https://www.svd.se/skolor-ratar-barn-med-adhd-och-diabetes
I tabellen återger jag de siffror forskarna presenterade i artikeln. 49% av de utan diagnos fick erbjudande om plats. 45% av de med diabetes fick erbjudande, medan blott 40% med adhd fick erbjudande.
Emellertid, de stora skillnaderna i erbjudande kommer fram när man delar upp verksamheterna i driftsform. De kommunala hade förvisso skilda erbjudanden men skillnaden var inte statistiskt signifikant, dvs det går inte att vara någorlunda säker på att dessa skillnader i tabellen inte uppkommer genom slumpen.
Skillnaderna hos de privata utförarna var däremot statistiskt signifikant, dvs slumpen kan sannolikt inte skapa denna skillnad. Denna skillnad finns…sannolikt.
Privata utförare föredrar markant barn utan diagnos (53%). Av de med diagnos, väljs adhd bort mer (33%) än diabetessjuka barn (42%).
Denna barnaktion, dvs urval av barn p g a funktionshinder, är fruktansvärd. Ohygglig.
Hur kan den förklaras?
Girighet? En privat utförare kan vara en utförare som arbetar med vinst som betydelsefullt inslag i verksamheten. Även om barn med funktionshinder kan ges högre intäkter, medför de högre kostnader. Kanske kostnaderna är högre för adhd-barn än för diabetesbarn. Det kan också vara så att de högre kostnaderna är svårare att pressa ner, relativt kostnader som barn utan diagnos medför. Barn med funktionshinder kan således ha kostnader vars natur är sådan att de inverkar menligt på vinsten. Kommunala förskolor har förvisso också ett ansvar för ekonomiskt överskott, men det ansvaret stannar vid att de inte får gå med förlust. Efter att de fått täckning för sina kostnader, slutar deras ekonomiska drivkraft. Privat förskola med vinstintresse har däremot hela tiden intresse att öka intäkterna och att minska kostnaderna.
Marknaden? Barn, kanske speciellt med adhd, kan skapa oro och påverka den övriga verksamheten på ett sätt som de andra föräldrarna i förskolan inte uppskattar att deras barn får erfara. Förskolan, speciellt den som accepterar adhd-barn, som ju välkomnas minst, blott 33%, tror (eller vet) att de kan löpa risken att färre föräldrar söker sig till förskolan, eller, om de redan har sitt barn där, tar sitt barn till en annan förskola. Förskolan beaktar således hur deras marknad kommer att reagera, och anser sig ha grundat skäl att tro att föräldrar inte önskar sina barn få vara i en verksamhet där det finns adhd-barn. Privata utförare tycks ta betydligt större hänsyn till föräldrarnas reaktion än de kommunala utförarna. Beror det på att de privata utförarna tar större hänsyn till de andra föräldrarna, eller att de privata utförarna har en annan typ av föräldrar, som i mindre grad accepterar barn med funktionshinder?
Moral? I dessa dagar av värdegrund, tycks det som om de privata utförarnas ledare, dvs de som avgör om ett barn skall erbjudas plats, har en annan värdegrund än de kommunala ledarna, där de privata premierar barnaktion, dvs att diskriminera barn med funktionshinder. Är det så att den värdering som vi trodde skulle utmärka våra gemensamma verksamheter, som t ex förskolan, allas lika värde, mer omfattas av de kommunala verksamheterna än de privata?
Vi måste finna en förklaring till deras agerande, ty forskarna har visat att allas lika värde inte finns lika starkt i privata verksamheter som i kommunala verksamheter. Förklaringen ger oss möjligheter att ingripa med olika åtgärder. Om det är girigheten som ställer värderingen om lika värde offside, då förbjuder vi verksamheter med vinstintresse. Om det är beaktande av marknaden som är förklaringen, då förbjuder vi föräldrars rätt att avgöra var deras barn skall placeras. Om det är moralen som är förklaringen, ja, då vet jag faktiskt inte vad som kan göras.
Vad vi måste göra, är att ingripa i detta angrepp på en värdering som måste vara grundläggande för vår gemensamma sektor, allas lika värde. Forskarna måste gå vidare och försöka finna förklaringen till diskrimineringen, så att alla barn får den rätt de skall ha, en plats i förskolan, oaktat vem de är. Barnaktion skall vi inte ha!
Öllsjö den 27 april 2020