I akademiska kretsar i Italien låter det om Berlusconi som om Åkesson i Sverige, Usch. Men Usch:et mot Åkesson kommer från hans politik och inte hans uppträdande, medan det förefaller vara mer Berlusconis vulgära agerande som gör akademikernas utsaga: Usch.
På gatorna i Ferrara syns väldigt få kvinnor som demonstrerar sin religiösa och kulturella tillhörighet. Det enda av flyktingsituationen som är synligt, är de mörka männen. De yngre håller till i parken vid järnvägsstationen, där man lär kunna köpa vad man önskar i form av droger och kvinnor. De något äldre står utanför somliga butiker och säger god morgon. Ingen mugg, ingen utsträckt hand, ingen skriven skylt om handikappade barn. De är tiggare, som tar mot pengar om man ger dem. Men de är också villiga arbetare, som kan följa med dig om du har ett jobb till dem. Äldre damer använder dem för att bära hem deras varor, om de köpt mycket. Min hyresdam har funnit en villig arbetare på det viset, som då och då hjälper henne med hennes jordlott utanför Ferrara.
Italienarna har alltid EU:s flagga sidan om sin egen. De har ett EU-kritiskt och invandrarkritiskt parti, Lega Nord, men det skulle aldrig komma på tanken att vilja lämna EU. Trots, som det sägs, att italienarnas kunskaper om Europa är grunda, är det för EU.
https://www.svd.se/ingen-tror-att-lega-far-under-30-procent
I EU-valet förutspås Lega Nord få mer än 30% av rösterna. Men det är inte så mycket för att de är invandringskritiska. Medan vi i Sverige som har en opinion som är mot slöjor och invandrarmän som driver omkring och jäklas med bomber, och rädsla för att välfärden skall ätas upp av de nytillkomna, så är opinionen i Italien mer mot sina politiker.
Italienarna röstade ju in skojaren i Femstjärnerörelsen, Beppe Grillo, i tron att han och rörelsen skulle ändra. Så som de röstade in Berlusconi, för att han skulle ändra. Ändra det förbannade maffiasystemet, korruptionen, att ge positioner till släktingar, mot nepotism. Men med makten kom skandalerna, som om nepotismen och korruptionen är en genetisk del av Italien.
Som utomstående får jag känslan att det inte finns den dogmatiska invandrarhetsen i Italien, den som gör att det finns blott två positioner i Sverige, fullständigt för och fullständigt mot. Aldrig jag hör de indikationer av åsiktsförtryck som vi har i Sverige: ”Jag är inte rasist, men….” De som jag pratar med ursäktar inte att de har stränga krav på invandrare. De ursäktar inte att de beklagar att kvinnor återgår till den gamla sedan, att dölja sitt hår. Dessa attityder tillhör inte, har inte blivit appropierade till en rasistkontext. De är självständiga åsikter.
Om något, riktas italienarnas ilska, men också uppgivenhet, till sina egna, inhemska politiker, som, så fort de får makt, börjar missbruka den, för sina egna syften, för sin familjs syften, för sina bekantas syften.
Jag får känslan att italienarna är arga på sig själva. Att de aldrig tycks kunna bli av med det som vi känner dem mest för, La Famiglia.
Ferrara den 14 maj 2019
På gatorna i Ferrara syns väldigt få kvinnor som demonstrerar sin religiösa och kulturella tillhörighet. Det enda av flyktingsituationen som är synligt, är de mörka männen. De yngre håller till i parken vid järnvägsstationen, där man lär kunna köpa vad man önskar i form av droger och kvinnor. De något äldre står utanför somliga butiker och säger god morgon. Ingen mugg, ingen utsträckt hand, ingen skriven skylt om handikappade barn. De är tiggare, som tar mot pengar om man ger dem. Men de är också villiga arbetare, som kan följa med dig om du har ett jobb till dem. Äldre damer använder dem för att bära hem deras varor, om de köpt mycket. Min hyresdam har funnit en villig arbetare på det viset, som då och då hjälper henne med hennes jordlott utanför Ferrara.
Italienarna har alltid EU:s flagga sidan om sin egen. De har ett EU-kritiskt och invandrarkritiskt parti, Lega Nord, men det skulle aldrig komma på tanken att vilja lämna EU. Trots, som det sägs, att italienarnas kunskaper om Europa är grunda, är det för EU.
https://www.svd.se/ingen-tror-att-lega-far-under-30-procent
I EU-valet förutspås Lega Nord få mer än 30% av rösterna. Men det är inte så mycket för att de är invandringskritiska. Medan vi i Sverige som har en opinion som är mot slöjor och invandrarmän som driver omkring och jäklas med bomber, och rädsla för att välfärden skall ätas upp av de nytillkomna, så är opinionen i Italien mer mot sina politiker.
Italienarna röstade ju in skojaren i Femstjärnerörelsen, Beppe Grillo, i tron att han och rörelsen skulle ändra. Så som de röstade in Berlusconi, för att han skulle ändra. Ändra det förbannade maffiasystemet, korruptionen, att ge positioner till släktingar, mot nepotism. Men med makten kom skandalerna, som om nepotismen och korruptionen är en genetisk del av Italien.
Som utomstående får jag känslan att det inte finns den dogmatiska invandrarhetsen i Italien, den som gör att det finns blott två positioner i Sverige, fullständigt för och fullständigt mot. Aldrig jag hör de indikationer av åsiktsförtryck som vi har i Sverige: ”Jag är inte rasist, men….” De som jag pratar med ursäktar inte att de har stränga krav på invandrare. De ursäktar inte att de beklagar att kvinnor återgår till den gamla sedan, att dölja sitt hår. Dessa attityder tillhör inte, har inte blivit appropierade till en rasistkontext. De är självständiga åsikter.
Om något, riktas italienarnas ilska, men också uppgivenhet, till sina egna, inhemska politiker, som, så fort de får makt, börjar missbruka den, för sina egna syften, för sin familjs syften, för sina bekantas syften.
Jag får känslan att italienarna är arga på sig själva. Att de aldrig tycks kunna bli av med det som vi känner dem mest för, La Famiglia.
Ferrara den 14 maj 2019
RSS-flöde
