Gui Minhai är en bokförläggare som publicerade satiriska böcker om Kinas ledarskap i Hongkong. Han är svensk medborgare sedan 1992, men där Kina hävdar att Gui lämnat in en ansökan om kinesiskt medborgarskap 2018, 3 år efter att han försvann från Thailand. 2016 dök han upp i en video där han sade att han återvänt till Kina. Domen på tio år sägs avse att han försett utländsk makt med underrättelser.
Det förekommer ett allmänt mumlande i svensk opinion att svenska företag skall ha en ståndpunkt. Företagsledare och anställda ombes ge en kommentar, men samtliga tycks avböja, förutom Jacob Wallenberg, en av Wallenberggruppens två dominanter.
https://www.svd.se/wallenberg-ensam-att-kritisera-kina-beklagar
Jacob är yttersta ägare till stora aktieinnehav, och kan därför inte avskedas. Kanske det gör det lättare för honom att uttrycka sig. Å andra sidan har många av de bolag där han har avgörande inflytande, affärer med Kina, varför hans ansvar som ägare innebär att han inte kan säga vad han personligen anser, utan måste beakta att hans uttryckta attityd kan påverka bolagen.
Visst har Jacob kapital- och maktintresse i bolagen. Men som dominerande ägare har han också ansvar i bolaget som mänsklig organisation, och, inte minst, ansvar för de som arbetar i bolagen.
Det skulle innebära att man ansåg att bokförläggares öden inte ingår i hans ansvarssfär, och att ett uttalande som påverkar bolagen positivt eller negativt avseende bokförläggaren, är att missutnyttja den makt han har som dominerande ägare.
Emellertid!
Idag anses det att företag också har socialt ansvar, att de har ansvar som går utöver den affär de ägnar sig åt. Ja, att de t o m kan ha politiskt ansvar. Även om ett lands lagar och institutioner tolererar barnarbete, anser de som förfäktar företagets sociala ansvar, att företaget skall befrämja de värderingar vi har om barnarbete, dvs att det inte skall ske.
Det sociala ansvaret innebär således en värderingsimperialism, att de värderingar som vi har där företaget har sitt huvudkontor, är de värderingar som företaget skall företräda, oaktat land och dess lands kultur. Värderingsimperialismen baseras på värderingen att ett antal av våra värderingar är civilisatoriskt överlägsna andra värderingar.
Barn skall gå i skola och leka, inte arbeta. Därför skall våra företag bekämpa barnarbete.
Könen är jämställda, varför man skall anställa utifrån kompetens och inte kön, för så vitt inte det finns kvoteringsregler som ämnar att utjämna könsskillnader. Man skall inte anställa utifrån släktskap, utan återigen, utifrån kompetens, varför företagen skall bortse från kön och släktrelationer.
Man skall inte befrämja korruption, varför företaget inte skall smörja affärsrelationer med gåvor som kan ses som mutor. Seder och bruk som vi ser som korruption, inte de i landet där det sker, skall inte följas.
Men denna värderingsimperialism avser företagets görande, inte allmänna politiska ståndpunkter, som t ex att bokförläggare inte skall fängslas, så vitt den inte trycker och sprider litteratur som t ex innebär hets mot folkgrupp - såvida den inte omfattas av de undantag som sk religioner omfattas av.
Frågan är således om företag har ansvar att, inom värderingsimperialismen, skall företagen också företräda sådant som kan anses ligga långväga från företags operationer, som t ex demokratins yttrandefrihet.
Jag har inget svar på den frågan. Jag anser ju att universitet inte skall företräda andra värderingar än tanke-och yttrandefrihet. Om jag inte vill lägga på andra värderingar på universiteten, vilken rätt har jag då att kräva att företag skall ha en betydligt mer omfattande värderingskatalog som de företräder?
I det fall som jag anför här, bokförläggaren, så skall universitet uttala sig, ty domen är uppenbart ett övergrepp på yttrandefriheten, vilket är ett centralt värde för ett universitet. Men ingår yttrandefrihet i t ex Atlas Copcos värderingskatalog? Jag är inte helt säker på det, varför jag inte heller är säker på att det är rätt att avkräva Atlas Copcos huvudägare, ytterst Jacob Wallenberg, ett uttalande. Däremot är det rätt att avkräva t ex Lunds Universitets rektor ett uttalande.
Öllsjö den 4 mars 2020