De flesta av oss var inte med på den tiden, eller minns inte, när exakt samma sak utspelade sig. Men då såg man det som ett sjukdomstillstånd. Homosexualitet, dvs att inte söka sexuell njutning hos det motsatta biologiska könet, utan hos det lika könet, ansågs vara en sjukdom, eller, som hos de kristna, som att djävulen tagit plats i människans kropp.
Då var det en avvikelse, ett fel, en sjukdom som skulle och som kunde behandlas. Det fanns en korrekt identitet, som sattes av samhället, och som skulle följas, där avvikelse var en sjukdom, en brist.
Idag medicineras och behandlas en liknande avvikelse, mellan individens självidentitet och dess kropp. Om en fysiskt man upplever sig som kvinna, då kan mannen leva som kvinna, i så stor utsträckning som det är möjligt. Men somliga vill inte stanna vid det. Man vill ha de rättigheter som tillkommer kvinnor, t ex att gå på kvinnors toalett och omklädningsrum, och att tävla mot kvinnor.
Än mer är att det finns de som inte blott vill att samhället skall anpassa sig till självidentiteten, utan att också individens kropp skall anpassas till självidentiteten. Man vill könskorrigera sin kropp, från det kön som naturen gett individen, till det kön som förvägrats individen genom naturen.
Man kan hävda att kroppskorrigering avseende kön är likt de som genomför skönhetsoperationer, där de som identifierar sig som yngre än sin kropp låter operera sin kropp så att den mer korresponderar till individens upplevda ålder.
Tänk dig en 71-åring som genomför en skönhetsoperation så att de rynkor som kommit fram naturligt p g a åldern, tas bort och den återfår en hy som den hade som 50-åring, vilket överensstämmer med den ålder som individen identifierar sig med. Om samhället accepterar den individens självidentifierade ålder, innebär det att individen skall förlora möjligheten att utnyttja museernas pensionärsrabatter, och den skall rimligen förlora sin pension, eftersom den rättigheten tillkommer personer som identifieras som minst 67 år gamla.
Självidentifikation är inte en sjukdom, vare sig det är homosexualitet eller transman/kvinna, utan en självidentitet. Jag hade gärna vilja se mig som atlet, inte blott med kraftiga benmuskler, som jag har, utan också med muskulösa armar och starka, kraftiga händer, vilket jag inte har. Jag får gilla läget och anpassa mig till min kropp och till hur samhället dömer mig, där beklagligtvis kvinnor inte respekterar min självidentifikation som atlet och därmed faller platt till marken inför mig.
Den 14 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin