https://www.dn.se/debatt/repliker/markligt-att-svenskt-naringsliv-anvander-uttryck-som-skapar-missforstand/
Akademin har en uppgift, att kunskapa med vetenskapliga metoder. Kunskapa innebär att man skapar och för ut kunskap. Att skapa kunskap kallas forskning. Att föra ut kunskap kallas utbildning.
Akademin har inte en tredje uppgift, som inte innefattar kunskapande. Ty vad gör en akademi i samverkan om det inte rör utbildning eller forskning? Dansar de? Spelar de schack? Hjälper de till att schakta grus?
Givetvis inte. De ägnar sig åt att kunskapa, dvs att forska och att undervisa, antingen för att skapa kunskapen, eller för att föra ut kunskapen, t ex genom utbildning. Kunskapandet sker i de akademiska salarna, i företagen, i massmedia, i staten, på torgen, i ridskolorna, i samhället.
Problemet som kan och som uppstår är att akademin måste, för att kunna fullgöra sin uppgift, ha sin akademiska frihet. Det måste finnas en mur mellan akademin och samhället, för att värna den akademiska friheten. Men muren som finns för att säkerställa den akademiska friheten, innebär alltid en risk. Risken är att akademin vänder sig till sig själv och glömmer att muren inte finns till för att stänga in akademin, utan blott för att säkerställa den akademiska friheten.
Risken är hela tiden att muren övergår från att vara ett medel för den akademiska uppgiften, till att bli ett mål. Då stänger akademin in sig och blir en irrelevant kunskapare som blott finns till för sig själv.
Men akademin finns till för samhället. Den behöver samhället och samhället behöver akademin. Detta ömsesidiga behov måste leda samhället och akademin.
Jag rekryterades till Högskolan Kristianstad för att utveckla en sant akademisk verksamhet, där forskning och utbildning sker i samverkan med samhället. På institutionen där jag placerades fanns redan en form av samverkan i utbildning, kallad Verksamhetsförlagd Utbildning (VFU), som innebar att utbildningen delvis skedde ute i samhället. Med min uppgift skulle nu forskningen också ta ett steg ut i samhället. Men inte för att ensidigt tillfredsställa samhället, utan för att utveckla forskning i samverkan med samhället.
Jag blev emellertid avskedad från uppdraget efter ett år med argumentet att det var ’för lite verkstad’. Jag tyckte inte det var en rimlig utvärdering då jag under mitt år skapat tre forskningsprojekt och byggde långsiktiga nätverk för att möjliggöra fler projekt. Men den som är huvudman, den som ger uppgiften och som tillhandahåller resurserna, är huvudmannen och äger rätten att tillsätta och avsätta den som är ansvarig för att genomföra uppgiften. Jag hoppas att den som de nu gett uppgiften skall vara framgångsrik i uppgiften
(redovisas här: https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-verksamhetsutveckling-i-samverkan/pa-gang/ ),
då uppgiften att samverka i forskning är en viktig uppgift för akademin. Ty uppgiften innebär att samhället blir relevant för akademin, och akademin blir relevant för samhället.
Men uppgiften är inte en tredje uppgift, utan är en metod i kunskapandet, akademins egentliga uppgift.
Öllsjö den 10 augusti 2018