Invandringen hyllades av Moderaterna. Öppna era hjärtan, sade moderaten. De moderna marxisterna, som glömt sin materialism och blivit idealister, dvs numer har tron att först kommer tanken, sedan strukturen, vilket styr deras agerande när de kallar kritik mot invandring för rasism.
Idag vaknar de gamla marxisterna, med sin materialism i botten, och hävdar att Moderaternas hävdande var detsamma som skede innan skotten i Ådalen, då de besuttna minsann inte ville öppna, vare sig sina hjärtan, men speciellt inte sina plånböcker, utan istället kallade in strejkbrytare, många från utlandet.
Invandringen hejas på idag av den gamla högern eftersom det skapar ett trasproletariat som kan arbeta för mycket låga löner. Samtidigt sätter invandringen en press på välfärdssamhället, som högern alltid sett med oblida ögon. Det har förvisso monterats ner, även av de som byggt upp det, Socialdemokraterna, men nu tilltar erosionen, under invandringens tryck. En bra pension var tidigare en självklarhet. Idag finns det sk respektavståndet, som innebär att de som varit i Sverige hela sitt liv och arbetat och betalat sin skatt, skall ha tydligt högre pension än den som precis anlänt. Den gamla arbetarklassen har fått erfara hur de knuffats åt sidan av invandrarna. De illegala invandrarna får betala mindre för ett tandläkarbesök än vad de legala får betala, som redan betalat notan en gång, genom sin skatt.
Den begynnande traditionella marxistiska klassanalysen börjar göra sig hörd, efter att ha varit helt frånvarande sedan 70-talet. Nyvänstern, som bildade nyrasismen, där etnicitet och inte klass, var bärande element i samhällsanalysen, är fortfarande oerhört stark, men tradmarxisterna hörs av, ibland. Dessa vill analysera invandringen, rasismen, gängkriminaliteten som ett uttryck för klass. Etnicitet och religiositet blir i den analysen mer av en dimma som döljer att vi idag befinner oss i en klasskamp, där de besuttna lyckats få två grupper i underklassen att storma mot varandra.
Den 22 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Idag vaknar de gamla marxisterna, med sin materialism i botten, och hävdar att Moderaternas hävdande var detsamma som skede innan skotten i Ådalen, då de besuttna minsann inte ville öppna, vare sig sina hjärtan, men speciellt inte sina plånböcker, utan istället kallade in strejkbrytare, många från utlandet.
Invandringen hejas på idag av den gamla högern eftersom det skapar ett trasproletariat som kan arbeta för mycket låga löner. Samtidigt sätter invandringen en press på välfärdssamhället, som högern alltid sett med oblida ögon. Det har förvisso monterats ner, även av de som byggt upp det, Socialdemokraterna, men nu tilltar erosionen, under invandringens tryck. En bra pension var tidigare en självklarhet. Idag finns det sk respektavståndet, som innebär att de som varit i Sverige hela sitt liv och arbetat och betalat sin skatt, skall ha tydligt högre pension än den som precis anlänt. Den gamla arbetarklassen har fått erfara hur de knuffats åt sidan av invandrarna. De illegala invandrarna får betala mindre för ett tandläkarbesök än vad de legala får betala, som redan betalat notan en gång, genom sin skatt.
Den begynnande traditionella marxistiska klassanalysen börjar göra sig hörd, efter att ha varit helt frånvarande sedan 70-talet. Nyvänstern, som bildade nyrasismen, där etnicitet och inte klass, var bärande element i samhällsanalysen, är fortfarande oerhört stark, men tradmarxisterna hörs av, ibland. Dessa vill analysera invandringen, rasismen, gängkriminaliteten som ett uttryck för klass. Etnicitet och religiositet blir i den analysen mer av en dimma som döljer att vi idag befinner oss i en klasskamp, där de besuttna lyckats få två grupper i underklassen att storma mot varandra.
Den 22 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
