Professor Hans Lööf och lektor Gustav Martinsson, vid KTH, ifrågasätter det meningsfulla i att söka etniciteten hos förbrytarna. De ställer frågan: ”Men frågan är vilka policyslutsatser det ska leda till? ”
https://www.svd.se/problematiskt-fokusera-pa-personers-ursprung
Morgan Johansson, den fördomsfulle justitieministern, har ju tidigare slått fast att vi inte behöver kunskap om kriminalitet som observerar etniciteten. Det är en överraskande attityd för en socialdemokrat som mig, som bär på socialdemokratins övertygelse att samhället kan konstrueras, det som något föraktligt kallas social ingenjörskonst, att en förment socialdemokrat tackar nej till kunskap som kan användas i den sociala ingenjörskonstens namn. Men, då socialdemokratin har lämnat det socialdemokratiska arbetarpartiet, är det kanske inte att förvåna att kunskapen sätts på undantag, medan okunskapen, ignoransen härjar fritt, och lämnar fältet fritt för känslor, vilja och vidskepelse.
Men det är överraskande att de som borde representera kunskapen, en professor och en lektor, ställer sig på okunskapens sida. De som borde företräda den oändliga kunskapstörsten. De som borde säga att vi skall försöka observera allt, så att vi kan få veta. Så länge det finns en lagun av okunskap kvar, borde kunskapens riddare vara där med sin observationslans och försöka få fram kunskapen.
Men på KTH ifrågasätter man, inte den befinliga kunskapen, utan värdet av kunskap.
De är däremot klara med vilka skäl de har för att ifrågasätta kunskap. De anger skälet som en fråga: Vad skall vi med kunskapen till? Det är således en fråga om vilja. Om det finns en vilja bakom kunskapen, kan den skapas. Finns det en vilja som inte är deras, eller det finns ingen vilja, då finns det ingen mening med kunskapen.
Här uttalar sig således två, som borde stå på kunskapens sida, mot kunskapen, och de uttalar sig med grund i sin egen vilja, dvs politiskt.
Samtidigt går att läsa Anna Dahlborgs intressanta hypotes i Expressen: ” De gängkriminella har som regel utländsk bakgrund och växer ofta upp i ett ingenmansland mellan föräldrarnas mer traditionella/auktoritära värderingar och den svenska eftergivenheten.” (https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/placera-gangen-dar-de-hor-hemma-i-fangelset/).
I ignoransens rike, där kunskapen står tillbaka för den politiska viljan, kan hennes hypotes inte prövas, ty justitieministern anser att vi inte behöver kunskapen och de två KTH:arna kan inte se policyeffekterna av kunskapen.
I kunskapens rike undersöker man allt man kan, för att lyckas separera olika förklaringar. Gängkriminaliteten kan befrämjas av sociala faktorer, materiella faktorer, kulturella faktorer och individuella faktorer. Jag antar att Morgan och KTH:arna har samma grundläggande tro som jag har, att det är sociala och materiella faktorer som utgör huvudförklaringen, varför policyåtgärder blir att åtgärda de sociala och materiella förhållandena. Men om det finns kulturella förklaringar, ökar ju precisionen i åtgärderna om de kan riktas till de kulturella miljöer som är speciellt våldsamma. Om de nu finns? Men det vet vi inte, och Morgan och KTH-personerna vill inte att vi skall veta.
Med Upplysningen lämnade vi okunskapens rike. Tro och vilja ersattes av kunskap. Vi skall inte backa tillbaka när vi skall gå in i framtiden. In i framtiden skall vi tåga med kunskapen.
Vi måste veta, för att kunna vilja. Så ser den fria forskningens mantra ut.
Öllsjö den 29 juni 2018