Jag kommer här att framföra mina synpunkter på Högsta domstolens dom mot de två män som deltog i påskkravallerna i Örebro i fjol, där deras tidigare domar på 5 år, sänktes till 3 respektive 3 år och 3 månader. Det anses ju numer att domar inte kan kritiserats, speciellt inte om man är ordförande i den gruppen som är riksdagens grupp som bereder justitie frågor. Det anses att domare är så svaga i sin professionalism att de inte tål kritik. Därför får jag be den som är domare att omedelbart sluta läsa här.
Två män kastade stenar och hade sig. De dömdes inte för våldsamt upplopp, utan för sabotage mot blåljusverksamhet.
Domstolen fann att de kunde fällas för våldsamt upplopp och sabotage mot blåljusverksamhet. Eftersom det senare är allvarligare än det förra, döms de blott för det senare. Till detta kommer att domstolen inte fann stöd för slutsatsen att de som deltagit i oroligheterna agerat ”tillsammans och i samförstånd” med varandra.
Strafftiden sänktes från fem år till 3 år respektive 3 år och 3 månader. Det är mycket markanta sänkningar. För varje människa, speciellt kanske för yngre, är 2 år en dramatisk tidsperiod. Procentuellt är det 40% och 35% minskning. Det är anmärkningsvärt hur lättsamt det tycks vara för domstolar att laborera med människors liv. 5 år eller 3 år, tja, det är en bedömningsfråga. Nej, det är inte en bedömningsfråga, utan ett bedömningshaveri. Skillnader på 40% och 35% är ett haveri, ett oacceptabelt godtycke.
Slutligen, den som fälldes för 3 år och 3 månader, fick plus 3 månader för att han kastat en sten på en polisman. Således, allmänt förstörande av staten ger 3 år, medan direkt våld mot en polisman, statens representant, vår värnare, en levande individ, ger 3 månader.
Det finns all anledning att diskutera domstolarnas dömande, speciellt avvikelser i det som de kallar bedömningar, men som, med tanke på procentuella avvikelsen och med tanke på att det handlar om mänskligt liv, är bedömningshaveri.
Att sedan ett angrepp på en individ som försvarar vår demokrati ger blott 3 månader i fängelse, är orimligt.
Högsta domstolen imponerar inte i sin insats.
Kanske socialdemokraternas partifolk i Göteborg skulle ha en diskussion med domarna?
De får ju saker och ting gjorda.
Den 17 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Två män kastade stenar och hade sig. De dömdes inte för våldsamt upplopp, utan för sabotage mot blåljusverksamhet.
Domstolen fann att de kunde fällas för våldsamt upplopp och sabotage mot blåljusverksamhet. Eftersom det senare är allvarligare än det förra, döms de blott för det senare. Till detta kommer att domstolen inte fann stöd för slutsatsen att de som deltagit i oroligheterna agerat ”tillsammans och i samförstånd” med varandra.
Strafftiden sänktes från fem år till 3 år respektive 3 år och 3 månader. Det är mycket markanta sänkningar. För varje människa, speciellt kanske för yngre, är 2 år en dramatisk tidsperiod. Procentuellt är det 40% och 35% minskning. Det är anmärkningsvärt hur lättsamt det tycks vara för domstolar att laborera med människors liv. 5 år eller 3 år, tja, det är en bedömningsfråga. Nej, det är inte en bedömningsfråga, utan ett bedömningshaveri. Skillnader på 40% och 35% är ett haveri, ett oacceptabelt godtycke.
Slutligen, den som fälldes för 3 år och 3 månader, fick plus 3 månader för att han kastat en sten på en polisman. Således, allmänt förstörande av staten ger 3 år, medan direkt våld mot en polisman, statens representant, vår värnare, en levande individ, ger 3 månader.
Det finns all anledning att diskutera domstolarnas dömande, speciellt avvikelser i det som de kallar bedömningar, men som, med tanke på procentuella avvikelsen och med tanke på att det handlar om mänskligt liv, är bedömningshaveri.
Att sedan ett angrepp på en individ som försvarar vår demokrati ger blott 3 månader i fängelse, är orimligt.
Högsta domstolen imponerar inte i sin insats.
Kanske socialdemokraternas partifolk i Göteborg skulle ha en diskussion med domarna?
De får ju saker och ting gjorda.
Den 17 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
