Varför är det blott en liten del av muslimerna, de som anser att islam är deras religion och som kanske t o m går på mässorna i moskéerna, som utövar det våld som islam innehåller och rättfärdigar?
Jag hävdar att det beror på att det finns en mänsklig moral och det finns en religiös moral.
Enligt religionen skall du inte ha med avfällingar och avgudadyrkare att göra. Du skall strida mot dem och du skall döda dem. Det är den religiösa logiken, med den religiösa moralen att det är acceptabelt att döda en person som är en kafir och plåga och mörda alla kuffar. Det är den religiösa moralen i islam.
Emellertid har de flesta människor en moral som är oanfrätt av den religiösa moralen. Det finns en grundläggande mänsklig moral som säger att envar blir lycklig på sitt, och så länge ingen skadas av den andre, får den andre hålla på med sitt.
Den mänskliga moralen innebär att individen ser sig själv som en individ, med sina drömmar och förhoppningar, och, med grund i den grundläggande mänskliga egenskapen, empati, utgår från att de individer den ser, är likadana, med sina drömmar och förhoppningar. Men den empatiska individen inser, ja, den är vis att inse att de drömmar och förhoppningar den har, inte är identiska med andra individers. Ja, den kan t o m se det som det vackra i människan, att vi individer är olika. Vi är inte olika i att ha drömmar och förhoppningar, men vilka dessa är, är olika. Människor är lika genom att ha drömmar och förhoppningar, men vi är olika genom att dessa drömmar och förhoppningar är olika.
Den mänskliga moralen härbärgerar således likhet och olikhet.
Till människans hjälp i denna insikt kommer språket. Ty med språket kan vi nå längre än blott insikten att vi är olika, ty genom språket kan vi erfara olikheterna. Samtalet är därför den moraliska människans sätt att vinna förståelse för den andres drömmar och förhoppningar. Den moraliska människan, med sin mänskliga moral, för därför samtal med individer. Den utövar inte våld, utan finner förståelse av den andre genom samtal.
Religionens moral är däremot den mänskliga moralens motsats. Den för inte samtal med den som är olik, utan den för krig mot den som är olik. Den kräver att den andra skall vara som den är, att den tänker som den själv. Den förvägrar den andra sin individualitet. Den stadfäster vilka drömmar och förhoppningar som den andre skall ha. När den inte har dem, skall den tillrättavisas med våld, och kanske t o m förgöras.
Religionen går därmed mot det som är den mänskliga moralens fundament, empatin, insikten att vi är lika och olika, och den mänskliga moralens metod, att samtala.
De fredliga muslimerna är därför inte muslimer med en muslimsk moral, i meningen att följa islams lära helt och fullt ut. De fredliga muslimerna är människor.
Detsamma gäller de kristna och judarna. De fredliga kristna, de fredliga judarna, är inte kristna eller judar, utan de är människor. De är inte fredliga tack vare sin religion, utan trots sin religion.
Därmed följer min starka trossats, att högst av allt är människan.
Den 6 december 2020
Sven-Olof Collin