Klanröstning är ett flockbeteende, och kritiseras av det som idag kallas höger, men som väl rimligen borde kallas mitten, ty klanröstande borde inte vara främmande för de konservativa, ty där röstar man inte för individuell frihet per see, utan för nationen, kungen och yrkan, alla kollektiva fenomen.
Kritiken är inte lika stark från socialdemokratin. Av ganska förklarliga skäl. I första hand för det rena röstfisket. Socialdemokraterna är helt dominerande i islamistiska, muslimska miljöer. Där kvinnorna ilar med matkassar och barn, iförda mer eller mindre heltäckande kläder och männen sitter och hänger vid caféet, där är sossarna starka.
Men socialdemokratin har också ett mer historiskt arv och en teoretisk anledning att inte kritisera det som klanröstning utgör, ett kollektivt röstande.
Klassröstning var tidigare ett begrepp, att individer tenderade att rösta enligt klasslinjer. Var man arbetare, då röstade man på socialdemokraterna, ty det var, per definition, arbetarens parti. Även om det tycks finnas kvar rester av det beteendet, tycks det ha minskat, starkt på 60-talet, för att stanna upp under det radikala 70-talet, och därefter, samtidigt med marknadsfieringen och socialdemokratins förluster, ha fortsatt nedåt. https://valforskning.pol.gu.se/digitalAssets/1689/1689422_alfords-klassr--stningsindex-1956---2014.pdf
Idag finner arbetaren, i alla fall den svenske av börd, sig mer hemma hos Sverigedemokraterna. Men klassröstning kan fortfarande vara ett argument, att oaktat hur mycket som enskilda socialdemokrater stormar mot den traditionelle arbetaren, så är ändock socialdemokraterna arbetarnas parti och skall blint stödjas.
I grunden kan också ett marxistiskt argument finnas. Där är samhället ett klassamhälle, där det finns proletär och kapitalist, en som utför arbetat och en som profiterar och kontrollerar arbetet. Eftersom marxismen ytterst är en ekonomisk teori, känner vi igen tanken att individens plats i ekonomin, formar individens intresse, dvs det finns ett objektivt klassintresse. Individen kan förledas, genom t ex den ledande klassens hegemoniska idésystem, att ha ett subjektivt intresse som avviker från det objektiva. Men eftersom det objektiva finns där, så har den individen ett falskt medvetande. Den ser inte, och den inser inte, vilket intresse den har utifrån sin plats i ekonomin.
För vanligt folk, de som är obildade i ekonomi, kan detta låta lite … anti-individualistiskt. Jag känner mig däremot hemma i det. Jag utbildades först i marxistisk teori genom Marxistisk grundkurs I och II hos SSU. Därefter utbildades jag i traditionell ekonomisk teori på universitetet och skrev min avhandling med stark hjälp av agentteori och transaktionskostnadsteori, som just antar att individens intresse formas utifrån dess plats i ekonomin. En företagsledare utför de handlingar som befrämjar dennes lön och bonus, inte de som utvecklar bolaget. Därför måste företagsledare ha ersättningssystem som leder den egoistiske individen till att arbeta för bolagets bästa. I den världen finns ingen moral, ingen plikt, ingen omsorg om något annat än individen, vars välstånd ges genom hur dess position är utrustad.
Därför är mitt råd till dig som vill storma mot klanröstning, att nogsamt notera alla former av röstning som följer kollektiva strukturer, som klan, klass och plats i det ekonomiska systemet. Idag, när den besuttna medelklassen stödjer ROT, RUT, friskolor och den sk valfriheten, då är det kollektiva röstandet tämligen starkt, och de som röstar enligt Kants diktum, det kategoriska imperativet, är sällsynta.
Öllsjö den 12 september 2019