Men i detta fall vill inte fascisten krypa i fängelse. Ja, fascisten tycks t o m hävda nästan oskuld till det skedda. Och en journalist skriver en vinklad artikel, där de faktum som kan ses som mindre förväntade avseende en fascist, att hon är kvinna, är mor, till fem barn, boendes i en villa, tas fram mycket tydligt, medan det som förefaller ha varit hennes motiv, en religiös grundinställning, lämnas utan speciellt beaktande, annat än genom ett citat där kvinnan säger att man inte får ge sig på koranen.
(tyvärr nu bakom betalvägg https://www.expressen.se/kvallsposten/vittnena-58-ariga-kvinnan--som-drev-pa-stenkastarna/ )
Hon är inte skyldig till brottet och hon ångrar sig. Hennes döttrar intygar att hon är en snäll människa. Ja, tänker jag, Hitler älskade hundar och hatade judar. Han var snäll. Selektivt snäll. Men han bar på en ideologi som gjorde honom ond, och benägen till fascism. Den kvinnliga fascisten är säkert också selektivt snäll, men den snällheten tycks stängas av när andra uttrycker sin åsikt genom att bränna koranen. Då kommer våldet fram.
I en annan artikel står om en man som varit radikal muslim och som nu säger sig ha blivit fredlig. (https://www.expressen.se/gt/anas-khalifa-predikade--vald-och-hyllade-terror-lamnar-nu-extremismen/)
I en kommentar till artikeln skriver en krönikör: ”Talar han sanning? Kanske.”
https://www.expressen.se/kronikorer/kassem-hamade/khalifas-markliga-svar-talar-han-sanning-nu/
En angelägen fråga, och ack så förbjuden, är denna: Kan vi lita på muslimerna?
Om en person som vi fördomsfullt förväntar oss ytterst fredliga handlingar av, en kvinna, en 58-åring, en person med fem barn, som bor i en lugn villa, kan agera fascistiskt, då måste vi våga fråga: Var kommer hennes ondska ifrån?
Kanske du pekar på pöbeln, att sammanhanget var fascistiskt, med folk som rusade, kastade sten, varvid människor, vem som helst, t o m en fembarns-mor, lätt dras med i massans vansinne. Nej, jag tror inte att människor dras med i ett upplopp genom upploppet själv. Det måste finnas en idé i upploppet som drar in människan i upploppet och reducerar henne till pöbel. I hennes fall, hennes avståndstagande till just det som upploppet handlade om, att ta avstånd från de som brände koranen.
Vi vet att det absoluta flertalet av muslimer är fredliga. Men vi vet också att islams texter predikar våld, att muslimska imamer predikar våld, att stater med islam som dominerande lära predikar och utövar hat och är våldsamma, och att många terroristgrupper, som utför gränslöst våld, baseras på islam. islam bär fascism i sig, dvs en benägenhet att kunna tillgripa våld. Inte alltid, men tillräckligt ofta för att man skall kunna säga att islam har fascismen som frö i sig.
Kan man då lita på muslimer? De som gör avbön och de som hävdar att det var ett tillfälligt rus? Kan vi lita på dem, trots att vi vet att de bär islam med sig, som bär det fascistiska fröet? Kan vi lita på dem, trots att vi vet att det inte finns någon stark mekanism i islam som förhindrar all form av våld? När man hör, både de fredliga och de våldsamma säga, att detta som jag har, är det sanna islam, medan det de har, är det falska?
Jag har en bekant, starkt islamfientlig, som säger att han aldrig skulle anställa en muslim, ty väl inne på arbetsplatsen skulle de börja ställa sina religiösa krav, och inte rygga tillbaka för våld, om nöden kräver det.
Jag har en muslimsk bekant som uttrycker sig och beter sig på ett sätt som gör att jag tror han kan vara benägen till våld, om hans religion hotas. Men jag har två muslimska vänner, som jag överhuvudtaget inte kan föreställa mig skulle kunna utöva det minsta våld. koranen ligger i den äldsta dotterns säng, kanske som ett sorts beskydd. Skulle han eller hon ta upp en sten i Malmö, och kasta på polisen, för att en person bränt koranen? Skulle det fascistiska fröet i islam förmå dem agera på ett sätt som jag inte kan föreställa mig? Kan jag lita på dem, mina vänner?
Under min studietid lärde jag känna kommunister. Somliga av dem predikade öppet våld, att när dagen kommer, skulle de gärna skjuta Wallenberg. Andra sade att man måste vara beredd på våld, ty när kapitalisterna är hotade, tillgriper de fascism, vilket visade sig i både Ryssland, Finland och Tyskland. Jag såg aldrig dem vara våldsamma. Idag har de tagit avstånd från kommunismen. Några är moderater och hävdar att lönespridningen är för liten för att motivera människor till insats, medan andra är vänsterpartister eller socialdemokrater. Blott en har jag hört säga uppriktigt: Jag hade fel. De hade en fascistisk ideologi, dvs en som kan tillgripa våld för samhällsförändring. De uttryckte den med ord, ibland våldsamma ord. Men de agerade aldrig efter den. Och idag är den glömd, förutom när vinglaset töms och de sentimentalt säger: ”Det var tider det.”
Fascismen slog aldrig rot i Sverige. Som om vi då hade ett demokratiskt frö som stod emot fascismen. Skotten i Ådalen ekade länge och starkt. Som om vi svenskar bär ett fredligt frö, som kan stå emot fascism. Som om vi har en fredlig kultur som effektivt vaccinerar oss mot våld. Och som gör att vi idag, när vi möter uttryck av fascism, gärna vill tro att den inte är möjlig. Att bara för att människor är i Sverige, så omfattas även de av fredens frö. Att hatet i islam aldrig kan omsättas hos oss, till det som det omsätts till på andra platser, till våld. Att vårt fredliga frö, övertrumfar islams våldsamma frö.
Mot den tron på vår starka anti-fascism står fembarns-modern, som utövade fascism på Malmös gator.
Ja, frågan är om vi kan lita på att muslimer i Sverige är svenskar, som inte ser våldet som möjlighet, och inte muslimer, som ser våldet som en möjlighet.
Min, kanske naiva övertygelse, är att vi kan vinna muslimerna för det svenska, men att vi samtidigt måste vara tydliga i att bekämpa islams utbredning, på det att islams fascistiska frö aldrig får slå rot och uttrycka sig, så som dess fascism uttryckte sig i Malmö. Därför bekämpar jag islam, samtidigt som jag röker vattenpipa med muslimer.
Jag älskar flickan som sover i sin säng med koranen. Jag vill lita på människan, även om den är muslim.
Den 20 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin