Jag har använt sådana avtal många år på mina examensarbetekurser, dvs kursen som avslutar studentens studier med en uppsats. Dock kallade jag det för normdokument. I det står det om handledarens plikt, studentens plikt, hur kursen personellt är organiserad, hur kursprocessen är strukturerad, hur examinationen går till, hur kursen avslutas med studenternas presentation, och slutligen, hur kursen utvärderas.
Detta normkontrakt består av två sidor, gjort för den gamla tiden då vi använde papper. På andra sidan, längst ner, efter texten ”This text has been fully understood and accepted”, skall studenten skriva datum, sin namnteckning, samt namnförtydligande. Det lämnas ut i två exemplar till varje student vid kursintroduktionen. Ett exemplar skall lämnas in, undertecknat, senaste på den andra föreläsningen på kursen. Precis som om det var ett avtal.
När normkontraktet lämnas ut förklarar jag avsikten med kontraktet. Normkontraktet beskriver vad lärare och studenter har rätt att förvänta sig av kursen och varandra. Genom att underteckna kontraktet har varje enskild student intygat att den förstått vilka rättigheter och skyldigheter den har, men även vilka förväntningar den har rätt att ha på lärarna och kursen. Jag förklarar att det som står i kontraktet är den viktigaste informationen. Har du som student klart för dig detta, vet du en hel del om kursen, säger jag. Och, avslutar jag, undrar du över kursen, har du ditt exemplar att titta på under hela kursens gång.
Sedan lägger jag till det repressiva. Om någon student kommer till mig och säger ’det hade jag ingen aning om, det har du aldrig sagt till mig’, och om det finns på kontraktet, då tar jag fram just det kontrakt som just den studenten har signerat och pekar på signaturen och säger ’du har intygat att du förstod det’.
Studenter får mycket information på papper, på kurssidor, på föreläsningar. Studenter kan drunkna i information. Min förmodan och tro är att kontraktet dramatiserar informationen, som gör att just den informationen blir speciellt uppmärksammad. Den finns på papper, men detta papper omnämns speciellt, får en explicit genomgång på introduktionsföreläsningen. Det finns som kontrakt, som undertecknas. Det nämns, med sträng blick, att jag kommer att använda signaturen om någon kommer och säger: ’Det hade jag ingen aning om’.
Från studenterna har aldrig hörts några klagomål. Ingen har muttrat att det bara är ett skenavtal. Kanske för att det är ekonomer som går på mina kurser, som alla kan sin ekonomistyrning, och därför förstår vad avsikten med kontraktet är, att styra.
Emellertid!
Kontraktet är ömsesidigt. Det är inte en ensidig reglering av studenten. Kontraktet låser också kursen till det innehåll som finns i kontraktet. Det ger därmed studenterna rätt att kräva att kursen sker som det står i kontraktet, dvs kontraktet reglerar även kursen. Till detta kommer att kontraktet innehåller också vilka plikter lärarna har, vilket därmed också reglerar lärarnas insatser.
Kontraktet blir därmed ett kraftfullt dokument som reglerar kursen, kursansvarig, lärare och studenter. Jag tror med stor säkerhet att mina studenter har fått mer kunskap om kursen genom kontraktet än genom kursplaner och andra styrdokument som finns kring kursen och som ligger tillgängliga på kurssidor.
Inte minst för mig, som kursansvarig, är kontraktet viktigt. Genom det har jag tvingats till att verkligen tänka över vad som är mycket viktig information, vilket är det som kommer på kontraktet. Men kanske än mer, jag har tvingats reflektera över kursen, dess innehåll, dess struktur och processer på kursen.
Ett kontrakt är därför ett oerhört bra styrinstrument för kurser.
(vill du ha ett exemplar, för inspiration, skicka mig ett mail så får du det senaste kontraktet, [email protected])
Den 2 oktober 2023
Sven-Olof Yrjö Collin