Stor uppmärksamhet, inte minst genom TV-serien Vikings, har sköldmön fått, dvs fenomenet att även kvinnor kunde vara krigare.
Charlotte Hedenstierna-Jonson, docent vid Uppsala universitet, som fann att krigaren i Birka var en kvinna, säger i eftersnackprogrammet om Sveriges historia, som just nu går på SvT, att könet var kanske inte det som definierade rollen som krigare. För människorna på den tiden var det kanske blott en krigare som begrovs. Hon tycks mena att, medan vi idag är fascinerade av könet, kanske könet på den tiden var egalt. Den som begrovs var för dem en krigare, inte en kvinnlig krigare.
Vi lever idag, precis som alla människor har gjort i alla tider, inbäddade i våra kategoriseringar. Idag är kategorisering utifrån kön oerhört viktig. Kravet på jämställdhet är just en sådan hård kategorisering där könet är betydelsefullt. Ja, det är så betydelsefullt att det idag har dykt upp strömningar som kämpar för att lösa upp kategoriseringen genom att människor benämner sig som bisexuella, att somliga kräver att deras identitet, som bestäms av könet, skall vara en annan bestämning, t ex en hen, dvs en person som saknar könsbestämning, eller en fysiologisk man som identifierar sig som kvinna. Allt detta rör sig kring kategoriseringen utifrån kön och visar hur stor vikt som könet tillmäts idag.
Men tänk om könskategoriseringen på vikingarnas tid inte var så viktig som den är för oss, varför krigaren som begrovs var just bara och enbart en krigare, inget annat. Dimensionen av att krigaren, för oss så viktigt, var en kvinna, var egalt. Då begravde man inte en vaginabärare, utan en bärare av vapen, en krigare.
Tänk om krigarens kategori enbart rymde individer och individers förmåga att kriga? Det leder tanken till meritokrati, där en individ får en uppgift p g a dess förmåga att utföra funktionen. Kanske vikingarna var sant meritokratiska? De kanske inte kände jämställdhet, ty det skulle innebära att betona könet, medan meritokrati i krigarleden innebar att betona förmågan att kriga, att fullgöra krigarens funktion.
Det skall sägas att det är oerhört svårt att försöka tänka bort könsdimensionen, eftersom vi är så impregnerade av den idag. Men resonemanget ovan leder till en rolig och intressant fråga: När och hur kom könet som definierade karakteristik på en individ in i vårt samhälle?
Det är självklart att könet som ren fysiologi rimligen alltid varit burit av människan. Kvinnor föder barn. Män är, oftast, den starkare, och får därför oftare bär tunga stenar. Men återigen, detta går också tillbaka till förmågan. Hur mycket än mannen identifierar sig som kvinna, kan stackaren inte föda barn (vilket Monty Python noterade https://www.youtube.com/watch?v=Dgp9MPLEAqA )
Men könskategoriseringen går vidare än till ren fysiologi. Någonstans började människan kategorisera enligt kön som gick utöver ren förmåga. T ex när barnen skulle överta föräldrarnas ting och egendomar. Vi vet nog inte med absolut säkerhet hur arv fördelades på vikingatiden. Men enligt programmet hade kvinnor arvsrätt. Något hon förlorade med kristendomens insteg.
Riden av mitt förakt för de abrahamistiska religionerna kan jag föreslå att könets betydelse expanderade i större utsträckning förbi fysiologiska förmågor när kristendomen kom till Sverige. Då delades människorna tydligt upp i kön. De abrahamitiska religionerna har ett stort förakt för kvinnan. Hon skall täcka sitt hår, hon skall inte ha smakat på sexuella njutningar innan hon är fången i ett äktenskap. Ja, i den mest vidriga kvinnoapartheidvarianten skall hon inte lämna hemmet utan att ha beskydd/övervakning av en man som är släkt med henne. Här identifieras individen som kön, som kvinna i en fullständigt grotesk utsträckning.
Problemet vi har idag med jämställdhet uppkom eller i alla fall accentuerades genom kristendomen, då könet, och speciellt det kvinnliga könets underordning under mannen, etablerades. Innan kristendomen fick krigarna, när de hade fallit i strid, åka till antingen Odens Valhalla eller till Frejas Volkvang. Med kristendomen fick de goda åka till himmelriket där guden, som var en han, rådde. De onda fick åka till helvetet, som Mohammed noterade, var fyllt av kvinnor.
Skall vi återfå det som kanske fanns på vikingatiden, ett samhälle med människor vars kön var tämligen underordnat, där människor hade plats, i alla fall delvis p g a förmåga, måste vi kasta den abrahamitiska barlasten, denna människofientliga ideologi, i havet.
Den 16 december 2023
Sven-Olof Yrjö Collin