Det kan ställas mot den manifestation som genomfördes på Sergels torg efter ismalistens terrorattack på Drottningsgatan.
Men kan förvisso, som krönikören, fråga sig varför morden i Malmö, Göteborg och Malmös förorter inte väcker demonstrationer.
Men kanske en än starkare fråga är varför de inte väcker behov av manifestationer bland de som drabbas? Varför samlar sig inte förortens folk för en manifestation?
Samma förbryllande fråga kommer upp när man ser på några andra fenomen.
En högerextrem gav sig på bedjande i två moskéer på Nya Zeeland och mördade mer än 50 personer i de rum som skall vara helgade friden och bönen. Vad jag vet, har det inte lett till dramatiska demonstrationer eller ens samlingar, annat än den som Nya Zeeländarna arrangerade. Inga dramatiska demonstrationer i Pakistan.
Det står i bjärt kontrast till reaktionen när några danskar gjorde några roliga karikatyrer av islams profet, mohammed. Då strömmade man ut på gatorna. Man demonstrerade och brände vad man kunde. Danmarks ambassad i Beirut angrepps.
Det står i bjärt kontrast till reaktionen på en bok, skriven av Salman Rushdie, Satansverserna. Den boken drev muslimerna ut på gatorna. Ja, t o m utfärdades ett dödshot mot honom, som fortfarande är verksamt.
Det står i bjärt kontrast till reaktionerna på den danske juristens något barnsliga demonstration mot islam. Han står och kastar koranen på marken, eller bollar den mellan sig och en annan person. Då kommer pöbeln ut på gatorna och tänder eldar och bränner bilar. (https://samnytt.se/dansk-politiker-kritiserade-islam-invandrargang-svarade-med-upplopp/)
Jag tycker mig se ett mönster. Angrepp på människor lämnas därhän, medan bildstormande skapar enorma demonstrationer. Som om människoliv är mindre värda än den bild muslimerna skapat av sin egen livsångest, det som kallas gud, i deras fall allah och mohammed.
Jag har därför ingen anledning att förändra en av mina främsta politiska slagord: Bekämpa islam. För människornas skull.
Ferrara den 10 maj 2019