Klass finns inte, säger en tydligt klassanfrätt kvinna i TV. https://www.youtube.com/watch?v=MY7bhcB-UyI.
Hennes återhållna läpprörelser indikerar överklass för mig. En annan person, som har samma återhållna läpprörelser, men som är van vid att observera och beskriva människor och sociala situationer, Jan Guillou, beskriver klassindividerna på ett för mig igenkännande sätt: https://www.youtube.com/watch?v=HDw33iLMKS8&t=62s
Klassen sitter i kroppen, i språket, i ditt agerande.
Klassens språk får du när du växer upp. Även det intar dig och besätter dig. Men det tycks vara aningen lättare att variera sitt språk. Jag svär mycket. Men ytterst sällan när jag föreläser. Jag har lärt mig att använda språket, någorlunda, för att ta bort språket som hinder vid kommunikation.
Som Guillou säger, kläderna röjer dig. För att göra det enkelt för mig, kläder jag mig i kostym när jag möter studenter i föreläsningssalen. Kanske min kostym ändå röjer min klass, men den tar i alla fall bort de skarpaste kanterna.
Musiken kan röja dig och ditt ursprung. När jag gick på gymnasiet, i en gymnasieklass där var och varannan var barn från lärarfamiljer, satt jag på biblioteket i Eslöv och lyssnade på Beethoven, för att komma på vad det var som låg i deras musik, den övre klassens musik. Idag sitter jag och skriver detta, och lyssnar samtidigt på denna låt: https://www.youtube.com/watch?v=t3217H8JppI&t=41s, där jag tycker om den försiktiga, nästan tveksamma början, och det magnifika, övertygande, engagerande slutet. Jag lyssnar däremot inte på detta: https://www.youtube.com/watch?v=KawSrus8Sek, även om jag kan höra min mor säga: Vad trevlig musik.
Likt Guillou kör jag Citroën, med de där prickarna på e:et. Det är befriande, eftersom det känns som om man lämnat den strikta klasshierarkin och kör lite sidan om klassamhället.
Jag har arbetat länge på ett universitet som rekryterar mycket från överklass och från studievan medelklass. Men jag har också arbetat på högskolor som rekryterar från underklassen, från invandrarnas ungdomar. Jag har viss vana, om jag må skryta, att agera olika, beroende på vad jag uppfattar är studentens klassursprung. Ty klassen bor i varje individ.
Överklassens beteende är det korrekta, det som går överallt. De behöver inte lära sig att agera olika, beroende på situation eller människa. Deras beteende är ju det korrekta. De går med självklarhet med skor inomhus, som Guillou säger och som han gör i videon. Det behöver inte förklaras. Om det uppmärksammas, blir det blott en pinsamhet för den som uppmärksammar det, ty det röjer ens klassursprung. Den som påtalar skorna inomhus röjer sin underklass. De som går med skor inomhus röjer inte någon klass.
Du föds in i din klass, och den lämnar dig aldrig, hur mycket du än försöker lära dig den andra klassens agerande. Den lever i dig, även om du ibland försöker lyckas att sätta på en högre klass’ agerande, som en fernissa, men en ganska genomskinlig sådan, som ändock röjer vad som finns under fernissan.
Jag är arg (jag hade tänkt skriva ’förbannad’, men då hade jag än mer röjt mitt klassursprung) över flyktingdebatten, där man glömmer de svaga unga kvinnorna i flyktinglägren. Jag är förbannad (oups, där kom klassen) på Pride, för det är att uppmärksamma förvisso åsidosatta minoriteter, men som tar bort ljuset från klassamhället, och därmed från en än större, men likafullt åsidosatt minoritet.
Jag ser en kavatt, svarthåring kille gå med sin slöjförsedda mamma, utanför Charlottenborg, ett invandrarområde i Kristianstad med starka sociala problem. Han kan vara en Sven-Olof, med förmågor som kunde blomma ut i ett gott samhälle, och som kunde ge honom ett lika gott liv som jag har haft och har. Men som kanske idag, med det starka klassamhället vi har fått tillbaka, med det starkt segregerade samhället vi har idag, aldrig får en chans.
Klassen intar honom och bosätter sig i honom, denna svarthårige Sven-Olof. Det är samhällets förbannade (nu skiter jag i klassmarkörerna) plikt och skyldighet att se till att klassen, den bosättaren i honom, inte tillåts hålla tillbaka honom, utan att samhället, alla, ger honom en chans att utveckla de förmågor han har och ge honom ett gott liv.
Öllsjö den 11 september 2019
Hennes återhållna läpprörelser indikerar överklass för mig. En annan person, som har samma återhållna läpprörelser, men som är van vid att observera och beskriva människor och sociala situationer, Jan Guillou, beskriver klassindividerna på ett för mig igenkännande sätt: https://www.youtube.com/watch?v=HDw33iLMKS8&t=62s
Klassen sitter i kroppen, i språket, i ditt agerande.
Klassens språk får du när du växer upp. Även det intar dig och besätter dig. Men det tycks vara aningen lättare att variera sitt språk. Jag svär mycket. Men ytterst sällan när jag föreläser. Jag har lärt mig att använda språket, någorlunda, för att ta bort språket som hinder vid kommunikation.
Som Guillou säger, kläderna röjer dig. För att göra det enkelt för mig, kläder jag mig i kostym när jag möter studenter i föreläsningssalen. Kanske min kostym ändå röjer min klass, men den tar i alla fall bort de skarpaste kanterna.
Musiken kan röja dig och ditt ursprung. När jag gick på gymnasiet, i en gymnasieklass där var och varannan var barn från lärarfamiljer, satt jag på biblioteket i Eslöv och lyssnade på Beethoven, för att komma på vad det var som låg i deras musik, den övre klassens musik. Idag sitter jag och skriver detta, och lyssnar samtidigt på denna låt: https://www.youtube.com/watch?v=t3217H8JppI&t=41s, där jag tycker om den försiktiga, nästan tveksamma början, och det magnifika, övertygande, engagerande slutet. Jag lyssnar däremot inte på detta: https://www.youtube.com/watch?v=KawSrus8Sek, även om jag kan höra min mor säga: Vad trevlig musik.
Likt Guillou kör jag Citroën, med de där prickarna på e:et. Det är befriande, eftersom det känns som om man lämnat den strikta klasshierarkin och kör lite sidan om klassamhället.
Jag har arbetat länge på ett universitet som rekryterar mycket från överklass och från studievan medelklass. Men jag har också arbetat på högskolor som rekryterar från underklassen, från invandrarnas ungdomar. Jag har viss vana, om jag må skryta, att agera olika, beroende på vad jag uppfattar är studentens klassursprung. Ty klassen bor i varje individ.
Överklassens beteende är det korrekta, det som går överallt. De behöver inte lära sig att agera olika, beroende på situation eller människa. Deras beteende är ju det korrekta. De går med självklarhet med skor inomhus, som Guillou säger och som han gör i videon. Det behöver inte förklaras. Om det uppmärksammas, blir det blott en pinsamhet för den som uppmärksammar det, ty det röjer ens klassursprung. Den som påtalar skorna inomhus röjer sin underklass. De som går med skor inomhus röjer inte någon klass.
Du föds in i din klass, och den lämnar dig aldrig, hur mycket du än försöker lära dig den andra klassens agerande. Den lever i dig, även om du ibland försöker lyckas att sätta på en högre klass’ agerande, som en fernissa, men en ganska genomskinlig sådan, som ändock röjer vad som finns under fernissan.
Jag är arg (jag hade tänkt skriva ’förbannad’, men då hade jag än mer röjt mitt klassursprung) över flyktingdebatten, där man glömmer de svaga unga kvinnorna i flyktinglägren. Jag är förbannad (oups, där kom klassen) på Pride, för det är att uppmärksamma förvisso åsidosatta minoriteter, men som tar bort ljuset från klassamhället, och därmed från en än större, men likafullt åsidosatt minoritet.
Jag ser en kavatt, svarthåring kille gå med sin slöjförsedda mamma, utanför Charlottenborg, ett invandrarområde i Kristianstad med starka sociala problem. Han kan vara en Sven-Olof, med förmågor som kunde blomma ut i ett gott samhälle, och som kunde ge honom ett lika gott liv som jag har haft och har. Men som kanske idag, med det starka klassamhället vi har fått tillbaka, med det starkt segregerade samhället vi har idag, aldrig får en chans.
Klassen intar honom och bosätter sig i honom, denna svarthårige Sven-Olof. Det är samhällets förbannade (nu skiter jag i klassmarkörerna) plikt och skyldighet att se till att klassen, den bosättaren i honom, inte tillåts hålla tillbaka honom, utan att samhället, alla, ger honom en chans att utveckla de förmågor han har och ge honom ett gott liv.
Öllsjö den 11 september 2019
RSS-flöde
