I en artikel sägs det att könsdiskrimineringen är enorm på akademin, med 17% kvinnliga professorer.
https://www.svd.se/diskrimineringen-inom-akademin-varsta-jag-sett
Men artikeln hänvisar inte till något som förklarar de 17%, utan man antar att det finns en könslig diskriminering. Man visar förvisso på ett symtom, att givet de många kvinnliga studenterna, borde de återfinnas i större antal på de högre tjänsterna. Nu tar det förvisso rejält med tid mellan man är student till man blir professor. I mitt fall tog den mer än 20 år, så dagens siffror skall ställas mot könsfördelningen bland studenter vid slutet av 90-talet. Men kvinnor var även då ofta i majoritet, och absolut inte blott 17%.
Så, vad är det som sker? Den intervjuade hävdar att det är manliga strukturer, t ex att män väljer manliga doktorander. Ja, så kanske det är. Det är en hypotes som kan testas. Men ingen test av hypotesen uppvisas, så det är blott en misstanke.
Det är orimligt att agera mot könsdiskriminering, om man inte visar på att det är könsdiskriminering. Utfallet 17 % kan uppstå av andra orsaker än könsdiskriminering.
När ni nu skall undersöka saker, vilket ni självfallet gör innan ni börjar agera på en möjlig orsak, så vill jag föreslå två andra hypoteser, som rimligen måste testas, så att det inte är de som förorsakar det ojämna utfallet.
Tävling. Min erfarenhet, som ger mig skäl att föreslå hypotesen, är att män är mer tävlingsinriktade än kvinnor. Män kan spendera mer tid i aktiviteter som visar att de är framgångsrika, än vad kvinnor vill göra. Idag är det tävlingsmomentet mycket tydligt genom att det inte är forskning per se som är av värde, utan var forskaren publicerar sin forskning. Det finns enkla rankingar av journaler som säger vilken publikation som är mer prestigefylld än en annan. Det passar väl in på den manliga tävlingslusten. Jag tror således att män ser mer på journalens ranking, när den söker publikation, än kvinnorna. Och anstränger sig därmed mer eftersom det krävs större insats, om vi antar lika begåvning, att få bli accepterad i de journalerna.
Makt. Jag hade initialt tanken att män strävar mer efter makt, och han ser vad som krävs för att få makten. Men när jag ser mig om i mina erfarenheter, är den tendensen inte lika tydlig. Jag har utmärkta exempel på kvinnor som söker makten. Så den hypotesen kan jag inte föreslå.
Familj. Detta tror jag är den mest sannolika hypotesen. Män och kvinnor agerar olika i familjeinstitutionen. Könen är fortfarande inte jämlika i familjeinstitutionen. Männen kanske satsar mer på familjen idag, men de gör det sannolikt mindre än kvinnorna. Och även om de gör det i samma utsträckning, använder de resterande tid till meritering, medan kvinnan kan tänka sig att göra annat än meriterande arbete, t ex att acceptera administrativa sysslor, sk ledningsuppgifter på institutionen.
Med mina hypoteser krävs alltså att man kan visa att både män och kvinnor lägger ner samma tid på meriterande arbete och de väljer samma kanaler i sitt arbete. Om detta är fallet, då kan det finnas könsdiskriminerande strukturer. Men om män lägger ner mer tid och satsar på mer meriterande aktiviteter, då är det ju rimligt, i ett meritokratiskt system, om vi antar lika begåvning, att just den gruppen väljs ut.
Öllsjö den 30 april 2019
https://www.svd.se/diskrimineringen-inom-akademin-varsta-jag-sett
Men artikeln hänvisar inte till något som förklarar de 17%, utan man antar att det finns en könslig diskriminering. Man visar förvisso på ett symtom, att givet de många kvinnliga studenterna, borde de återfinnas i större antal på de högre tjänsterna. Nu tar det förvisso rejält med tid mellan man är student till man blir professor. I mitt fall tog den mer än 20 år, så dagens siffror skall ställas mot könsfördelningen bland studenter vid slutet av 90-talet. Men kvinnor var även då ofta i majoritet, och absolut inte blott 17%.
Så, vad är det som sker? Den intervjuade hävdar att det är manliga strukturer, t ex att män väljer manliga doktorander. Ja, så kanske det är. Det är en hypotes som kan testas. Men ingen test av hypotesen uppvisas, så det är blott en misstanke.
Det är orimligt att agera mot könsdiskriminering, om man inte visar på att det är könsdiskriminering. Utfallet 17 % kan uppstå av andra orsaker än könsdiskriminering.
När ni nu skall undersöka saker, vilket ni självfallet gör innan ni börjar agera på en möjlig orsak, så vill jag föreslå två andra hypoteser, som rimligen måste testas, så att det inte är de som förorsakar det ojämna utfallet.
Tävling. Min erfarenhet, som ger mig skäl att föreslå hypotesen, är att män är mer tävlingsinriktade än kvinnor. Män kan spendera mer tid i aktiviteter som visar att de är framgångsrika, än vad kvinnor vill göra. Idag är det tävlingsmomentet mycket tydligt genom att det inte är forskning per se som är av värde, utan var forskaren publicerar sin forskning. Det finns enkla rankingar av journaler som säger vilken publikation som är mer prestigefylld än en annan. Det passar väl in på den manliga tävlingslusten. Jag tror således att män ser mer på journalens ranking, när den söker publikation, än kvinnorna. Och anstränger sig därmed mer eftersom det krävs större insats, om vi antar lika begåvning, att få bli accepterad i de journalerna.
Makt. Jag hade initialt tanken att män strävar mer efter makt, och han ser vad som krävs för att få makten. Men när jag ser mig om i mina erfarenheter, är den tendensen inte lika tydlig. Jag har utmärkta exempel på kvinnor som söker makten. Så den hypotesen kan jag inte föreslå.
Familj. Detta tror jag är den mest sannolika hypotesen. Män och kvinnor agerar olika i familjeinstitutionen. Könen är fortfarande inte jämlika i familjeinstitutionen. Männen kanske satsar mer på familjen idag, men de gör det sannolikt mindre än kvinnorna. Och även om de gör det i samma utsträckning, använder de resterande tid till meritering, medan kvinnan kan tänka sig att göra annat än meriterande arbete, t ex att acceptera administrativa sysslor, sk ledningsuppgifter på institutionen.
Med mina hypoteser krävs alltså att man kan visa att både män och kvinnor lägger ner samma tid på meriterande arbete och de väljer samma kanaler i sitt arbete. Om detta är fallet, då kan det finnas könsdiskriminerande strukturer. Men om män lägger ner mer tid och satsar på mer meriterande aktiviteter, då är det ju rimligt, i ett meritokratiskt system, om vi antar lika begåvning, att just den gruppen väljs ut.
Öllsjö den 30 april 2019
RSS-flöde
