På en annan sida, i samma tidning, där man kan ställa etikfrågor, frågar en person hur man skall ställa sig till en kvinna, som vid en familjemiddag ställer frågan: ”Vem tog sista trosskyddet”. Av familjebeskrivningen framgår att det fanns minst fyra döttrar och en mamma med vid middagen, samt några pojkvänner, varav en var nytillkommen.
När man kör bil, är det inte ovanligt att man ser män, som stannat sin bil och som står vid vägkanten och tämligen öppet urinerar. Jag har aldrig sett en kvinna, sittandes vid sin bil och lika öppet urinera. På Wanås slott finns en uppskattad staty av en kvinna som sitter och urinerar. En sorts protest, mycket uppskattad, inte minst av de kvinnor jag varit med att se på statyn, av en företeelse som är djupt könssegregerad.
De manliga sekreten, vare sig snor eller urin, är inte undangömda, utan hart när öppet demonstrerade. Det är charmigt med pojken och snoret. Men flickan lär sig snabbt att mens inte är charmigt, ja, inget man ens nämner.
Snor är förvisso ett positivt sekret, en sorts luftrenare för kroppen. Men det gör sig påmint när det produceras i stor mängd, vilket sker vid inflammationer.
Mens är blod som kommer av blödningar från livmodersslemhinnan. Det är ett tecken på att kvinnan är fertil, att hon har den gudomliga förmågan att skapa liv. Men att just denna gång, gick möjligheten förbi.
Man kan förundras över hur något som visar på det starkaste människan har, för sig och sin överlevnad, förmågan till liv, kan bli något så hemligt, så undanskuffat. Medan en sekret som kanske snarare visar på sjukdom, blir ett gott skämt.
Löjet kring mensblodet når sin absoluta topp när man i reklam för menstruationsskydd ser att blodet, det som i andra sammanhang står för liv, släkt och sammanhang, nu förvägras sin röda färg, och istället ges en blå färg. Som om endast aristokratiska kvinnor finns i menstruationsreklamen, ty de lär ju ha blått blod.
I den abrahamitiska världen vi lever i, kan vi se hur abrahamiterna med avsmak, ja med hat, ser på detta tecken på människans livgivande kraft. Läs 3:e Moseboken, kapitel 15, verserna 9-30. I islam får en menstruerande kvinna inte vara på heliga platser och hon får inte röra vid koranen. Några andra religioner, som hinduismen, lär ha samma hatiska attityd till det som är ett uttryck för människans gudomliga förmåga till liv.
Så länge menstruationen och dess blod är sekret non grata, medan snor är lustigt, så länge mannen oblygt kan urinera, medan en hukande kvinna är motbjudande eller väcker fniss i Wanås slottspark, så länge har vi att arbeta på jämställdhet.
I sanning! Vi lever i ett bisarrt samhälle när uttryck för livsförmåga skall döljas.
Den 29 juli 2021
Sven-Olof Yrjö Collin