Kulturskolan är den subventionerade utbildningen i kultur för barn och ungdomar, som framför allt sker i musikens form. Den kan vara kostnadsfri, men som i allmänhet medför en kostnad på cirka 1200 kronor per år och elev.
Enligt en rapport (https://sverigesradio.se/artikel/barn-med-hogutbildade-foraldrar-gar-oftare-i-kulturskola ) är barn och ungdomar till högutbildade föräldrar överrepresenterade i kulturskolan, där 80 procent av eleverna hade minst en förälder med eftergymnasial utbildning och en majoritet (>60%) var flickor.
Är detta utfall ett resultat av en fri vilja, där föräldrar och deras avkomma suttit vid köksbordet och vägt för- och nackdelar, och därefter valt att delta eller ej delta? Gör underklassen ett medvetet val, baserat på någon form av kalkyl eller värderingar, att kultur inte är för dem?
Liberalen måste rimligen anse att varje förälder är rationell och gör ett fritt val. Underklassen, i deras värld, utmärks därför av att välja bort kulturutbildning.
Socialisten tror mer på den rationellt begränsade människan, som begränsas i sin rationalitet av omständigheter. Underklassen väljer inte bort kulturskolan, ty den har inte möjligheten att välja kulturskolan. Den kanske avfärdas som ’inte för sådana som oss’? Den avfärdas då man tycker sig se att telningen hellre hänger med kompisar. Kanske de ser de 1200 kronorna som en alltför stor budgetbelastning relativt värdet av att dess telning lär sig spela valthorn.
Den välutbildade föräldern konstaterar att ett kilo Estrella originalchips, om man köper 81 påsar, med 40 g i varje påse, kostar 65,62 kronor per kilo, varför kulturskola under ett år motsvarar 1,5 kilo chips i månaden. Deras egna barn får inte äta så mycket chips, varför de anser sig spara in den utgiften, vilket alla kan göra. Och därmed finns budgeten för kulturskolan även hos underklassen. Socialisten anmärker att det kanske är lätt att spara in på chips, delvis p g a alla de resor man företar sig, som tar upp ens tid, skidresan till Frankrike, semesterresan till Italien, och den traditionella operaresan till Stockholm.
Om argumentet är att kulturskolan inte är för sådan som oss, då kommer vi nära det som socialisten anför, om förutsättningar för val. Kulturskolan skall inte sitta passivt och vänta in valen. Den skall ut och möta eleverna, och helst också föräldrarna, och ge dem en möjlighet att välja. Den skall visa upp sig så att föräldrarna känner att det är en skola för deras telning som de kan välja eller avstå från.
Medan liberalen sitter passiv och väntar på valet, att de mer resurser att välja, skall välja, kräver socialisten av staten att den skall ge människorna möjligheten att välja genom att vara aktiv. Staten skall se till att människorna upptäcker statens möjligheter.
Undersökningens resultat visar förmodligen att kulturskolan är ineffektiv i sitt demokratiska uppdrag, att möjliggöra för alla att få välja. Den är som vilken liberal som helst, som lättjefullt sitter ner och åser de starkas val.
Den 30 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Enligt en rapport (https://sverigesradio.se/artikel/barn-med-hogutbildade-foraldrar-gar-oftare-i-kulturskola ) är barn och ungdomar till högutbildade föräldrar överrepresenterade i kulturskolan, där 80 procent av eleverna hade minst en förälder med eftergymnasial utbildning och en majoritet (>60%) var flickor.
Är detta utfall ett resultat av en fri vilja, där föräldrar och deras avkomma suttit vid köksbordet och vägt för- och nackdelar, och därefter valt att delta eller ej delta? Gör underklassen ett medvetet val, baserat på någon form av kalkyl eller värderingar, att kultur inte är för dem?
Liberalen måste rimligen anse att varje förälder är rationell och gör ett fritt val. Underklassen, i deras värld, utmärks därför av att välja bort kulturutbildning.
Socialisten tror mer på den rationellt begränsade människan, som begränsas i sin rationalitet av omständigheter. Underklassen väljer inte bort kulturskolan, ty den har inte möjligheten att välja kulturskolan. Den kanske avfärdas som ’inte för sådana som oss’? Den avfärdas då man tycker sig se att telningen hellre hänger med kompisar. Kanske de ser de 1200 kronorna som en alltför stor budgetbelastning relativt värdet av att dess telning lär sig spela valthorn.
Den välutbildade föräldern konstaterar att ett kilo Estrella originalchips, om man köper 81 påsar, med 40 g i varje påse, kostar 65,62 kronor per kilo, varför kulturskola under ett år motsvarar 1,5 kilo chips i månaden. Deras egna barn får inte äta så mycket chips, varför de anser sig spara in den utgiften, vilket alla kan göra. Och därmed finns budgeten för kulturskolan även hos underklassen. Socialisten anmärker att det kanske är lätt att spara in på chips, delvis p g a alla de resor man företar sig, som tar upp ens tid, skidresan till Frankrike, semesterresan till Italien, och den traditionella operaresan till Stockholm.
Om argumentet är att kulturskolan inte är för sådan som oss, då kommer vi nära det som socialisten anför, om förutsättningar för val. Kulturskolan skall inte sitta passivt och vänta in valen. Den skall ut och möta eleverna, och helst också föräldrarna, och ge dem en möjlighet att välja. Den skall visa upp sig så att föräldrarna känner att det är en skola för deras telning som de kan välja eller avstå från.
Medan liberalen sitter passiv och väntar på valet, att de mer resurser att välja, skall välja, kräver socialisten av staten att den skall ge människorna möjligheten att välja genom att vara aktiv. Staten skall se till att människorna upptäcker statens möjligheter.
Undersökningens resultat visar förmodligen att kulturskolan är ineffektiv i sitt demokratiska uppdrag, att möjliggöra för alla att få välja. Den är som vilken liberal som helst, som lättjefullt sitter ner och åser de starkas val.
Den 30 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
