Det är inte någon svårighet att ta text från religionernas heliga skrifter och visa på hur ondskefulla texterna är. Därmed hoppas man beslå dem med vad de är, i sig, i sitt inre, nämligen ondskefulla.
Vi kan ta texten från Moseboken, där en man sänder ut en av sina fruar, och låter henne bli våldtagen av flera män. När hon kommer krypande hem, förstörd och höljd i skam, mördare han henne och styckar henne i sju delar. Detta är helig text för judar, kristna och muslimer.
Ateistens förståelse av händelsen är baserat på abrahamitisk tradition, att kvinnan är inte i första hand en människa, utan en egendom, hon är mannens egendom. Det var ingen brutal handling mannen gjorde mot en människa. Det var blott ett handhavande av sin egendom.
Judarna, kristna och muslimerna anser sig klara undan kritiken att deras religion är fasans, våldets, ondskans och sexismens religion genom att hävda att man måste se till berättelsens kontext. Med kontextens hjälp kan man bli av med det onda, och sedan istället försöka tolka andemeningen i historien.
Detsamma kommer fram när man noterar de ohyggliga terrorbrott som muslimer gör. De som rättfärdiggör islam säger att det är stackare som är förledda av felaktiga tolkningar av koranens text, där det står att de ogudaktiga skall förgöras. Detsamma när man pekar på Pakistan och det hemska muslimska samhälle som finns där. Då kan man dra fram engelsk kolonialism som förklaring, när man pekar på att Pakistans följer islams tradition.
Det tycks som om de abrahamitiska religionerna är fredens religioner och det bästa som hänt mänskligheten. Dock har de oskyldigt drabbats av kontextens otur, att historien förvridet människornas agerande, att människorna själva tolkat allt fel, eller att andra ondskefulla makter var mot dem.
Det är som om religionen är perfekt, men beklagligtvis utsatt för de ondskefulla krafter, varav skröpliga människor är en av dem. Ateisten finner det märkligt att de har en allsmäktig gud, men ändå kan denna allsmäktighet inte försvara sin fantastiska ideologi mot ondskefulla krafter, inte minst den varelse guden skapat, människan.
Samma ursäktande attityd finns kring en annan totalitär ideologi, kommunismen. Den är självfallet god, men har drabbats av omvärldens aggression. Det skedde onekligen under Lenins tid, då Ryssland befann sig i krig. Men det var knappast så under Stalins tid, och det var ju då terrorn excellerade.
Men även här anförs en ursäktande kontext som förklaring. Revolutionen, för att följa mönstret, skall ju ske i en kapitalistisk stat enligt teorin. Beklagligtvis ägde den rum ett tämlige agrart Ryssland. Den konntextförklaringen tas än mer fram när man förklarar bort de miljoner kineser som mördades av Mao. Kina var ju än mer efter i sin utveckling, varför kontexten för framgångsrik kommunism absolut inte fanns för handen.
Kontextens förklaring till de totalitära ideologiernas omänskliga misslyckanden hänför sig mest till det faktum att ideologierna tillämpas av människor. Det är kolonialismens elaka människor, de förvridna tolkning av muslimer, eller outvecklade bönder i kommunismens fall som lett till de totalitära ideologiernas terror.
Men nog är det en svag ideologi, ja, rent ut sagt, värdelös ideologi som blott fungerar i det perfekta, där människor inte finns? Speciellt med tanke på att ideologierna ju är till för människorna. Man hör hotellägarna på Fawlty Tower som säger att ett hotell hade varit enklare att sköta om man inte hade gäster.
Nej, kristna, judar, muslimer och kommunister är dåliga förlorare som vägrar se sin läras uselhet, utan istället flyr till krystade bortförklaringar som blott de accepterar.
Den 4 juni 2021
Sven-Olof Collin
Vi kan ta texten från Moseboken, där en man sänder ut en av sina fruar, och låter henne bli våldtagen av flera män. När hon kommer krypande hem, förstörd och höljd i skam, mördare han henne och styckar henne i sju delar. Detta är helig text för judar, kristna och muslimer.
Ateistens förståelse av händelsen är baserat på abrahamitisk tradition, att kvinnan är inte i första hand en människa, utan en egendom, hon är mannens egendom. Det var ingen brutal handling mannen gjorde mot en människa. Det var blott ett handhavande av sin egendom.
Judarna, kristna och muslimerna anser sig klara undan kritiken att deras religion är fasans, våldets, ondskans och sexismens religion genom att hävda att man måste se till berättelsens kontext. Med kontextens hjälp kan man bli av med det onda, och sedan istället försöka tolka andemeningen i historien.
Detsamma kommer fram när man noterar de ohyggliga terrorbrott som muslimer gör. De som rättfärdiggör islam säger att det är stackare som är förledda av felaktiga tolkningar av koranens text, där det står att de ogudaktiga skall förgöras. Detsamma när man pekar på Pakistan och det hemska muslimska samhälle som finns där. Då kan man dra fram engelsk kolonialism som förklaring, när man pekar på att Pakistans följer islams tradition.
Det tycks som om de abrahamitiska religionerna är fredens religioner och det bästa som hänt mänskligheten. Dock har de oskyldigt drabbats av kontextens otur, att historien förvridet människornas agerande, att människorna själva tolkat allt fel, eller att andra ondskefulla makter var mot dem.
Det är som om religionen är perfekt, men beklagligtvis utsatt för de ondskefulla krafter, varav skröpliga människor är en av dem. Ateisten finner det märkligt att de har en allsmäktig gud, men ändå kan denna allsmäktighet inte försvara sin fantastiska ideologi mot ondskefulla krafter, inte minst den varelse guden skapat, människan.
Samma ursäktande attityd finns kring en annan totalitär ideologi, kommunismen. Den är självfallet god, men har drabbats av omvärldens aggression. Det skedde onekligen under Lenins tid, då Ryssland befann sig i krig. Men det var knappast så under Stalins tid, och det var ju då terrorn excellerade.
Men även här anförs en ursäktande kontext som förklaring. Revolutionen, för att följa mönstret, skall ju ske i en kapitalistisk stat enligt teorin. Beklagligtvis ägde den rum ett tämlige agrart Ryssland. Den konntextförklaringen tas än mer fram när man förklarar bort de miljoner kineser som mördades av Mao. Kina var ju än mer efter i sin utveckling, varför kontexten för framgångsrik kommunism absolut inte fanns för handen.
Kontextens förklaring till de totalitära ideologiernas omänskliga misslyckanden hänför sig mest till det faktum att ideologierna tillämpas av människor. Det är kolonialismens elaka människor, de förvridna tolkning av muslimer, eller outvecklade bönder i kommunismens fall som lett till de totalitära ideologiernas terror.
Men nog är det en svag ideologi, ja, rent ut sagt, värdelös ideologi som blott fungerar i det perfekta, där människor inte finns? Speciellt med tanke på att ideologierna ju är till för människorna. Man hör hotellägarna på Fawlty Tower som säger att ett hotell hade varit enklare att sköta om man inte hade gäster.
Nej, kristna, judar, muslimer och kommunister är dåliga förlorare som vägrar se sin läras uselhet, utan istället flyr till krystade bortförklaringar som blott de accepterar.
Den 4 juni 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
