Men exakt samtidigt, av samma personer vars rop skallar, tar också villigt på sig hijaben, när de hälsar på i muslimska länder eller när de demonstrerar för muslimska kvinnor i Sverige och uttrycker sin islamofob-fobi genom att bära hijaben i protest mot högerns attacker mot islam.
Hijaben är ju blott och enbart ett uttryck för en patriarkal kultur och har starkt stöd i islam. Liknande uttryck finns även i judendomen och kristendomen, t ex i den senare där kvinnor skall beslöja sitt hår när de går in i en kyrka, tydligast uttryckt i den kristna ortodoxa kyrkan. Den patriarkala kulturen, med kvinnan som kyskhet, är semitisk, där den starkast bevarats i islam.
Dessa ’feminister’ har således ett Janusansikte, där den ena sidan värnar kvinnors jämställdhet, medan den andra sidan värnar ojämställdheten.
Det ena ansiktet, jämställdhetens ansikte, avser den svenska medelklassens kvinnor. Det andra ansiktet, underkastelsens ansikte, avser den muslimska underklassens kvinnor. De svenska medelklasskvinnorna skall med lika lön och lika makt vandra fria i samhället. Den muslimska underklasskvinnan skall med religionens opiumrökelse underkasta sig kyskheten.
’Feministernas’ klassyn är kulturdiskriminerande (för att därmed undvika det slitna ordet ’rasistisk’). De tycks acceptera ojämställdheten i den muslimska underklassen eftersom den ojämställdheten angrips från högerhåll, inte sällan ljudligast från de som de nyrasistiska ’feministerna’ benämner ’vita män’. Det är en bisarr dialektik när de ’vita männens’ ställningstagande måste motverkas av ’feministerna’ genom deras motsatta ställningstagande avseende jämställdhet, som innebär en acceptans av den kvinnliga underklassens ojämställdhet. ’Feministernas’ kamp mot de ’vita männen’ övertrumfar det som borde vara ’feministernas’ övergripande mål, jämställdhet.
Den kvinnliga delen av den muslimska underklassen får finna sig i att vara underordnad, ty ’feministernas’ nyrasistiska kamp mot de ’vita männen’ är viktigare.
De rop som verkligen skallar är: Gärna jämställdhet, men först nyrasism.
Den 2 november 2022
Sven-Olof Yrjö Collin