Någon dag senare kom en rapport att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen gjorde en 15 minuters flygresa mellan Slovakien och Österrike. Man anförde, så som de alltid gör, ett pressat tidsschema. Trams. Det är trams (https://www.youtube.com/watch?v=a30ysyyuGLE ). Ett pressat tidschema kommer av att man skapar ett pressat tidsschema. Om resor hade varit först i prioriteringen hade resorna varit mer utspridda. Och, kanske hade man också övervägt mer teknologiskt avancerade träffar, som t ex Zoom. En resa på 15 minuter handlar blott och enbart om maktens märkvärdighet.
Detta är hyckleri. Du skall inte göra som jag, viktiga jag, gör, utan som jag säger.
Till detta kommer klimatmötets transportbilar, de enormt resurskrävande Teslorna, som inte kunde laddas, då laddstolpar saknades. De laddades med dieselaggregat! Här kan man förvisso säga att de förstod vikten av symboler. Men återigen, de förstod inte att symboler måste vara trovärdiga och inte dåliga dieselstinkande Potemkinkulisser.
Detta uppenbara och fullständigt nakna hyckleri, illa dolt under en märkvärdighetsfasad, att somliga är så viktiga att klimatagerande inte gäller dem, drabbar, inte bara saken, att agera klimatsmart, utan det drabbar också demokratin.
Högerkrafterna, både de milda och de extrema, tar upp det monumentala hyckleriet och pekar ut det som ett uttryck för etablissemanget. Det är de högt uppburna, de märkvärdiga, som säger till alla andra, hur de skall agera. Medan de själva flyger och far, ligger på yachter och solar sig, och fördömer de som åker bil till en solkig strand.
Genom hyckleriet presenterar en mängd personer sig, som blir representanter för ett etablissemang, vilket utgör bränsle för populisterna, oftast de högerinriktade, de som rider på vanligt folks självklara krav på rättvisa och lika värde, att alla skall göra sitt. På så sätt kan högern få stöd, trots att de som ger stöd kanske är ohyggligt traditionella socialdemokrater, de som kräver allas lika rätt. Och skyldigheter.
Ingvar Kamprad drev ett företag med lågkostnadsstrategi. Han själv hade en bil, Volvo 240, en sådan som knappt går sönder, och gör den det, kan man själv laga den. Kanske t o m en med den gamla, slitstarka B20-motorn. Han köpte sina kläder på andrahandsmarknaden och åkte turistklass. Allt för att visa på låga kostnader, dvs göra lågkostnadsstrategin trovärdig genom eget agerande. Kanske det var hans sätt att leva och inte en medveten strategi, ett agerande som innebar att han hade det mer obekvämt än han hade kunnat ha. Men det impregnerade IKEA med lågkostnadsstrategi.
De hycklande maktmänniskorna får det svårt att skapa trovärdighet kring deras talade miljöstrategier. Men det som är än värre, är att deras hyckleri är ett angrepp på demokratin, då deras hyckleri öppnar för populisterna.
Den 6 november 2021
Sven-Olof Yrjö Collin