Han i denna historia är en god väns pojke på 6 år. Vi är goda kompisar, så när han hörde att jag köpt ett hus i Italien, tyckte han att han skulle hjälpa till och få användning för sina nya maskiner. Han kände sig behövd. Och jag kände mig också behövd, att han behövde mig för att få utlopp för sitt maskineri.
Jag kände mig som en Kung efter samtalet. En sexåring vill hjälpa mig. Hur viktig och stor är man ändå inte, när en annan ser en, och vill hjälpa en? Att han lever i Kristianstad och huset är i Italien är en så liten petitess i sammanhanget att den inte är värd att beakta. Trimmer skulle han ta med sig och hjälpa mig med.
En som beskriver det som hände i min historia är Benigni, den italienske skådespelaren, men framför allt humanisten. Han säger att det största som kan ske i en människas liv är: ”När vårt liv beror på en annan och vi är inte tillräckliga för oss själva.”
https://www.youtube.com/watch?v=_Y2ayTJaPEM&t=74s
Ensam är måhända stark, men inte lycklig. Lycka, livets essens, är att vara behövd, och att behöva någon.
Känslan av att vara otillräcklig är frustrerande. Men om man känner sig otillräcklig, och det finns en i närheten som fyller upp den otillräckligheten, då har man gått från frustration till livets essens.
Om man kan vara någon tillhands, om så blott med en trädgård som behöver en trimmer, så är man behövd. Då finns man. Då är man betydelsefull. Då finns det en mening med ens liv. Man behövs.
Behövd är livets essens.
När vi läste om mannen som hittades död, efter tre år, med radion på, skar det i våra hjärtan. Tänk en människa som inte varit behövd på tre år. (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jdx66e/grannen-lag-dod-i-over-tre-ar-ibland-har-jag-tittat-in-genom-brevlad)
Jag trodde tidigare på Descartes visdom, ’jag tänker, alltså finns jag. Nu inser jag att än viktigare visdom är Benignis: ’Jag är behövd, alltså finns jag’.
Öllsjö den 3 december 2019