Jämställdhet kämpar folk för. Vi har en feministisk regering. Man kämpar för att se till att löner är jämställda, dvs lika lön för lika arbete. Man kämpar för ökad kvinnorepresentation på arbetsledande poster, och inte minst vill man könskvotera bolagsstyrelser.
Men dessa problemområden är inte alla problemområden, där jämställdheten är eftersatt. Man skulle t o m kunna hävda att dessa områden är bland de minst angelägna.
En betydligt mer ojämställd plats än bolags styrelser, där man är villig att kvotera, är barnomsorgen. Andelen kvinnor är där över 90%. Nu kan man hävda att bolagsstyrelser är en viktig symbolfråga, ty då kommer kvinnor att synas. Men är det inte viktigt att hela vår framväxande generation, barnen, får se och erfara att inte bara kvinnor kan ta hand om barn? I barnomsorgen är det sannerligen inte en symbolfråga, utan en stenhård indoktrinering av barn, där de får se att män inte befattar sig med barn.
Men barnomsorgens kvinnor är arbetarklassens kvinnor. De själva står inte på barrikaderna. De aktivistiska medelklasskvinnorna står inte på barrikaden för dem. Kvinnlig solidaritet handlar om att barnomsorgens kvinnor skall ställa sig på barrikaderna för medelklassens kvinnor och kämpa för kvotering av dem till styrelserna. Jämställdhet handlar om att vissa skall vara er jämställda än andra.
I boken ”Klass i Sverige”, visas ett diagram på s. 564. Där får man se dödstal på ena axeln, och inkomst på andra axeln. Föga förvånande är att finna att dödstalen sjunker med stigande inkomst. Den starkaste sänkningen av dödstal finns i inkomstspannet mellan 100000kr, som har de högsta dödstalen, till 250000kr, därefter är kurvan nästan platt.
Men utifrån jämställdhetsperspektiv är det intressant att se kurvorna för män och kvinnor. Män har dubbelt så höga dödstal än kvinnor vid inkomsten 100000kr. Således en skriande ojämställdhet inför döden. Det intressanta är att dödstalen faller mycket snabbare för männen än för kvinnorna, och efter 250000 är de inte lika, dvs jämställdhet råder inte, men den enorma jämställhetshetsklyfta som fanns vid 100000kr är nu betydligt mycket mindre. Nu tror jag att männen har en överdödlighet som är biologisk, och som är mycket svår att ta bort. Men kurvorna visar att högre inkomst minskar ojämställdheten i dödlighet.
Medan feministerna kämpar för lika lön, vilket är fullt rimligt, så innebär löneskillnader som sådana, att männen tar stryk, ja, de dör, betydligt mer än kvinnorna.
Visst skall man ha lika lön för lika arbete. Självklart. Och visst skall man besätta positioner med de bäst lämpade och inte de med snoppar, som i styrelsernas fall, eller de med vagina, som i förskolans fall. Således, exakt samtidigt, och skulle jag vilja säga, är det betydligt viktigare att framtidens vuxna erfar att vagina inte är ett nödvändigt attribut för arbete i barnomsorgen. Och, varför i herrans namn är inte mänskligt liv viktigare än alla löneskillnader och alla styrelseposter? Varför i herrans namn är inte den könsmässiga groteska skillnaden i liv, den främsta jämställdhetsfrågan?
Jo, för att jämställdhet inte är en generell politisk fråga. Det är en fråga för den uppåtstigande medelklassen av kvinnor. De driver den, och de driver den till förmån för sig. Det är inte jämställdhet som är för ögonen, utan den uppåtstigande klassens intresse av resurser och positioner.
Inget fel i det. Bara så länge man erkänner det och inte försöker hymla. Ty man trampar på barnen, på kvinnorna i barnomsorgen och på liken efter de överdödliga männen.
Den 14 mars 2021
Sven-Olof Collin
Men dessa problemområden är inte alla problemområden, där jämställdheten är eftersatt. Man skulle t o m kunna hävda att dessa områden är bland de minst angelägna.
En betydligt mer ojämställd plats än bolags styrelser, där man är villig att kvotera, är barnomsorgen. Andelen kvinnor är där över 90%. Nu kan man hävda att bolagsstyrelser är en viktig symbolfråga, ty då kommer kvinnor att synas. Men är det inte viktigt att hela vår framväxande generation, barnen, får se och erfara att inte bara kvinnor kan ta hand om barn? I barnomsorgen är det sannerligen inte en symbolfråga, utan en stenhård indoktrinering av barn, där de får se att män inte befattar sig med barn.
Men barnomsorgens kvinnor är arbetarklassens kvinnor. De själva står inte på barrikaderna. De aktivistiska medelklasskvinnorna står inte på barrikaden för dem. Kvinnlig solidaritet handlar om att barnomsorgens kvinnor skall ställa sig på barrikaderna för medelklassens kvinnor och kämpa för kvotering av dem till styrelserna. Jämställdhet handlar om att vissa skall vara er jämställda än andra.
I boken ”Klass i Sverige”, visas ett diagram på s. 564. Där får man se dödstal på ena axeln, och inkomst på andra axeln. Föga förvånande är att finna att dödstalen sjunker med stigande inkomst. Den starkaste sänkningen av dödstal finns i inkomstspannet mellan 100000kr, som har de högsta dödstalen, till 250000kr, därefter är kurvan nästan platt.
Men utifrån jämställdhetsperspektiv är det intressant att se kurvorna för män och kvinnor. Män har dubbelt så höga dödstal än kvinnor vid inkomsten 100000kr. Således en skriande ojämställdhet inför döden. Det intressanta är att dödstalen faller mycket snabbare för männen än för kvinnorna, och efter 250000 är de inte lika, dvs jämställdhet råder inte, men den enorma jämställhetshetsklyfta som fanns vid 100000kr är nu betydligt mycket mindre. Nu tror jag att männen har en överdödlighet som är biologisk, och som är mycket svår att ta bort. Men kurvorna visar att högre inkomst minskar ojämställdheten i dödlighet.
Medan feministerna kämpar för lika lön, vilket är fullt rimligt, så innebär löneskillnader som sådana, att männen tar stryk, ja, de dör, betydligt mer än kvinnorna.
Visst skall man ha lika lön för lika arbete. Självklart. Och visst skall man besätta positioner med de bäst lämpade och inte de med snoppar, som i styrelsernas fall, eller de med vagina, som i förskolans fall. Således, exakt samtidigt, och skulle jag vilja säga, är det betydligt viktigare att framtidens vuxna erfar att vagina inte är ett nödvändigt attribut för arbete i barnomsorgen. Och, varför i herrans namn är inte mänskligt liv viktigare än alla löneskillnader och alla styrelseposter? Varför i herrans namn är inte den könsmässiga groteska skillnaden i liv, den främsta jämställdhetsfrågan?
Jo, för att jämställdhet inte är en generell politisk fråga. Det är en fråga för den uppåtstigande medelklassen av kvinnor. De driver den, och de driver den till förmån för sig. Det är inte jämställdhet som är för ögonen, utan den uppåtstigande klassens intresse av resurser och positioner.
Inget fel i det. Bara så länge man erkänner det och inte försöker hymla. Ty man trampar på barnen, på kvinnorna i barnomsorgen och på liken efter de överdödliga männen.
Den 14 mars 2021
Sven-Olof Collin
RSS-flöde
