Det är dock ett yrvaket uppvaknande som skett hos de som kämpat för att vara blinda och för att göra andra blinda. Vi vet sedan länge att många flyktingar kommer från länder med mycket svaga statsorganisationer, där familjen och den mer utvidgade familjen, klanen, varit den organisation som hjälpt människorna.
Det finns människor som ser med beundran på Italiens familjeinstitution, med de stora middagarna, de täta kontakterna mellan generationerna och viljan att hjälpa ganska avlägsna släktingar. Vad de inte inser är att de beundrar klanen.
I Sverige har vi fenomen som också liknar klanen, men något beskedligare, och inte alls begiven för våld. Det kallas familjeföretag. Där ärver någon eller några i familjen, i begränsad eller något utvidgad betydelse, företaget och makten över tillgångarna. Den främsta klanen, förlåt, familjen vi känner är familjen Wallenberg. Men även andra som Johnson-familjen och snart nystartade företagarfamiljer som H&M’s Persson och IKEA’s Kamprad.
Det är sociala organisationer där medlemmarnas intresse omhändertas, där access till den sociala organisationen, familjen/klanen begränsas, ja kanske t o m så starkt att det blott är blodet som räknas, dvs blott de av blodet får framträdande ställning i familjeföretaget medan ingifta medlemmar, således inte av blodet, får obetydliga uppdrag, eller kanske inga alls.
Familjeföretagets blodsorganisation har många fördelar, men även några nackdelar. Det tycks som om denna organisationsprincip åter börjar bli framgångsrik, efter en nedgång under Sveriges storhetstid, 1960-talet.
Familjeföretagets familj och klanen har en del liknande funktioner, som att skydda medlemmarna och ge dem möjligheter. Familjen finns också till för att driva familjens verksamhet, familjeföretaget, dvs det finns en ömsesidighet mellan familjen och familjeföretaget, mellan klanen och klanens verksamhet.
Familjeföretag är, likt klanen, en överlevande organisationsprincip från ett samhälle med svaga institutioner, speciellt en svag stat. Idag, när vi har starka institutioner, t ex en aktiebörs som fungerar väl, utan korruption, behövs familjen mindre som organisationsprincip för ägande och styrande av företag. Vi har avancerade sätt att utvärdera individer, varför vi inte behöver familjens interna rekrytering, baserat på god kunskap om individerna.
Men trots utvecklingen av ett starkt samhälle, med starka institutioner, överlever familjeföretaget, och kanske ökar i omfattning idag.
Det kan sägas vara dåliga nyheter för ett demokratiskt Sverige. Ty om vi inte har lyckats göra oss av med familjen som ägare till produktiva företag, hur skall vi då kunna lyckas göra oss av med den invandrade klaninstitutionen? Och speciellt idag, då staten är försvagad och inte kan erbjuda det beskydd och den omsorg som kan konkurrera ut klanen.
Vad jag vill säga med allt detta är att klanens princip finns också i det svenska samhället, om än ytterst försvagad och kanske utan en del mekanismer som mellanösterns klaner har. Men den samhälleliga utvecklingen kan innebära att klanen förstärks. När staten och dess beskydd och omsorg eroderar, finns klanen där för att ta hand om sina medlemmar.
Det är därför inte troligt att klanen kan förgöras som organisationsprincip, utan snarare tvärtom, att den förstärks i ett samhälle där staten eroderar.
San Bernardo den 15 september 2020