Jag har numer ett hus i Sverige och ett i Italien. Mellan dessa hus åker jag bil. Förvisso en lätthybrid, men ändock en bensinmotor som förbrukar cirka 119 liter bensin varje gång jag åker till eller från Italien. Eftersom jag har två hus är en del saker fördubblade, t ex krävs det sopbilar på bägge ställena, trots att de tömmer kanske blott hälften än vad de gjort om jag bara bott på en plats. När jag inte är i huset i Italien, vilket är på de kallaste månaderna, förbrukar huset i Italien gas för underhållsvärme, samt lite ström eftersom jag vill glätta upp gatan i byn genom tre lampor som tänds när mörkret kommer.
Således, jag är ett miljösvin. Ty jag hade kunnat ha blott ett hus.
Eller snarare, jag har varit ett miljösvin. Ty nu har jag förstått bättre. Jag är en sann hållbarhetskämpe!
I en bilaga till Svenska Dagbladet läser jag en annons för LaVilla, ett företag som arrangerar vistelse i Italien, bröllop eller konferens, möjligen i motsatt tidsföljd. De skriver, med stor stil: ÖKA DEN SOCIALA HÅLLBARHETEN – MED EN OFÖRGLÖMLIG KONFERENS I ITALIEN.
Det som tidigare kallats för teambuilding, dvs att arrangera konsultiska kuligheter för ett arbetslag, kan nu kallas något så högtravande som ’social hållbarhet’. Genom att åka till Italien med arbetslaget och där njuta god mat, tramsiga konsultlekar och vackra utflykter, blir arbetslaget tätare, starkare och därmed mer produktivt.
LaVilla fördjupar sig inte i ekologisk hållbarhet, där det mest framträdande är transporten av arbetslaget till Italien från arbetsplatsen i Åmål. Likt Hans Alfredsson hade de ju kunnat åka betydligt kortare väg, t ex till Säffle, till First Hotel Royal i Säffle och där bygga en gruppsamvaro. LaVilla vänder sig således till liknande miljösvin som jag.
Ekologiskt må jag vara ett miljösvin, men eftersom jag, enligt andra som vittnat om det, blir lugnare och gladare i och genom min vistelse i Italien, så blir jag ett mer positivt tillskott till samvaron än jag var innan vi skaffade oss Italienhuset. Således ökar Italienhuset den sociala hållbarheten.
Genom att vara ett miljösvin blir jag mer socialt hållbar.
Den 13 januari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Således, jag är ett miljösvin. Ty jag hade kunnat ha blott ett hus.
Eller snarare, jag har varit ett miljösvin. Ty nu har jag förstått bättre. Jag är en sann hållbarhetskämpe!
I en bilaga till Svenska Dagbladet läser jag en annons för LaVilla, ett företag som arrangerar vistelse i Italien, bröllop eller konferens, möjligen i motsatt tidsföljd. De skriver, med stor stil: ÖKA DEN SOCIALA HÅLLBARHETEN – MED EN OFÖRGLÖMLIG KONFERENS I ITALIEN.
Det som tidigare kallats för teambuilding, dvs att arrangera konsultiska kuligheter för ett arbetslag, kan nu kallas något så högtravande som ’social hållbarhet’. Genom att åka till Italien med arbetslaget och där njuta god mat, tramsiga konsultlekar och vackra utflykter, blir arbetslaget tätare, starkare och därmed mer produktivt.
LaVilla fördjupar sig inte i ekologisk hållbarhet, där det mest framträdande är transporten av arbetslaget till Italien från arbetsplatsen i Åmål. Likt Hans Alfredsson hade de ju kunnat åka betydligt kortare väg, t ex till Säffle, till First Hotel Royal i Säffle och där bygga en gruppsamvaro. LaVilla vänder sig således till liknande miljösvin som jag.
Ekologiskt må jag vara ett miljösvin, men eftersom jag, enligt andra som vittnat om det, blir lugnare och gladare i och genom min vistelse i Italien, så blir jag ett mer positivt tillskott till samvaron än jag var innan vi skaffade oss Italienhuset. Således ökar Italienhuset den sociala hållbarheten.
Genom att vara ett miljösvin blir jag mer socialt hållbar.
Den 13 januari 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
