Jag har alltid tyckt illa om dem som med förakt pratat om Jantelagen: Stick inte upp, tro inte att du är något, var som vi. Högerfolk använder den för att mena att socialister inte vill att folk skall lyckas. De lyckade, de som har Ferrari, stort hus i Marstrand och som är oftare i Saint Tropez än på ICA, skall man inte fördöma, som Jantelagen gör, utan hylla, ty de har lyckats, anser högerfolket.
Socialisten, som själv hade problem med sin far, som agerade på det sätt han ansåg att man skulle agera, att man aldrig skulle sticka ut, anser att högern använder Jantelagen för att motivera ett orättfärdigt system. Ty socialisten menar att Jantelagen bara hävdar rättvisa. Den säger inte att man inte får bli en Stenmark eller en Kamprad. Den senare var ju den rikaste i hela Sverige. Inget fel i det. Ty han använde sin rikedom rationellt, för att berika sitt företag, för att bygga och sälja möbler till folket. Han gav var person en ny soffa. Med Kamrad behövde inte arbetarklassen gå till loppis för att köpa sin soffa. Med Kamprad kunde alla få en ny soffa.
Att sticka ut, likt Palme gjorde, var inte mot Jantelagen. Det var inte mot socialistens anda. Tvärtom, det var socialistens anda. Ty att sticka ut och göra gott för folket, för saken, att göra rätt för sig, att göra sin plikt och därmed kunna kräva sin rätt, var mantrat. Därför var vi socialister stolta när USA blev arg på Palme, för att han, helt fräckt, tyckte att Vietnams folk kunde få bestämma själva. Sedan skall också medges att somliga av oss hade aningen svårt att förstå varför Kubas folk inte skulle få bestämma själva, men det var en fläck på Palme som vi kunde stå ut med.
Idag sprids en bok för vindarna, och som jag hoppas, lika mycket som ’En man som heter Ove’, blir väl läst. I den boken finns en man som heter Ragnar. Han hyllar pulvermosen som människans frigörelse från naturen och från patriarkatet. ’Sveas son’, heter boken, författad av förnuftets bärare, Lena Andersson.
Jag hoppas att Ragnar inte skulle fördöma uppkomlingen, som med styrka och nästan fanatiskt engagemang, ville lyfta andra. Men som genom den falska Jantelagen, ’Vem fan tror du att du är?’, kastades ut, och förvägrades möjligheten att ge sitt folk vad de har rätt till. Ty för Ragnar var det viktigaste, inte sin egen välfärd, utan att göra rätt och att göra rätt innebar att man gjorde det för folket.
Så otidsenligt, så innerligt otidsenligt: ” kommer och låter oss slå'n! ”
Öllsjö den 22 april 2018
Socialisten, som själv hade problem med sin far, som agerade på det sätt han ansåg att man skulle agera, att man aldrig skulle sticka ut, anser att högern använder Jantelagen för att motivera ett orättfärdigt system. Ty socialisten menar att Jantelagen bara hävdar rättvisa. Den säger inte att man inte får bli en Stenmark eller en Kamprad. Den senare var ju den rikaste i hela Sverige. Inget fel i det. Ty han använde sin rikedom rationellt, för att berika sitt företag, för att bygga och sälja möbler till folket. Han gav var person en ny soffa. Med Kamrad behövde inte arbetarklassen gå till loppis för att köpa sin soffa. Med Kamprad kunde alla få en ny soffa.
Att sticka ut, likt Palme gjorde, var inte mot Jantelagen. Det var inte mot socialistens anda. Tvärtom, det var socialistens anda. Ty att sticka ut och göra gott för folket, för saken, att göra rätt för sig, att göra sin plikt och därmed kunna kräva sin rätt, var mantrat. Därför var vi socialister stolta när USA blev arg på Palme, för att han, helt fräckt, tyckte att Vietnams folk kunde få bestämma själva. Sedan skall också medges att somliga av oss hade aningen svårt att förstå varför Kubas folk inte skulle få bestämma själva, men det var en fläck på Palme som vi kunde stå ut med.
Idag sprids en bok för vindarna, och som jag hoppas, lika mycket som ’En man som heter Ove’, blir väl läst. I den boken finns en man som heter Ragnar. Han hyllar pulvermosen som människans frigörelse från naturen och från patriarkatet. ’Sveas son’, heter boken, författad av förnuftets bärare, Lena Andersson.
Jag hoppas att Ragnar inte skulle fördöma uppkomlingen, som med styrka och nästan fanatiskt engagemang, ville lyfta andra. Men som genom den falska Jantelagen, ’Vem fan tror du att du är?’, kastades ut, och förvägrades möjligheten att ge sitt folk vad de har rätt till. Ty för Ragnar var det viktigaste, inte sin egen välfärd, utan att göra rätt och att göra rätt innebar att man gjorde det för folket.
Så otidsenligt, så innerligt otidsenligt: ” kommer och låter oss slå'n! ”
Öllsjö den 22 april 2018
RSS-flöde
