Ryska arkeologer fann en benbit i en grotta som de skickade till Leipzig, där Svante Pääbo, sedan igår Nobelpristagare, och hans forskarlag fanns. De analyserade och fann att benbiten kom från en ny människoart, Denisova-människan (namnet gavs efter namnet på grottan). Svante säger att han och forskarna inte är färdiga med grottan, men att kriget hindrar dem då de flesta relationer med Ryssland är frysta. Det framstår som om forskarna på bägge sidor vill ha kontakt med varandra, för att utforska grottan, men att kriget hindrar kontakter.
I det här fallet verkar det som att forskarna är genuina forskare, blott ledda av forskarens kännetecken, frågetecknet. Vad finns i grottan?
Frågetecknet, önskan och viljan till kunskap, synes vara gränslös och kanske t o m i många fall, apolitisk. Kanske grunden för en fråga har en ideologisk, politisk grund, i alla fall i samhällsvetenskaperna, men vetenskaplig metod, där falsifiering och kritik är grunden, gör att resultaten blir kunskap, som är apolitisk.
Förvisso kan resultat användas politiskt, men resultaten som sådana är apolitiska.
Ibland har folk trott att handel omintetgör drivkrafter till krig. Handel innebär att folk kommer överens om utbyten. Det är en vacker handling, eftersom folk träffas och kommer överens. Utan våld. Handel innebär att man utnyttjar varandras fördelar. Nyttan av handel gör därför länder och aktörer mindre intresserade av krig.
Men handel har inte hindrat krig. Istället används idag handel, eller snarare, frånvaro av handel, som ett vapen i västs bekämpning av Ryssland.
Kriget mellan Ryssland och Ukraina visar också att flöde över gränserna av familj och släkt, där människor har familjerelationer med människor i det andra landet, inte utgör en stoppkloss mot krig. Många ukrainare och ryssar har släkt i det andra landet. Släktingar riskerar att mötas i kriget, på motsatt sida. Men inte heller detta, släktband, är ett hinder för krig.
Kan då vetenskapen vara en gränsöverskridande verksamhet, som kanske inte kan förhindra att krig startas, men som kanske kan nöta ner krig?
Idag har många akademiska institutioner avbrutit sina relationer med ryska akademiska institutioner. Borde inte all akademisk verksamhet fortsätta, ledd av forskarens frågetecken och sökandet efter kunskap? Varför skall akademiskt utbyte hindras av nationalistiska och politiska aktörer? Noggranna analyser måste givetvis göras så att man kan se om ett utbyte skulle riskera att gagna den aggressiva statens krigssträvan. Men om man inte finner sådant gagn, borde vi då inte säga att över politiska strävanden står kunskapssträvan? Eftersom kunskap inte är nationell, inte känner några geografiska gränser, så borde akademiker vara de sanna internationalisterna, som genom sin internationalism nöter ner krig.
Akademiemitglied aller Länder, vereinigt! Akademiker i alla länder, förenen eder!
Den 11 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
I det här fallet verkar det som att forskarna är genuina forskare, blott ledda av forskarens kännetecken, frågetecknet. Vad finns i grottan?
Frågetecknet, önskan och viljan till kunskap, synes vara gränslös och kanske t o m i många fall, apolitisk. Kanske grunden för en fråga har en ideologisk, politisk grund, i alla fall i samhällsvetenskaperna, men vetenskaplig metod, där falsifiering och kritik är grunden, gör att resultaten blir kunskap, som är apolitisk.
Förvisso kan resultat användas politiskt, men resultaten som sådana är apolitiska.
Ibland har folk trott att handel omintetgör drivkrafter till krig. Handel innebär att folk kommer överens om utbyten. Det är en vacker handling, eftersom folk träffas och kommer överens. Utan våld. Handel innebär att man utnyttjar varandras fördelar. Nyttan av handel gör därför länder och aktörer mindre intresserade av krig.
Men handel har inte hindrat krig. Istället används idag handel, eller snarare, frånvaro av handel, som ett vapen i västs bekämpning av Ryssland.
Kriget mellan Ryssland och Ukraina visar också att flöde över gränserna av familj och släkt, där människor har familjerelationer med människor i det andra landet, inte utgör en stoppkloss mot krig. Många ukrainare och ryssar har släkt i det andra landet. Släktingar riskerar att mötas i kriget, på motsatt sida. Men inte heller detta, släktband, är ett hinder för krig.
Kan då vetenskapen vara en gränsöverskridande verksamhet, som kanske inte kan förhindra att krig startas, men som kanske kan nöta ner krig?
Idag har många akademiska institutioner avbrutit sina relationer med ryska akademiska institutioner. Borde inte all akademisk verksamhet fortsätta, ledd av forskarens frågetecken och sökandet efter kunskap? Varför skall akademiskt utbyte hindras av nationalistiska och politiska aktörer? Noggranna analyser måste givetvis göras så att man kan se om ett utbyte skulle riskera att gagna den aggressiva statens krigssträvan. Men om man inte finner sådant gagn, borde vi då inte säga att över politiska strävanden står kunskapssträvan? Eftersom kunskap inte är nationell, inte känner några geografiska gränser, så borde akademiker vara de sanna internationalisterna, som genom sin internationalism nöter ner krig.
Akademiemitglied aller Länder, vereinigt! Akademiker i alla länder, förenen eder!
Den 11 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
