbart handledaren satte betyg på uppsatserna). Min inspektion av uppsatser gav vid handen att de inte skulle ha ett så högt betyg. På den tiden gav jag ut kursutvärderingsblanketten till studenterna efter betygssättningen. Min tolkning var att han köpte höga utvärderingar genom höga betyg. Han sparkades och efter det intermezzot ger jag alltid ut kursutvärdering innan betygssättning, aldrig efter, och jag använder alltid två bedömare, handledaren och en som inte varit inblandad i uppsatsgruppens arbete.
Studentutvärderingen är ett utmärkt instrument för att förstå vad studenterna upplevt på kursen, och ett bra instrument för att utveckla handledare och kurs. Att inte göra en kursutvärdering och att t o m sekretessbelägga studenternas kursutvärdering är att avhända sig ett kvalitetsinstrument. Till gagn för de inkompetenta, för de lata, för de som gärna tar en hög ersättning för ett arbete de inte utfört. Det är helt enkelt ett tecken på en akademisk anstalt i förgängelse, en förtappad akademisk anstalt som inte bryr sig om sin uppgift, att ge studenterna den bästa tänkbara utbildningen.
Om den som är kvalitetsansvarig, i detta fall, Erling Emsfors, inte låter se till att kursutvärderingen görs, om han sitter med kursutvärderingarna men inte offentliggör dem, borde han erbjudas samma möjlighet som jag erbjöds, arbetsbefrielse. Han har svikit sin viktigaste uppgift, att säkerställa och utveckla kvalitén på utbildningen.
För att ge full information vill jag berätta om en händelse som skedde 2017, när jag precis blivit ansvarig för en programinriktning. Då kom en fråga från Rektorn, Håkan Pihl, varför en kurs inom programinriktningen hade så dåliga omdömen från studenternas kursutvärdering. Jag undersökte saken och lämnade en rapport och vidtog åtgärder. Så förfar en akademisk ledare med kvalitetsansvar. Rektor läste kursutvärderingar och signalerade genom sin fråga att studenternas omdöme var viktiga och att deras omdöme skall beaktas och föranleda reflektion och åtgärd. Det är mig obekant om Rektor har agerat i detta fall, då han inte ens fått en kursutvärdering att läsa.
En akademisk anstalt som inte tar studenterna omdöme på allvar är i behov av renovering, t ex genom personalförändring, eller bör rivas.
Har jag övertygat dig om min tes i rubriken?
Öllsjö den 14 september 2018
Idag är det över tre månader sedan som kandidatuppsatskursen slutade på Högskolan Kristianstad. Den sista HKr-kurs jag någonsin deltar på, enligt avtal med högskolans rektor. Jag har väntat på kursutvärderingen. Jag är alltid nyfiken på studenternas omdöme, om hur de upplevt kursen, om de olika kursdelarna, om mig som handledare och vilka skriftliga kommentarer som de ger. Men jag är också mycket intresserad av att få veta hur hög genomströmningen var, vad andra lärare anser och, slutligen, vad kursansvarige anser och föreslår för förändringar.
Som du noterar av min uppräkning, avser jag med kursutvärdering inte studenternas kursutvärdering. Högskolor som håller sig med det begreppet av kursutvärdering, vad studenterna uttryckt, är oambitiösa skolor som brister i den kvalitetsutveckling som reflektion kring studenternas omdöme ger möjlighet till.
Men idag, tre månader senare, har jag inte ens fått studenternas utvärdering. Högskolan Kristianstad är således inte ens oambitiös. Högskolan är outhärdligt oambitiös som inom loppet av tre månader inte ens klarar av att sammanställa studenternas utvärdering, än mindre att lämna en bedömning av deras omdöme och en beskrivning av genomströmning m m.
En förklaring kan vara att den kursansvarige sade upp sig och lämnade HKr. Men det är en dålig förklaring, ty det är institutionens ansvar, ytterst den programansvarige som ansvarar för utbildningens kvalité, att säkerställa kursutvärdering. Saknas en person, får en annan sättas in. Så görs ju om en person saknas till en föreläsning. Men en föreläsning anses viktig, kursutvärdering inte så.
En annan förklaring kan vara att studenternas kursutvärdering gjordes med den blankett som jag själv använde när jag var kursansvarig. Och den innehåller sprängstoff. Den innehåller saker som det finns personer och grupper inte vill skall finnas till. Jag tror att man gömmer undan kursutvärderingen för att det finns information man inte vill skall vara offentlig.
Så, vad är det för sprängstoff som finns på min blankett? Jo, jag tror, och har viss erfarenhet som jag baserar min tro på, att det kommer från följande frågor:
What is your opinion of your supervisor’s supervision?
What is your opinion of your supervisor’s availability?
What is your opinion of the chairperson’s contribution?
What is your opinion of the language teachers support?
What is your opinion of stat-teachers support?
Jag ber således studenterna värdera de lärare de kommer i kontakt med. Inte vad de så där allmänt tycker om dem, om de är snälla och rara och luktar gott, utan om det som de är anställda för att göra, att handleda, att vara tillgänglig, att bidra och ge understöd. Dessa lärare är anställda, de uppbär lön och viss samhällelig ställning. Just för att utföra det som jag frågar studenterna att bedöma.
Eftersom studenter kan färgas i sitt omdöme hur det går för dem själva, och inte enbart hur handledarens insats är, och eftersom omdömet kan färgas av en lättjefull students irritation över en krävande handledare, kan inte studenternas omdöme stå okommenterat. Därför kan man inte, överhuvudtaget, ge ut studenternas kursutvärdering utan kommentarer. Som jag skrev ovan, det är oambitiöst.
Men att inte ge ut deras utvärdering överhuvudtaget är outhärdligt oambitiöst. Ja, det är ett förljuget handlingssätt. Det är ett ovärdigt agerande på en akademisk anstalt, vars grundläggande värde borde vara öppenhet. Det är en kränkning av den akademiska värdegrunden.
För den som är kursansvarig är studenternas utvärdering av handledarna viktig. Jag har själv använt utvärderingen för att diskutera med handledare vad de gör och inte gör, dvs i syfte att utveckla handledaren.
Jag har använt den en gång för att sparka ut en handledare från uppsatskursen. Han som sparkades fick enbart femmor av studenterna (det var så länge sedan, innan jag förstått att standarden var en sju-gradig skala, så jag använde de gamla skolbetygens skala 1-5). Jag tittade på uppsatserna och såg på betygen de fick. Alla hans uppsatser gavs betyget Väl Godkänt (det var på den tiden då enbart handledaren satte betyg på uppsatserna). Min inspektion av uppsatser gav vid handen att de inte skulle ha ett så högt betyg. På den tiden gav jag ut kursutvärderingsblanketten till studenterna efter betygssättningen. Min tolkning var att han köpte höga utvärderingar genom höga betyg. Han sparkades och efter det intermezzot ger jag alltid ut kursutvärdering innan betygssättning, aldrig efter, och jag använder alltid två bedömare, handledaren och en som inte varit inblandad i uppsatsgruppens arbete.
Studentutvärderingen är ett utmärkt instrument för att förstå vad studenterna upplevt på kursen, och ett bra instrument för att utveckla handledare och kurs. Att inte göra en kursutvärdering och att t o m sekretessbelägga studenternas kursutvärdering är att avhända sig ett kvalitetsinstrument. Till gagn för de inkompetenta, för de lata, för de som gärna tar en hög ersättning för ett arbete de inte utfört. Det är helt enkelt ett tecken på en akademisk anstalt i förgängelse, en förtappad akademisk anstalt som inte bryr sig om sin uppgift, att ge studenterna den bästa tänkbara utbildningen.
Om den som är kvalitetsansvarig, i detta fall, Erling Emsfors, inte låter se till att kursutvärderingen görs, om han sitter med kursutvärderingarna men inte offentliggör dem, borde han erbjudas samma möjlighet som jag erbjöds, arbetsbefrielse. Han har svikit sin viktigaste uppgift, att säkerställa och utveckla kvalitén på utbildningen.
För att ge full information vill jag berätta om en händelse som skedde 2017, när jag precis blivit ansvarig för en programinriktning. Då kom en fråga från Rektorn, Håkan Pihl, varför en kurs inom programinriktningen hade så dåliga omdömen från studenternas kursutvärdering. Jag undersökte saken och lämnade en rapport och vidtog åtgärder. Så förfar en akademisk ledare med kvalitetsansvar. Rektor läste kursutvärderingar och signalerade genom sin fråga att studenternas omdöme var viktiga och att deras omdöme skall beaktas och föranleda reflektion och åtgärd. Det är mig obekant om Rektor har agerat i detta fall, då han inte ens fått en kursutvärdering att läsa.
En akademisk anstalt som inte tar studenterna omdöme på allvar är i behov av renovering, t ex genom personalförändring, eller bör rivas.
Har jag övertygat dig om min tes i rubriken?
Öllsjö den 14 september 2018
RSS-flöde
