Korsetten för kvinnan var och är ett plagg som är gjort för att förstärka kvinnans timglasform. Det kan motiveras evolutionärt, ty studier har visat att män föredrar kvinnor som har breda höfter, kanske för att det antyder att de har lättare att föda, kanske mindre sannolikt att de dör i barnsäng, och därför frekvent kan reproducera mannens gener. Kanske bröstens framhävande också är evolutionärt, indikerande en förmåga att ge bröstmjölk till barnet.
Kanske kvinnan vet detta och gör vad hon kan för att framhäva de former hon har som visar att hon är en evolutionär vinstlott. Men människan är en kulturvarelse, med en helt sagolik förmåga att överdriva, dra allt till sin spets. Korsetten är en den evolutionära formen, dragen till sin absurda spets.
I en artikel skriver Hillevi Hillberg om en bok som beskriver kampen mot korsetten.
https://www.svd.se/kriget-mot-korsetten-skulle-befria-kvinnor-fran-modeslaveriet
Klädedräkten under 1800-talet var onekligen extrem, och kanske speciellt för kvinnan, med korsetten som den mest absurda och extrema höjdpunkten. Med hjälp av Boldini, den Ferrareskiske målaren, kan vi se hur skapad, hur vacker (i alla fall om man är kodad genetiskt som man), men också, hur deformerad kvinnan blev med korsetten: http://informa.comune.bologna.it/iperbole/media/8/boldini_18.jpg
Men kraven på korsettbärande mildrades, och vi kan se hur ledigare uttrycket på kvinnan blir, när hon befriats från korsetten: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/71/Boldini_signora_in_rosa.jpg/220px-Boldini_signora_in_rosa.jpg
I artikeln hävdas att korsetten var både en könsmarkör och en klassmarkör. När kvinnorna ville ta av korsetten, och speciellt, om de ville bära mannens betydligt mer praktiska byxa, blev hon bespottad, av både män och kvinnor, precis som sker idag, i Iran, där kvinnor blir attackerade för att de tar sig rätten att vara som en man, utan tyg som döljer håret.
Men korsetten var också en tydlig klassmarkör, ty hårt arbetande kvinnor kan inte bära korsett. Precis som idag, då grova händer på en kvinna, antyder att hon är arbetare. Eller konstnär.
En buren korsett visade kvinnan som könsvarelse och som klassvarelse.
Men med korsettens försvinnande, försvann då kvinnans könsmässiga och klassmässiga möjlighet till uttryck?
Ett långt hår, speciellt på en kvinna, anses vackert. Det är kanske mer ett klassmässigt uttryck, ty det är svårt att ha enormt långt hår och samtidigt städa kontorens golv.
Höga klackar på skorna har enbart kvinnor. Det leder till en rullande rörelse på kvinnans bak, vilket tycks vara en sexuell signal. Och definitivt en klassignal ty det är mycket svårt att städa golven med 12 centimeters klack.
Vi har kvar klädestyg vars funktion är könsmässig och klassmässig signal. Ty vi är människor.
Öllsjö den 9 juni 2019
Kanske kvinnan vet detta och gör vad hon kan för att framhäva de former hon har som visar att hon är en evolutionär vinstlott. Men människan är en kulturvarelse, med en helt sagolik förmåga att överdriva, dra allt till sin spets. Korsetten är en den evolutionära formen, dragen till sin absurda spets.
I en artikel skriver Hillevi Hillberg om en bok som beskriver kampen mot korsetten.
https://www.svd.se/kriget-mot-korsetten-skulle-befria-kvinnor-fran-modeslaveriet
Klädedräkten under 1800-talet var onekligen extrem, och kanske speciellt för kvinnan, med korsetten som den mest absurda och extrema höjdpunkten. Med hjälp av Boldini, den Ferrareskiske målaren, kan vi se hur skapad, hur vacker (i alla fall om man är kodad genetiskt som man), men också, hur deformerad kvinnan blev med korsetten: http://informa.comune.bologna.it/iperbole/media/8/boldini_18.jpg
Men kraven på korsettbärande mildrades, och vi kan se hur ledigare uttrycket på kvinnan blir, när hon befriats från korsetten: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/71/Boldini_signora_in_rosa.jpg/220px-Boldini_signora_in_rosa.jpg
I artikeln hävdas att korsetten var både en könsmarkör och en klassmarkör. När kvinnorna ville ta av korsetten, och speciellt, om de ville bära mannens betydligt mer praktiska byxa, blev hon bespottad, av både män och kvinnor, precis som sker idag, i Iran, där kvinnor blir attackerade för att de tar sig rätten att vara som en man, utan tyg som döljer håret.
Men korsetten var också en tydlig klassmarkör, ty hårt arbetande kvinnor kan inte bära korsett. Precis som idag, då grova händer på en kvinna, antyder att hon är arbetare. Eller konstnär.
En buren korsett visade kvinnan som könsvarelse och som klassvarelse.
Men med korsettens försvinnande, försvann då kvinnans könsmässiga och klassmässiga möjlighet till uttryck?
Ett långt hår, speciellt på en kvinna, anses vackert. Det är kanske mer ett klassmässigt uttryck, ty det är svårt att ha enormt långt hår och samtidigt städa kontorens golv.
Höga klackar på skorna har enbart kvinnor. Det leder till en rullande rörelse på kvinnans bak, vilket tycks vara en sexuell signal. Och definitivt en klassignal ty det är mycket svårt att städa golven med 12 centimeters klack.
Vi har kvar klädestyg vars funktion är könsmässig och klassmässig signal. Ty vi är människor.
Öllsjö den 9 juni 2019
RSS-flöde
