Förr i tiden var det en tillgång för mannen i konkurrensen om kvinnans gunst, att ha körkort och bil. Kvinnan konkurrerade sig till en plats i bilen genom sin skönhet.
Det tycks som om vi fortfarande är där, enligt en studie som gjorts i samverkan mellan några akademiska anstalter. Studien handlar om könsskillnader i konsumtion, och dess konsekvenser för utsläpp av växthusgaser. Man har studerat utgifterna i hushåll, förmodligen enbart ensamstående manliga och kvinnliga hushåll, där man räknat om utgifterna till utsläpp.
Man fann då att män skapar mer utsläpp genom sin konsumtion, enligt citat i Svenska Dagbladet (210617): ”Män lägger i större utsträckning sina pengar på bilar och bränsle, och där blir det mycket utsläpp per krona. Det är den största orsaken till skillnaden. Kvinnor handlar oftare saker som inredning och hälsovård, vilket inte ger lika mycket utsläpp per krona”
Det förefaller som att ett gammalt könsstereotypt agerande finns kvar, där mannen konkurrerar om kvinnor med transportmedel, medan kvinnan bygger bo och skönhet.
Men vän av kunskap undrar över två saker, en mindre och en större. Som jag beskrev i inledningen, kan de skilda konsumtionsmönstren ha beröringspunkter, att de bägge är uttryck för en parningsdans. En inte oäven fråga är hur många gånger en kvinna sitter i mannens bil som ger utsläppen? När kvinnan sitter i bilen, borde utsläppseffekterna delas mellan dem. Men studien har inte studerat faktisk konsumtion utan enbart utgifterna för konsumtionen. Därför kan den inte dra en slutsats om könens, och då speciellt mannens utsläppsansvar.
Men en viktigare undran över studien är varför man blott studerar könsvariation? Individer kategoriserar sig själv och andra kategoriserar dem i många andra grupper, där man kan förvänta sig att utsläppen kan variera. Är det så att forskarna hade grundat skäl att tro att den stora skillnaden i utsläpp mellan mänskliga kategorier ligger fördolt i könsskillnader?
Medan det förvisso inte är ointressant, kunde man tänka sig studier av hushåll, där ensamstående förvisso ingår, och könsuppdelat som i denna studie, men också med beaktande av familjer, med olika storlek och ålderssammansättning.
Jag bor vid en skola och tror därför att en icke ringa del utsläpp skapas av familjer med barn, när de skjutsar sina barn till och från skolan.
Men kan det inte vara så att en än större skillnad i utsläpp går att fånga genom klassdimensionen? Underklassen som genererar utsläpp när den två gånger per år åker till havet för att bada, medan överklassen formligen spyr ut utsläpp när de smiter iväg till en helgvila i Barcelona, sedan till en skidtur i Alperna och njuter av en fantastisk sommartur i hyrd bil på Sicilien?
Man kunde säga att studien är en simpel klassprodukt, då den pekar fult finger till den ensamstående norrländske mannen, med sin fyrhjulsdrivna Audi, medan den låter överklassfamiljen på Lidingö gå under radarn.
Förvisso måste studier göra avgränsningar. Men varför valde man ensamstående utifrån kön, och inte klasserna? Det ser ju nästan ut som om det är forskning för den feministiska borgaklassens behov av förträfflighet.
(När studien blir tillgänglig kan vi dock veta mer, ty min information kommer enbart från tidningsartikeln)
Den 4 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Det tycks som om vi fortfarande är där, enligt en studie som gjorts i samverkan mellan några akademiska anstalter. Studien handlar om könsskillnader i konsumtion, och dess konsekvenser för utsläpp av växthusgaser. Man har studerat utgifterna i hushåll, förmodligen enbart ensamstående manliga och kvinnliga hushåll, där man räknat om utgifterna till utsläpp.
Man fann då att män skapar mer utsläpp genom sin konsumtion, enligt citat i Svenska Dagbladet (210617): ”Män lägger i större utsträckning sina pengar på bilar och bränsle, och där blir det mycket utsläpp per krona. Det är den största orsaken till skillnaden. Kvinnor handlar oftare saker som inredning och hälsovård, vilket inte ger lika mycket utsläpp per krona”
Det förefaller som att ett gammalt könsstereotypt agerande finns kvar, där mannen konkurrerar om kvinnor med transportmedel, medan kvinnan bygger bo och skönhet.
Men vän av kunskap undrar över två saker, en mindre och en större. Som jag beskrev i inledningen, kan de skilda konsumtionsmönstren ha beröringspunkter, att de bägge är uttryck för en parningsdans. En inte oäven fråga är hur många gånger en kvinna sitter i mannens bil som ger utsläppen? När kvinnan sitter i bilen, borde utsläppseffekterna delas mellan dem. Men studien har inte studerat faktisk konsumtion utan enbart utgifterna för konsumtionen. Därför kan den inte dra en slutsats om könens, och då speciellt mannens utsläppsansvar.
Men en viktigare undran över studien är varför man blott studerar könsvariation? Individer kategoriserar sig själv och andra kategoriserar dem i många andra grupper, där man kan förvänta sig att utsläppen kan variera. Är det så att forskarna hade grundat skäl att tro att den stora skillnaden i utsläpp mellan mänskliga kategorier ligger fördolt i könsskillnader?
Medan det förvisso inte är ointressant, kunde man tänka sig studier av hushåll, där ensamstående förvisso ingår, och könsuppdelat som i denna studie, men också med beaktande av familjer, med olika storlek och ålderssammansättning.
Jag bor vid en skola och tror därför att en icke ringa del utsläpp skapas av familjer med barn, när de skjutsar sina barn till och från skolan.
Men kan det inte vara så att en än större skillnad i utsläpp går att fånga genom klassdimensionen? Underklassen som genererar utsläpp när den två gånger per år åker till havet för att bada, medan överklassen formligen spyr ut utsläpp när de smiter iväg till en helgvila i Barcelona, sedan till en skidtur i Alperna och njuter av en fantastisk sommartur i hyrd bil på Sicilien?
Man kunde säga att studien är en simpel klassprodukt, då den pekar fult finger till den ensamstående norrländske mannen, med sin fyrhjulsdrivna Audi, medan den låter överklassfamiljen på Lidingö gå under radarn.
Förvisso måste studier göra avgränsningar. Men varför valde man ensamstående utifrån kön, och inte klasserna? Det ser ju nästan ut som om det är forskning för den feministiska borgaklassens behov av förträfflighet.
(När studien blir tillgänglig kan vi dock veta mer, ty min information kommer enbart från tidningsartikeln)
Den 4 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
