Man hävdar att damerna i fotboll skall ha lika lön för lika prestation. Vinner damerna brons i ett fotbolls-VM, skall de ha lika mycket som männen skulle ha fått om de vann brons, ty prestationen är likvärdig.
Ett motargument är att man inte får betalt för sin prestation, utan för det värde man genererar. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/stolpe-ut-i-debatt-om-jamstalld-fotboll) får Fifa, som delar ut vinstpengar, 6 miljarder dollar för herr-VM, och 130 miljoner dollar för dam-VM. Damernas prissumma var 30 miljoner dollar, medan herrarnas var 400 miljoner dollar. Således fick herrarna 6,7% av de pengar som FIFA fick, medan damerna fick 23%. Således en kraftig könsdiskriminering avseende andel av de pengar man genererar. Till damernas fördel.
Man kan istället hävda att man skall bortse från det värde man genererar utan blott se på prestationen. Men då uppkommer först problemet med att bestämma prestationen. Om det är lika lön för lika arbete, då kunde man låta lagen strida mot varandra. Då skulle man förmodligen finna att ett manligt brons-VM-lag skulle vinna över det svenska bronslaget, vilket visar på att det inte är lika arbete. De är inte lika produktiva, helt enkelt, och skall därför inte ha samma lön.
Men detta argument riktades mot de svenska fackföreningarna när de hävdade den solidariska lönepolitiken, lika lön för lika arbete, en gång i tiden. Deras tanke var en radikal och progressiv tanke, att oaktat var man var i Sverige, oaktat vilka marknadsförutsättningar man hade, skulle arbetskraften få samma lön för samma arbete. Glassförsäljaren i varma Skanör-Falsterbo skulle ha samma lön som glassförsäljaren i Vuoggatjålme, som är Sveriges kallaste plats. Den progressiva tanken är att dåligt skötta företag skulle slåss ut, och skulle inte kunna övervältra sin ineffektivitet på arbetaren. Arbetskraften skulle därmed kanaliseras till mer effektiva företag. Säljer arbetaren glass, skall den ha betalt för sitt arbete, oaktat om det sker i Skanör-Falsterbo eller i Vuoggatjålme.
Lika lön för lika arbete innebär således en hård utslagning av verksamheter som inte lyckas lika bra som den genomsnittliga arbetsgivaren, där lönen sätts, inte utifrån marknadsvillkor, utan utifrån centrala förhandlingar.
Låt därför fotbollen ha centrala förhandling, där lönen till fotbollsspelare sätts. Då kommer den fotboll att ske, som klarar att betala de förhandlade lönerna. De som inte kan betala lönerna, kan inte finnas. Risken med det kravet på löner är att damfotbollen försvinner, om den inte lyckas skapa liknande marknadsförutsättningar som männens.
Ett tredje alternativ är en solidarisk lönepolitik, där solidariteten är mellan de som genererar mycket pengar och de som genererar lite pengar, dvs att männen överför de pengar som de genererat till damfotbollen. En sådan princip har fungerat i Sverige, där staten delvis finansieras med den typen av solidaritet, där jag som högavlönad betalar både mer pengar och mer procentuellt till staten i skatt. Jag är starkare i samhället, och kan bidra mer än en städerska till staten. Männen är starkare i dagens fotbollsvärld, och kan bidra mer till en god fotbollsvärld.
Notera att det tredje alternativet inte är lika lön för lika arbete, utan det är en solidarisk omfördelning, där man får lika, oberoende av vilket bidrag man ger.
Öllsjö den 11 juli 2019
Ett motargument är att man inte får betalt för sin prestation, utan för det värde man genererar. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/stolpe-ut-i-debatt-om-jamstalld-fotboll) får Fifa, som delar ut vinstpengar, 6 miljarder dollar för herr-VM, och 130 miljoner dollar för dam-VM. Damernas prissumma var 30 miljoner dollar, medan herrarnas var 400 miljoner dollar. Således fick herrarna 6,7% av de pengar som FIFA fick, medan damerna fick 23%. Således en kraftig könsdiskriminering avseende andel av de pengar man genererar. Till damernas fördel.
Man kan istället hävda att man skall bortse från det värde man genererar utan blott se på prestationen. Men då uppkommer först problemet med att bestämma prestationen. Om det är lika lön för lika arbete, då kunde man låta lagen strida mot varandra. Då skulle man förmodligen finna att ett manligt brons-VM-lag skulle vinna över det svenska bronslaget, vilket visar på att det inte är lika arbete. De är inte lika produktiva, helt enkelt, och skall därför inte ha samma lön.
Men detta argument riktades mot de svenska fackföreningarna när de hävdade den solidariska lönepolitiken, lika lön för lika arbete, en gång i tiden. Deras tanke var en radikal och progressiv tanke, att oaktat var man var i Sverige, oaktat vilka marknadsförutsättningar man hade, skulle arbetskraften få samma lön för samma arbete. Glassförsäljaren i varma Skanör-Falsterbo skulle ha samma lön som glassförsäljaren i Vuoggatjålme, som är Sveriges kallaste plats. Den progressiva tanken är att dåligt skötta företag skulle slåss ut, och skulle inte kunna övervältra sin ineffektivitet på arbetaren. Arbetskraften skulle därmed kanaliseras till mer effektiva företag. Säljer arbetaren glass, skall den ha betalt för sitt arbete, oaktat om det sker i Skanör-Falsterbo eller i Vuoggatjålme.
Lika lön för lika arbete innebär således en hård utslagning av verksamheter som inte lyckas lika bra som den genomsnittliga arbetsgivaren, där lönen sätts, inte utifrån marknadsvillkor, utan utifrån centrala förhandlingar.
Låt därför fotbollen ha centrala förhandling, där lönen till fotbollsspelare sätts. Då kommer den fotboll att ske, som klarar att betala de förhandlade lönerna. De som inte kan betala lönerna, kan inte finnas. Risken med det kravet på löner är att damfotbollen försvinner, om den inte lyckas skapa liknande marknadsförutsättningar som männens.
Ett tredje alternativ är en solidarisk lönepolitik, där solidariteten är mellan de som genererar mycket pengar och de som genererar lite pengar, dvs att männen överför de pengar som de genererat till damfotbollen. En sådan princip har fungerat i Sverige, där staten delvis finansieras med den typen av solidaritet, där jag som högavlönad betalar både mer pengar och mer procentuellt till staten i skatt. Jag är starkare i samhället, och kan bidra mer än en städerska till staten. Männen är starkare i dagens fotbollsvärld, och kan bidra mer till en god fotbollsvärld.
Notera att det tredje alternativet inte är lika lön för lika arbete, utan det är en solidarisk omfördelning, där man får lika, oberoende av vilket bidrag man ger.
Öllsjö den 11 juli 2019
RSS-flöde
