Efter att ha grunnat lite på varför jag blir så uppbragt över dessa fenomen, tror jag mig funnit grunden för min uppbragthet.
Kritik är en av vetenskapens grunder. Alla hypoteser, alla propositioner och påståenden, teorier och begrepp skall bli utsatta för kritik. Både för att kunna förkasta det som inte är sant, men också för att kunna fastställa omfattningen, vidden av en teori eller begrepp. Visst kan jag, när jag skickat in ett fantastiskt paper, med en fantastisk teori, känna mig hart när kränkt när jag får tillbaka tidskiftens granskning och granskarna har mage att påstå att jag antingen har fel eller att jag inbillar mig att min teori är mer omfattande än vad den egentligen är. Kritik är utvecklande, men också svidande. Men man får ta det onda med det goda och tvärtom.
Kritik är den atmosfär jag levt i under mina yrkesverksamma år. Ja, t o m tidigare, då jag i skolan hela tiden, om och om igen, granskades utifrån hur mycket jag visste och min förmåga att tänka.
Granskning, granskning och kritik.
Men genom kritiken förstår man gränserna för något. Man lär sig mer genom att kritisera en teori, dvs att pröva dess gränser, än genom att acceptera en teori.
Detsamma gäller alla föreställningar, alla fenomen. Blott genom kritik kan vi förstå och begripa.
Genom rondellhunden visade Vilks på islams fascistiska sida. Inte blott att muslimer ansåg att man inte skulle avbilda profeten, utan att det faktiskt var förbjudet och att straffet kunde vara döden. Så avslöjas en totalitär ideologi. Vilks aktion var en kritik, en handling som avslöjade gränser.
Detsamma med Rebecka, som genom sin förvåning över att Anne Frank var människa av kött och blod, avslöjade att Anne Frank inte sågs som människa utan som oberörbart helgon. Hennes handling blev en kritik som avslöjade gränser.
Det som de totalitära ideologierna benämner hädelse, är således det som vi sedan Upplysningstiden kallar för kritik. Hädelse uppenbarar. Kritik uppenbarar.
Hädelse och kritik är samma andas barn.
Därmed kommer också slutsatsen, att utan hädelse går vårt upplysta samhälle under, genom dogmatismens förtryck. Därför är Vilks och Fallenkvist riddare av Upplysningen, medan deras kritiker är onda krafter från den mörka medeltiden då hädelse och kritik var förbjuden.
Den 21 december 2022
Sven-Olof Yrjö Collin