Tidningarna är fulla med reportage om individer som vill återvända till Sverige efter att ha varit med IS. Somliga är ensamma, somliga är med barn. Somliga ångrar sig.
Låt oss bortse från de som är brottslingar, dvs som utfört ett dåd som är illegalt i Sverige. De skall väl rimligen tas hem och ställas inför rätta. Låt oss också bortse från det rent juridiska, som avgör om Sverige kan välja att ta hem dem eller ej. Låt oss se på hur man moraliskt kan resonera.
Med hänvisning till den allomfattande förlåtande kristna guden, borde Sverige hämta dem och låta dem återvända. Vad den än gjort och vad den än tänkt, skall den förlåtas. Enligt Johannesevangeliet, kap 8, där Jesus säger att den som är utan synd, kaste förste stenen, förlåter han äktenskapsförbryterskan och säger att hon skall gå och inte synda mer. Hon fick Jesus förlåtelse, och en uppmaning att inte synda mer.
Jag tror dock att många menar att sådan slapp förlåtelse kan man inte ha. Förlåtelse är inte utan kostnad, den måste förtjänas. Det kan ske genom att man inser att man gjort fel. Räcker det då att de säger: ”Jag gjorde fel”; och sedan öppnar sig grindarna till Sverige?
Man kan lägga till ett krav till. En än högre kostnad för förlåtelse. Att man ber om förlåtelse, genom att säga, inte bara att man gjorde fel, utan att man ångrar sig. Det var inte bara fel, utan man vänder ryggen åt det man gjort. Förstå då har man erlagt så högt pris, att man kan få förlåtelse.
Men så kommer det här med timingen in, dvs när IS-medlemmen önskar få återvända. De som nu är aktuella är de som varit med till slutet. Då kan man säga att det är inte mycket av ånger, det är inte mycket av att vända ryggen till, när det inte finns något att lämna, när det inte finns något att vända ryggen till
Att ångra sig när allt är förlorat, är inte mycket till ånger. Det finns inget pris i din ånger, ty du förlorar inget genom din ånger, eftersom intet finns kvar.
Till detta kommer att de hävdar att de inte varit direkt engagerade i det mordiska. De har kört ambulans. De har tagit hand om barn. Men då har de varit en del i maskinen som mördar.
Slutligen kommer de som pekar på sina barn och säger att de vill se sina barn leva upp i Sverige. Här kommer Solomons visa agerande till bruk. Då kan Sverige säga: Vi tar hand om dina barn och kommer att ge dem föräldrar i Sverige. Svarar de då likt den riktiga modern i historian om Solomon, då visar föräldern genuin omsorg och argumentet är trovärdigt. Om föräldern beklagar sig och menar att barnet blir stympat när modern, mer sällan fadern, lämnas kvar, då används barnet blott som ett simpelt instrument för föräldern.
Varför inte ta dem tillbaka, samtliga, under förutsättning att de lägger av alla religiösa symboler för det som ytterst var IS’s grund, dvs islam. t ex sin slöja. Därefter får de, med lön av staten, resa runt i riket och föreläsa om islamismens terror. Då uttrycker de sin ånger i handling, då bär ångern ett pris, och då deltar de i att skapa ett bättre samhälle.
Öllsjö den 25 februari 2019
Låt oss bortse från de som är brottslingar, dvs som utfört ett dåd som är illegalt i Sverige. De skall väl rimligen tas hem och ställas inför rätta. Låt oss också bortse från det rent juridiska, som avgör om Sverige kan välja att ta hem dem eller ej. Låt oss se på hur man moraliskt kan resonera.
Med hänvisning till den allomfattande förlåtande kristna guden, borde Sverige hämta dem och låta dem återvända. Vad den än gjort och vad den än tänkt, skall den förlåtas. Enligt Johannesevangeliet, kap 8, där Jesus säger att den som är utan synd, kaste förste stenen, förlåter han äktenskapsförbryterskan och säger att hon skall gå och inte synda mer. Hon fick Jesus förlåtelse, och en uppmaning att inte synda mer.
Jag tror dock att många menar att sådan slapp förlåtelse kan man inte ha. Förlåtelse är inte utan kostnad, den måste förtjänas. Det kan ske genom att man inser att man gjort fel. Räcker det då att de säger: ”Jag gjorde fel”; och sedan öppnar sig grindarna till Sverige?
Man kan lägga till ett krav till. En än högre kostnad för förlåtelse. Att man ber om förlåtelse, genom att säga, inte bara att man gjorde fel, utan att man ångrar sig. Det var inte bara fel, utan man vänder ryggen åt det man gjort. Förstå då har man erlagt så högt pris, att man kan få förlåtelse.
Men så kommer det här med timingen in, dvs när IS-medlemmen önskar få återvända. De som nu är aktuella är de som varit med till slutet. Då kan man säga att det är inte mycket av ånger, det är inte mycket av att vända ryggen till, när det inte finns något att lämna, när det inte finns något att vända ryggen till
Att ångra sig när allt är förlorat, är inte mycket till ånger. Det finns inget pris i din ånger, ty du förlorar inget genom din ånger, eftersom intet finns kvar.
Till detta kommer att de hävdar att de inte varit direkt engagerade i det mordiska. De har kört ambulans. De har tagit hand om barn. Men då har de varit en del i maskinen som mördar.
Slutligen kommer de som pekar på sina barn och säger att de vill se sina barn leva upp i Sverige. Här kommer Solomons visa agerande till bruk. Då kan Sverige säga: Vi tar hand om dina barn och kommer att ge dem föräldrar i Sverige. Svarar de då likt den riktiga modern i historian om Solomon, då visar föräldern genuin omsorg och argumentet är trovärdigt. Om föräldern beklagar sig och menar att barnet blir stympat när modern, mer sällan fadern, lämnas kvar, då används barnet blott som ett simpelt instrument för föräldern.
Varför inte ta dem tillbaka, samtliga, under förutsättning att de lägger av alla religiösa symboler för det som ytterst var IS’s grund, dvs islam. t ex sin slöja. Därefter får de, med lön av staten, resa runt i riket och föreläsa om islamismens terror. Då uttrycker de sin ånger i handling, då bär ångern ett pris, och då deltar de i att skapa ett bättre samhälle.
Öllsjö den 25 februari 2019
RSS-flöde
