Det finns de som hävdar att yttrandefriheten också innebär ett ansvar för effekterna av vad man säger. Allt man vill säga, behöver man inte säga, utan måste värdera individers reaktioner och upplevelser av det sagda.
Låt oss pröva den ståndpunkten!
Jag har en stark tro på yttrandefriheten. Jag är yttrandefrihetsfundamentalist. Det är min tro och övertygelse.
Jag blir kränkt i min tro och övertygelse, när folk hävdar de två argumenten mot yttrandefrihet som jag angav ovan. Det är en kränkning, ja, jag t o m erfar det som ett hot mot min tro och min identitet. Jag såras in i min själ och erfar stort obehag.
Ingen kan ha rätt att ifrågasätta min tro. Ingen har rätt att ge mig obehag genom utsagor.
De här kritikerna, som kränker min tro, borde inse att jag tar mig oerhört illa vid att få höra att jag inte skulle ha full yttrandefrihet, att jag skall tiga. En så oerhörd kränkning. Hävdar dessa kränkare att judarna inte skall få bära kippa, att muslimerna inte skall få be, att de kristna inte skall få ta nattvarden? Dessa vidriga kränkare begär att jag skall avstå från det som är min religion, yttrandefriheten.
Ja, det är inte bara en kränkning, utan ett uttryckligt förbud mot min tro.
Värre kränkning än så, går inte. Det är diktatur. Det är osmakligt förtryck av trosinriktningar.
Jag ber er alla också notera att medan Vilks gjorde sig lustig över ett muslimskt fenomen, som gav honom dödshot, och faktumet att islam och dess tillbedjare, muslimerna, förekommer i blodiga sammanhang, så förekommer aldrig yttrandefrihetsfundamentalisterna i sådana sammanhang, annat än som offer. Således, om någon trosinriktning skall förbjudas, med hänvisning till dess våldsamhet, då är det de andra, inte yttrandefrihetsfundamentalisterna.
Eftersom yttrandefrihet är min tro och dogm, och eftersom yttrandefrihet aldrig har dödat någon, har ingen rätt att kränka min tro genom att inskränka min yttrandefrihet.
Ja, de har, enligt sitt eget recept på ansvar för sina utsagor, inte ens rätt att hävda att jag skall tiga. Om deras princip om ansvar för sin utsaga är giltig, då måste den även gälla dem själva, vilket innebär att de inte har rätt att uttala sin utsaga att vi, yttrandefundamentalister, skall tiga, eftersom det kränker oss, i vår tro och övertygelse.
De som hävdar en inskränkning av yttrandefriheten med hänvisning till andras upplevelse av yttranden, binder sig själva i en logisk motsättning. Ända sättet att ta sig ur den är genom makt och kränkning av en annan trosuppfattning. Genom att hävda att somliga gruppers upplevelse av kränkning är värda att beakta, medan andras upplevelser inte är värda något, har de gjort skillnad på grupper. Det innebär att de bryter mot en än större helighet, allas lika värde. De följer således Grisfarmens diktum, att somliga är mer värda än andra. Den muslimska fundamentalisten är värd mer än yttrandefrihetsfundamentalisten. Deras hävdande är således en ren maktmanifestation av olika värde.
Jag tar ansvar för sanningen i mitt yttrande. De som hör mitt yttrande, tar ansvar för sin reaktion. Jag har inte ansvar för den andres reaktion, blott för sanningen i mitt yttrande. Något annat är orimligt och ovärdigt.
Den 8 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin