https://www.svt.se/kultur/filmkritikern-nils-petter-sundgren-ar-dod
Deras kritik var oerhört initierad, späckad med referenser, framför allt till andra filmverk. Genom dem blev film en kulturmanifestation likvärdig litteraturen. Sundgren var något lättare att ta till sig. Hans medium var ju också det omedelbara TV-mediet, där man inte kan frysa bilden för att fundera extra över vad han sade. Agheds recensioner var ibland så avancerade att man fick läsa om dem. Man förstod också att somligt blev inte tillgängligt för en, eftersom man inte var så bildad och varken Sundgren eller Aghed kunde kompensera den bildningsbristen i en filmrecension.
Genom att följa Sundgren och Aghed kunde man emellertid utvecklas i sin syn och förståelse av film. De bägge var folkbildare av rang.
De upphöjde både filmen och sina läsare och åskådare till en kulturmanifestation.
Deras egna upplevelser var, vad jag minns, tämligen likgiltiga. De utgick inte från sig själva, som personer, utan från en djup cineastisk och allmän bildning. De analyserade filmen och utifrån analysen, kom bedömningen.
Det står i bjärt kontrast till mången filmrecension idag som jag tar del av, där recensentens personliga upplevelse bildar grunden för omdömet. Dagens recensenter upplever och känner. De analyserar inte. Det personliga, inte kunskapen, är avgörande.
På så sätt kan man säga att Sundgren och Aghed var Förnuftet inom filmkonsten, medan dagens filmkritik, i alla fall den jag får mig till livs genom dagstidningar och TV, är goda exponenter för dagens offentlighet, där den personliga upplevelsen upphöjs till fundamentet. Filmens sanning kommer inte genom Förnuftets arbete med kunskapen, utan genom upplevelsen.
Förvisso är mycket av filmen en upplevelse hos åskådaren. När vi hör Döden säga, i Sjunde inseglet, ”jag har länge gått vid din sida” och sedan sätter sig ner för att spela schack med riddaren, då erfar vi dödens närvaro. Men med Sundgren och Aghed förs vi tillbaka till kyrkomålningen i Täby kyrka av Pictor, och erfar historiens vingslag över vår egen dödsångest. En självklar referens som dessa gör, medan dagens recensenter skulle pladdrande skriva om sin egen dödsångest.
Vi förlorar i kunskap och därmed i insikt. Vår värld blev fattigare på insikter i vår egen upplevelse av filmen.
Öllsjö den 3 januari 2020