En högerbekant till mig tycker att jag, som så varmt pratar om integration genom att blanda upp, borde flytta till Charlotensborg eller Gamlegården, platser i Kristianstad som bebos av framför allt invandrare, de som skall integreras, och som är utanförskapsområden, där människor skjuts, bilar brinner och ambulansen har poliseskort.
Kan man veta och kan man ha en uppfattning, utan att vetandet grundar sig i en personlig upplevelse?
Jag lever i två världar. En livsvärld som kännetecknas av lugn och ro, finansiell trygghet, av intellektuella samtal, av människor som gillar mig, av människor som hälsar på mig.
En värld som numer är borta är arbetslivet. Det var en värld med betydligt mer konflikter, av rädslor och ogillanden. Men också av engagemang och mening.
Den andra världen är samhällsvärlden, den som finns i tidningarnas och TV:ns nyheter. Den karakteriseras av konflikter och elände, och av att stå i kontrast till mitt ideal om samhället. Den handlar bl a om utanförskapsområdet Gamlegården.
Jag har alla möjligheter att tillhöra de politiskt korrekta, som aldrig kommer i kontakt med den värld som de så tvärsäkert uttalar sig om, och framför allt vet hur den skall förändras. Min högerbekant menar att jag är en sådan.
Jag försöker undkomma kritiken genom att hävda att boklig kunskap räcker långt för att förstå samhället. Genom den anser jag mig funnit en av alla nycklar till samhällets kris, ideologin som legitimerar och motiverar handlande som skapar elände. Därför bekämpar jag islam. Ja, min bokliga bildning i ämnet är nu så omfattande att jag känner ett personligt obehag när jag ser människor som företräder den ideologin.
Jag hävdar att jag har försökt, och fortfarande försöker, inte med stor omfattning, men ändock med försök, att ta del av invandrarnas och flyktingarnas liv, för att på så sätt få en personlig erfarenhet av samhället som är utanför min livsvärld.
Men, jag inser att mitt samhällsengagemang är inte så stort att jag vill öka min livserfarenhet i samhällsproblemen genom att överge min lugna livsvärld, för att leva i samhällsproblematiken, och där få personlig erfarenhet av tillståndet i Riket.
Jag har haft min livs strid. Med omfattande personliga insatser, med konsekvenser för andra. Den förlorade jag. Jag vill inte ha en strid till, med omfattande personlig insats, och med konsekvenser för andra. Därför sitter jag i mitt drivhus, med min billiga cigarr och reflekterar, i Öllsjö-kvarterets lugn, över sakernas tillstånd.
Ja, jag har t o m övervägt min högerbekants kritik på sådant sätt, att jag skall sluta läsa nyheter, att jag skall vända min rygg till samhället, så som jag vänt min kropp bort från samhället genom att inte bosätta mig i ett utanförskapsområde.
Vår tid är kort, och strider du inte kan vinna, vad båtar de? Jovisst, det är en plikt att vara delaktig i samhället. Men, det är också en plikt mot en själv att odla sin trädgård.
Den 15 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Kan man veta och kan man ha en uppfattning, utan att vetandet grundar sig i en personlig upplevelse?
Jag lever i två världar. En livsvärld som kännetecknas av lugn och ro, finansiell trygghet, av intellektuella samtal, av människor som gillar mig, av människor som hälsar på mig.
En värld som numer är borta är arbetslivet. Det var en värld med betydligt mer konflikter, av rädslor och ogillanden. Men också av engagemang och mening.
Den andra världen är samhällsvärlden, den som finns i tidningarnas och TV:ns nyheter. Den karakteriseras av konflikter och elände, och av att stå i kontrast till mitt ideal om samhället. Den handlar bl a om utanförskapsområdet Gamlegården.
Jag har alla möjligheter att tillhöra de politiskt korrekta, som aldrig kommer i kontakt med den värld som de så tvärsäkert uttalar sig om, och framför allt vet hur den skall förändras. Min högerbekant menar att jag är en sådan.
Jag försöker undkomma kritiken genom att hävda att boklig kunskap räcker långt för att förstå samhället. Genom den anser jag mig funnit en av alla nycklar till samhällets kris, ideologin som legitimerar och motiverar handlande som skapar elände. Därför bekämpar jag islam. Ja, min bokliga bildning i ämnet är nu så omfattande att jag känner ett personligt obehag när jag ser människor som företräder den ideologin.
Jag hävdar att jag har försökt, och fortfarande försöker, inte med stor omfattning, men ändock med försök, att ta del av invandrarnas och flyktingarnas liv, för att på så sätt få en personlig erfarenhet av samhället som är utanför min livsvärld.
Men, jag inser att mitt samhällsengagemang är inte så stort att jag vill öka min livserfarenhet i samhällsproblemen genom att överge min lugna livsvärld, för att leva i samhällsproblematiken, och där få personlig erfarenhet av tillståndet i Riket.
Jag har haft min livs strid. Med omfattande personliga insatser, med konsekvenser för andra. Den förlorade jag. Jag vill inte ha en strid till, med omfattande personlig insats, och med konsekvenser för andra. Därför sitter jag i mitt drivhus, med min billiga cigarr och reflekterar, i Öllsjö-kvarterets lugn, över sakernas tillstånd.
Ja, jag har t o m övervägt min högerbekants kritik på sådant sätt, att jag skall sluta läsa nyheter, att jag skall vända min rygg till samhället, så som jag vänt min kropp bort från samhället genom att inte bosätta mig i ett utanförskapsområde.
Vår tid är kort, och strider du inte kan vinna, vad båtar de? Jovisst, det är en plikt att vara delaktig i samhället. Men, det är också en plikt mot en själv att odla sin trädgård.
Den 15 december 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
