Centerpartiet beslutade på sin kongress att utreda förbud mot omskärelse. Partiordförande Lööf beklagar beslutet och säger att partiledningen skall analysera beslutet, men tycks redan ha gjort sin analys, då slutsatsen presenteras (enligt Svenska Dagbladet 190930):” – Vi håller ju religionsfriheten högt och för oss är det viktigt att stå upp för de grundlagsfasta rättigheter som finns och att värna minoriteter som finns i Sverige. Det här är inget som vi kommer att skriva riksdagsmotioner om.”
Det förefaller som om kongressens beslut inte kommer att respekteras i den utsträckning som mången kongressledamot hade hoppats på. Samtidigt anför Lööf en princip, religionsfriheten, medan kongressen anförde principen om barns okränkbara kropp.
Skeendet kan ses i två ljus, som kombinerat blir fyrfältaren här i texten.
Man kan hävda pliktetik, att man skall agera utifrån en princip, oaktat konsekvenser, eller att man bör agera utifrån konsekvenserna. Det förefaller som om kongressen har vägletts av principen om människans okränkbara kropp. Att det skulle stå i strid mot religionsfriheten, tror jag vägt lätt, då det i det här fallet handlar om en barbarisk sed som inlemmats och legitimerats i några religioner. År 2019 förefaller människans kropp vara närvarande, och därmed principer om den, medan barbariska seder från förr, väger lätt.
Lööf refererar onekligen till religionsfriheten, och därmed religioners rätt att utföra de mest bisarra handlingar. Men jag vill ändock reducera hennes grad av principagerande, dvs plikt, och hänföra hennes ställningstagande mer till omsorg om väljarbasen och dess reaktioner, dvs hon är inte förblindad av en princip, utan ser till konsekvensen av beslutet, minskat väljarstöd.
Den andra dimensionen är hur Centerpartiet ledds. Kongressen ger ett intryck av att Centerpartiet är en demokratisk organisation, där kongressens ledamöter beslutar, vilket sedan partiledningen har att genomföra. Det är svårt att se att ledamöterna skulle ha en annan uppfattning.
Lööf tycks ha en annan inställning, en sorts variant av Führer-principen, där ledaren avgör i slutändan, ledd av sin överlägsna förmåga att agera. Kongressen är inte demokrati, om man med det menar att kongressen har rätt att fatta beslut som partiledningen skall genomföra. Kongressen är istället platsen för medlemmarna att diskutera, inte för att bryta tankar mot varandra, ut mer för att generera goda idéer, som ledaren kan ta intryck av, inför sitt beslut. Som i detta fall, där ledaren Lööf beslutat att INTE ta intryck av kongressen, och inte lägga fram en motion eller initiera en utredning kring avskaffande av rätten att kränka pojkars kroppar genom åverkan på deras könsorgan.
Någon debattör, minns inte vilken, kommenterade Lööfs utsaga om att inte lyda kongressen, att det är svårt att se värdet av en kongress vars beslut inte följs. Det är korrekt synpunkt om man anser att kongressen arbetar under demokratins fana. Men om kongressen är ett organ i ett parti som har en Führer-princip, då är kongressens uppgift blott att generera tankar och eventuellt ta ut svängarna genom att ge förslag. Men beslutet fattas av Führern, helt i enlighet med Führer-principen. Vilket tycks vara Lööfs syn.
Man drar sig till minnes C H Hermansson, som synes ha varit mer demokratiskt sinnad än Lööf, då han kämpade mot stridigheter i partiet genom att ta en strid på en kongress, med de bevingade orden: ”Någon jävla ordning ska’ det va’ i ett parti.” (https://www.oppetarkiv.se/video/2840506/aktuellt) Lööf, med sin Führer-princip behöver inte ta den Hermanssonska demokratiska striden på kongressen, utan kan avfärda kongressens eventuella inbillning om demokrati genom att hänvisa till en analys av beslutet, vilket innebär ett avfärdande av beslutet, förlåt, ett avfärdande av den rekommendation som kongressen skapade till ledningen.
Jag undrar om inte detta är ytterligare ett tecken på att det puttrar i Sverige, och att normalpolitikern har svårt att förstå puttrandet. Ty vem kunde ana för 40 år sedan att ett främlingskritiskt parti nästan gått förbi Socialdemokraterna i väljarstöd, och att Centerpartiet, forna Bondeförbundet, har en ledning som tydligt och klart tar avstånd från sin partikongress’ beslut…, förlåt, rekommendation?
Öllsjö den 30 september 2019
Det förefaller som om kongressens beslut inte kommer att respekteras i den utsträckning som mången kongressledamot hade hoppats på. Samtidigt anför Lööf en princip, religionsfriheten, medan kongressen anförde principen om barns okränkbara kropp.
Skeendet kan ses i två ljus, som kombinerat blir fyrfältaren här i texten.
Man kan hävda pliktetik, att man skall agera utifrån en princip, oaktat konsekvenser, eller att man bör agera utifrån konsekvenserna. Det förefaller som om kongressen har vägletts av principen om människans okränkbara kropp. Att det skulle stå i strid mot religionsfriheten, tror jag vägt lätt, då det i det här fallet handlar om en barbarisk sed som inlemmats och legitimerats i några religioner. År 2019 förefaller människans kropp vara närvarande, och därmed principer om den, medan barbariska seder från förr, väger lätt.
Lööf refererar onekligen till religionsfriheten, och därmed religioners rätt att utföra de mest bisarra handlingar. Men jag vill ändock reducera hennes grad av principagerande, dvs plikt, och hänföra hennes ställningstagande mer till omsorg om väljarbasen och dess reaktioner, dvs hon är inte förblindad av en princip, utan ser till konsekvensen av beslutet, minskat väljarstöd.
Den andra dimensionen är hur Centerpartiet ledds. Kongressen ger ett intryck av att Centerpartiet är en demokratisk organisation, där kongressens ledamöter beslutar, vilket sedan partiledningen har att genomföra. Det är svårt att se att ledamöterna skulle ha en annan uppfattning.
Lööf tycks ha en annan inställning, en sorts variant av Führer-principen, där ledaren avgör i slutändan, ledd av sin överlägsna förmåga att agera. Kongressen är inte demokrati, om man med det menar att kongressen har rätt att fatta beslut som partiledningen skall genomföra. Kongressen är istället platsen för medlemmarna att diskutera, inte för att bryta tankar mot varandra, ut mer för att generera goda idéer, som ledaren kan ta intryck av, inför sitt beslut. Som i detta fall, där ledaren Lööf beslutat att INTE ta intryck av kongressen, och inte lägga fram en motion eller initiera en utredning kring avskaffande av rätten att kränka pojkars kroppar genom åverkan på deras könsorgan.
Någon debattör, minns inte vilken, kommenterade Lööfs utsaga om att inte lyda kongressen, att det är svårt att se värdet av en kongress vars beslut inte följs. Det är korrekt synpunkt om man anser att kongressen arbetar under demokratins fana. Men om kongressen är ett organ i ett parti som har en Führer-princip, då är kongressens uppgift blott att generera tankar och eventuellt ta ut svängarna genom att ge förslag. Men beslutet fattas av Führern, helt i enlighet med Führer-principen. Vilket tycks vara Lööfs syn.
Man drar sig till minnes C H Hermansson, som synes ha varit mer demokratiskt sinnad än Lööf, då han kämpade mot stridigheter i partiet genom att ta en strid på en kongress, med de bevingade orden: ”Någon jävla ordning ska’ det va’ i ett parti.” (https://www.oppetarkiv.se/video/2840506/aktuellt) Lööf, med sin Führer-princip behöver inte ta den Hermanssonska demokratiska striden på kongressen, utan kan avfärda kongressens eventuella inbillning om demokrati genom att hänvisa till en analys av beslutet, vilket innebär ett avfärdande av beslutet, förlåt, ett avfärdande av den rekommendation som kongressen skapade till ledningen.
Jag undrar om inte detta är ytterligare ett tecken på att det puttrar i Sverige, och att normalpolitikern har svårt att förstå puttrandet. Ty vem kunde ana för 40 år sedan att ett främlingskritiskt parti nästan gått förbi Socialdemokraterna i väljarstöd, och att Centerpartiet, forna Bondeförbundet, har en ledning som tydligt och klart tar avstånd från sin partikongress’ beslut…, förlåt, rekommendation?
Öllsjö den 30 september 2019
RSS-flöde
