Som yttrandefrihetsfundamentalist anser jag att allt får sägas. Inskränkningar, som t ex hets mot folkgrupp eller blasfemi är av ondo, då det hindrar det fria utbytet av idéer. Vi har inte medel för att utvärdera idéer och deras möjligheter, varför de måste få fritt utbytas. Vi kan inte heller utse någon att välja vilka idéer som får uttalas och vilka som inte får uttalas, ty vilken norm skall man ha för utvärderingen? Skall ett gäng människor som känner sig kränkta få sätta upp hinder för våra utsagor? Skall lättkränkta skåningar få lov att hindra utsagor som att skåningar är feta, skåningar är lata, skåningar kan sitta och tänka och ibland kan de bara sitta?
Denna fundamentalism lutar sig mot en, kanske naiv föreställning om det kommunikativa och förnuftiga samtalet. Alla idéer och utsagor kastas ut på torget, och de goda, för människor goda utsagorna, stannar kvar och utvecklas, medan de dåliga, de onda, faller så småningom till marken.
Finns det stöd för en sådan stark tilltro till det kommunikativa och förnuftiga samtalet idag, då internet fylls med allehanda vettlösa utsagor och påståenden, när fake news, falska nyheter, sprids snabbare och lättare än riktiga, väl analyserade nyheter? När nyrasismen, med deras numer etablerade och normaliserade rasistiska uttryck, ’vita män’, fått tag på människor som man skulle förvänta sig var i stånd att använda sitt förnuft, dvs akademiker på världens universitet?
Jag måste brottas med denna fråga, ty på ett annat område har jag ingen tilltro till marknadsplatsen för det fria utbytet. Det fria skolvalet består av individer som väljer skola för sina telningar. Det leder till en enorm segregation, och därmed till ett utanförskap. Samtidigt som det finns föräldrar som inte väljer utan som sväljer vilken skola som helst som mottagare av sina telningar. En ond cirkel som går rakt ner i ett hårt, uppdelat klassamhälle.
Hur kan jag ha tilltro till individerna när det gäller samtalet kring idéer, men inte kring något som kanske borde ligga individer närmare kring hjärtat, deras barns framtid?
Skolvalsfundamentalisterna tror ju att de goda skolorna överlever och de dåliga går under, ty individerna värderar skolorna och väljer de goda. Precis som individerna väljer idéerna, och väljer de goda.
Borde jag inte låta min tilltro till idéernas marknadsplats också gälla skolornas marknadsplats? Och om jag nu inte har tilltro till att individerna väljer de goda skolorna, utan staten måste gå in och påverka placeringen av barnen, borde då inte staten gå in och påverka vilka idéer som överlever?
De som har så stor tilltro till föräldrarnas val, borde de inte också vara yttrandefrihetsfundamentalister? Kan man välja skola, kan man välja utsagor och idéer.
Stefan Dedijer, kärnfysiker och upphovsman till business intelligence, sade att han föredrog en bra fråga, framför tusen dåliga svar. Utvecklingen drivs fram, inte av svaren, utan av frågorna.
Kära Stefan, jag har nu en bra fråga. Ge mig nu tid att finna ett svar. Eller kanske flera svar.
Öllsjö den 26 januari 2019
Denna fundamentalism lutar sig mot en, kanske naiv föreställning om det kommunikativa och förnuftiga samtalet. Alla idéer och utsagor kastas ut på torget, och de goda, för människor goda utsagorna, stannar kvar och utvecklas, medan de dåliga, de onda, faller så småningom till marken.
Finns det stöd för en sådan stark tilltro till det kommunikativa och förnuftiga samtalet idag, då internet fylls med allehanda vettlösa utsagor och påståenden, när fake news, falska nyheter, sprids snabbare och lättare än riktiga, väl analyserade nyheter? När nyrasismen, med deras numer etablerade och normaliserade rasistiska uttryck, ’vita män’, fått tag på människor som man skulle förvänta sig var i stånd att använda sitt förnuft, dvs akademiker på världens universitet?
Jag måste brottas med denna fråga, ty på ett annat område har jag ingen tilltro till marknadsplatsen för det fria utbytet. Det fria skolvalet består av individer som väljer skola för sina telningar. Det leder till en enorm segregation, och därmed till ett utanförskap. Samtidigt som det finns föräldrar som inte väljer utan som sväljer vilken skola som helst som mottagare av sina telningar. En ond cirkel som går rakt ner i ett hårt, uppdelat klassamhälle.
Hur kan jag ha tilltro till individerna när det gäller samtalet kring idéer, men inte kring något som kanske borde ligga individer närmare kring hjärtat, deras barns framtid?
Skolvalsfundamentalisterna tror ju att de goda skolorna överlever och de dåliga går under, ty individerna värderar skolorna och väljer de goda. Precis som individerna väljer idéerna, och väljer de goda.
Borde jag inte låta min tilltro till idéernas marknadsplats också gälla skolornas marknadsplats? Och om jag nu inte har tilltro till att individerna väljer de goda skolorna, utan staten måste gå in och påverka placeringen av barnen, borde då inte staten gå in och påverka vilka idéer som överlever?
De som har så stor tilltro till föräldrarnas val, borde de inte också vara yttrandefrihetsfundamentalister? Kan man välja skola, kan man välja utsagor och idéer.
Stefan Dedijer, kärnfysiker och upphovsman till business intelligence, sade att han föredrog en bra fråga, framför tusen dåliga svar. Utvecklingen drivs fram, inte av svaren, utan av frågorna.
Kära Stefan, jag har nu en bra fråga. Ge mig nu tid att finna ett svar. Eller kanske flera svar.
Öllsjö den 26 januari 2019
RSS-flöde
