https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/dela-lika-normen-gor-oss-olyckliga/
Jag skrev om Bertil och Birger i inledningen av min avhandling, för att med ett enkelt och konkret exempel visa på huvudtanken i min avhandling. Min avhandling handlade om ekonomiska utbyten, som ju uppkommer som ett resultat av människors arbetsdelning. Det är uppenbart, även för den mest fanatiske jämställdhetsnissen, att arbetsdelning är positivt eftersom bägge parter vinner på det. Jag kan inte sy, men min kvinna kan det. Det är därför rimligt att min kvinna syr, inte jag. Man kan förvisso säga att jag skall lära mig sy, och därefter klara det själv. Men samtidigt är jag starkare än min kvinna, varför det är rimligt att jag gör de tunga lyften. Det är tämligen dumt att säga till min kvinna, gå på styrketräning, så blir du, om något år, lika stark som jag och kan själv lyfta de tunga sakerna.
Därmed är debatten om jämställdhet avklarad avseende att dela arbetsutgifter lika. Det är orimligt och dumt.
I fallet med Bertil och Birger gav jag ett exempel. Bertil hjälpte en bonde med en sak. Bonden var tacksam och tackade för hjälpen. Senare behövde Bertil hjälp med höskörden. Bonden kom och hjälpte till. Efter en viss tid tog bonden upp sin klocka och sade att han nu hade hjälpt Bertil lika lång tid som Bertil hade hjälpt honom, varpå han lämnade höskörden. Bertil hjälpte aldrig mer den bonden. Det bonden inte förstod var detta med omräkningsvalutan. Han ansåg att han hade fått tid av Bertil, och därför skulle han ge tillbaka tid. Som om jag ägnade mig 2 minuter åt att lyfta den tunga stenen och bära bort den, varpå min kvinna hjälpte mig att sy revan i skjortan i två minuter, och därefter avslutade syendet med argumentet att de två minuterna var förbrukade.
Detta är frågan om vilken växlingsvaluta man har, hur man mäter värdet i tjänsten man utför. I marknadens utbyten görs det genom priset. Saken du säljer uppskattas till ett pris, och ger dig möjlighet att köpa en sak som har samma värde i pengar. Helt oberoende av hur lång tid det tagit för säljaren att göra saken.
I hierarkin värderas tiden. Som arbetssäljare, säljer du i huvudsak din tid till arbetsköparen. Under arbetstiden har arbetsköparen rätt att begära att du skall göra ditten och datten. Efter arbetstiden saknar arbetsköparen rätten att kommendera dig. Det var detta som var bondens misstag, att han trodde att han var i en hierarki, där man bytte tid med varandra.
Men vad bonden inte förstod var att Bertil var i brödraskapets värld. Där gav man hjälp när den andra behövde det, och man gav den hjälp man kunde och som önskades. Där kan man byta 2 minuters stenbärande mot 10 minuters syende. I brödraskapet sker utbyten utifrån normer om hjälp, som är svårfångade, men ack så effektiva.
Ett förhållande borde rimligen inte vara en hierarki, där man byter tid med varandra, eller marknad, där man byter utifrån ett pris. Utan just ett brödraskap, där man byter behov och förmåga med varandra.
Marknad, hierarki och brödraskap har olika sätt att se till att man håller sig till utbytets regler. Brödraskapet har ett ohyggligt sätt, nämligen inneslutning och uteslutning. Den som agerar enligt brödraskapets normer, blir innesluten, den får vara med. Den som bryter mot normerna, som bonden i mitt exempel, blir utesluten.
Det innebär inte att exploatering inte kan ske. Det sker exploatering i alla tre former av utbyten. Typiskt nog, den som är mest beroende av utbytet, blir den som lättast kan exploateras. Det är den mörka sidan av människan, som dessa utbyten har svårt att hantera. Men denna mörka sida får inte fördunkla arbetsdelningens ljusa sidor. Ty som med exemplet stenen och syendet, risken att bli exploaterad skall inte medföra att den ene får lära sig sy och den andra går på styrkegympa. Det är primitivt och ett oerhört förslösande av mänsklig energi.
Öllsjö den 24 september 2019