Det kollektiva ersattes av det privata, och blott den bekvämes hyckleri kan hålla tillbaka en återgång till det kollektiva gentemot det privata i framtiden. När det gäller tvätt.
Soptömning var tidigare centraliserad, till ett upplag utanför huset. I moderna lägenhetshus kom sopnedkastet. Det var semiprivat, då det fanns en lucka på varje våningsplan, men väl man släppt sin påse i nedkastet, behövde man inte hantera soporna mer. Men idag är soptömning i flerfamiljshus kraftigt kollektiviserat. Envar skall skilja på soporna i fler och fler fraktioner inne i bostaden. Där jag bor, i Öllsjö i Kristianstads kommun, har vi 11 fraktioner, som skall sparas i bostaden och sedan bäras till soptunnorna, som ännu är privata. De som bor i lägenheter får bära ut sina sopor till små hus, där allas soptunnor står, och där lägga soporna i respektive soptunna. Det finns områden där denna hantering fungerar illa, vilket brukas skyllas på misslyckad integration. Så kollektiv är sopsortering att dess framgång är en funktion av kultur och anpassning.
Vi lever numer i ett samhälle som framstår som starkt individualiserat. Vi väljer individuellt vilket företag som skall vara vår elleverantör, vem som skall besikta vår bil, vilket apotek vi använder, vem som skall ta hand om våra pensionspengar. Etablerandet av marknader, med det individuella valet, ger ett intryck av stark individualisering.
Men soporna och tvätten, under miljötänkandet, det nödvändiga, för vår natur och för vårt klimat, tycks leda oss mot en ökad grad av kollektivisering.
Marknaden för liberalens individualisering tycks krympa. I alla fall när det gäller våra smutsiga kläder och våra sopor.
Den 29 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin