Jag förstår inte varför det skall stå i passet. Passet är ju ett dokument som skall identifiera mig. Där finns fingeravtryck och ett foto av mig. Det räcker.
Ty längden identifierar inte mig. Inte så som jag identifierar mig. Ty min upplevelse av mig själv är som kort. Som obetydlig. Som försvinnande.
Jag är socialt kort.
Socialt långa är dominanta, de tar för sig, de syns och tar plats. Genom den sociala längden blir de beundrade.
Själv försvinner jag helst, finns inte, syns inte, är anspråkslös. Är inte beundrad.
Jag är socialt kort.
Min identitet är kort. Det är så jag ser mig, det är så jag upplever mig. Det är så jag är. Inför mig själv. Inför andra.
Jag önskar att min identitet respekteras av andra, inte minst av staten. Genom att skriva ut den socialt sett och självidentitetsmässigt felaktiga, och för identifieringsbehov så meningslösa fysiska längden, förhindras jag, i ett identitetspapper, att ha den identitet jag har, som jag har genom upplevelsen av den jag är och vill vara.
Jag begär därför att staten stryker den fysiska längden i passet. Den behövs inte för identifikation, och, i mitt fall, är den felaktig som uttryck för min identitet. Den som är min.
Och, för att sluta kanske lite vanvördigt, men inspirerat av en god väns uttryck. Jag är jag och jag erfar, med all den rätt JAG har, jordaxeln genom min röv.
Den 1 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin